I veckan besöker Sveriges EU- och handelsminister Ann Linde Nigeria. Syftet med resan är enligt Utrikesdepartementets eget pressmeddelande att ”stärka handelsrelationer och förbättra affärsmöjligheter för svenska företag i västra Afrika”. De pågående konflikterna i landet nämns inte. Givet den allvarliga situationen i landet måste regeringen säkerställa att satsningar på handel och företagande görs på ett sätt som främjar mänskliga rättigheter och fredlig utveckling i Nigeria.
Nigeria har Afrikas största ekonomi. Landets naturresurser, framförallt oljan, har varit drivande i tillväxten. Nigeria är också Sveriges näst största handelspartner i Afrika söder om Sahara. Men det är bara en liten andel av människorna som tjänat på landets ekonomiska framsteg. Halva befolkningen beräknas leva under fattigdomsnivån och i september rapporterade FN att 75,000 barn i de nordöstra delarna av landet riskerar att dö av hunger.
Nigeria har ett av världens sämsta sjukvårdsystem, en hög mödradödlighet, sharialagstiftning i tolv delstater och homosexualitet är förbjudet enligt lag. Nigerias ”bebisfabriker” har uppmärksammats i media, där minderåriga flickor våldtas för att föda barn som sedan säljs för illegal adoption, barnslaveri, eller dödas för att användas i rituella syften.
Samtidigt är Nigeria drabbat av våld, så som konflikten med terrorgruppen Boko Haram i norr som även har spridit sig till grannländerna. Tusentals civila har dött i terroristattacker, privata militära förband har kommit och gått, och Nigerias grannländer har startat en militäroffensiv mot gruppen. Konflikten har tvingat över 2 miljoner människor på flykt bara inom landets gränser. Men även i andra delar av landet eskalerar konflikter, såväl i Nigerdeltat i söder som i sydöst där en ny Biafrarörelse vaknat till liv.
Utrikesdepartementet (UD) avråder från resor till flera delstater på grund av säkerhetsläget. Det rekommenderas att ”stor försiktighet och vaksamhet iakttas av besökare.” Vidare skriver UD: ”Det föreligger en mycket stor risk för terroristattacker, kidnappning, våldsamma oroligheter och brottslighet i Nigeria.”
2013 reste den förra regeringen med en delegation ministrar till Nigeria med samma syfte som idag: att främja handel. Redan då hade IKFF, tillsammans med vår systersektion i landet, under en längre tid uppmärksammat den oroande utvecklingen, då varningssignalerna för väpnad konflikt var många och tydliga. Vi arbetade tidigt för att mer svenska biståndsmedel skulle gå till konfliktförebyggande arbete, men mötte stort motstånd eftersom Nigeria inte definierades som ett ”konfliktland”. Idag handlar det inte längre om varningssignaler, konflikterna är faktum.
I UD:s pressmeddelande säger Linde: ”Landet ingår bland regeringens 26 prioriterade exportmarknader och flera svenska företag finns redan på plats och gör affärer där. Potentialen för ökad handel är dock fortsatt stor i Nigeria”. Ingenting i programmet för resan synliggör de väpnade konflikterna eller den mycket oroande situationen för mänskliga rättigheter, inte minst kvinnors rättigheter. Kommer detta att uppmärksammas av vår handelsminister, exempelvis genom att lyfta vikten av att företagande bedrivs med konfliktkänslighet och riskanalyser kopplade till mänskliga rättigheter? Den feministiska utrikespolitiken är inte bara utrikesminister Margot Wallströms ansvar, den ska genomsyra hela utrikesförvaltningens arbete och därmed även Lindes. Prioriteringen av handelspolitik måste följas av stöd till dialog och konfliktlösning, och där är kvinnorättsorganisationernas arbete centralt. Vid resan till Nigeria borde regeringen visa vad politik för hållbart företagande innebär i praktiken.