Den 6 juni lanserade IKFF:s internationella nedrustningsprogram, Reaching Critical Will, en rapport om hur effektiv kontroll över vapenhandel kan förhindra genusrelaterat våld. Rapporten har skrivits av Rebecca Gerome, jurist och expert på genus och vapenkontroll. Den lanserades vid FN:s högkvarter i New York där hundratals diplomater och stater samlas denna vecka för att diskutera hur den olagliga handeln med små och lätta vapen kan stoppas.
”Konventionella vapen används för att utöva våld mot människor och detta hänger ihop med diskriminerande normer kring kön och föreställningar om könsroller i samhället. Men denna aspekt av vapenhandel försummas ofta när stater diskutera frågan”, säger Ray Acheson, chef för IKFF:s internationella nedrustningsprogram Reaching Critical Will, efter lanseringen.
I koppling till den nya rapporten från Reaching Critical Will har Rebecca Gerome också genomfört en fallstudie av Sverige, en av världens 15 största vapenexportörer. Rapporten om svensk vapenexport och genusbaserat våld presenterades också vid lanseringen på FN.
”Det finns flera exempel på hur svensk vapenexport undergräver den feministiska utrikespolitikens målsättningar och Sveriges nationella och internationella förpliktelser rörande genusbaserat våld”, säger Mia Gandenberger från Reaching Critical Will.
IKFF har alltid utmanat normer kring militarism och upprustning och arbetat för internationella verktyg som kan bidra till nedrustning. IKFF var mycket aktiva under förhandlingarna om FN:s vapenhandelsavtal Arms Trade Treaty (ATT), och den nya rapporten lyfter fram olika verktyg och strategier för att stater ska leva upp till reglerna inom ATT, liksom FN:s handlingsprogram om små och lätta vapen.
Sveriges feministiska utrikespolitik ska främja flickors och kvinnors rättigheter bland annat genom att bekämpa alla former av våld och diskriminering. Politiken syftar också till att främja kvinnors deltagande och inflytande i beslutsfattande, och att se till att resurser används för att främja jämställdhet och alla kvinnors och flickors mänskliga rättigheter.
År 2014 exporterade Sverige krigsmateriel till ett värde av nära 8 miljarder kronor. Enligt SIPRI:s siffror var Sverige världens 11:e största vapenexportör under perioden 2010-2014. Cirka 78 procent gick till EU-länder och vad svenska myndigheter kallar för ”traditionella partnerländer” som Kanada, Sydafrika och USA. 22 procent av det totala exportvärdet gick till andra länder, varav Thailand, Indien och Saudiarabien var de tre största mottagarna av svensk krigsmateriel.
Rapporten från Reaching Critical Will lyfter fram Sverige som ett intressant fall eftersom vårt land är en stor vapenexportör som samtidigt ska driva en feministisk utrikespolitik. I rapporten lyfts flera exempel på svensk vapenexport till länder som på olika sätt kränker de mänskliga rättigheterna, inte minst kvinnors mänskliga rättigheter, vilket IKFF vid flera tillfällen belyst. Vår senaste kritik rörde planerna på svensk krigsmaterielexport till Saudiarabien mot bakgrund av att saudiledda styrkor bombat civila mål i Yemen där det humanitära läget är oerhört svårt.
Sammanfattning av de länder Sverige sålt krigsmateriel till och som lyfts i rapporten:
Indien
Indien var 2014 den femte största köparen av svenska vapen. Samma år publicerade FN:s särskilda rapportör om våld mot kvinnor en rapport som belyser att statliga säkerhetsstyrkor och militärer pekas ut som förövare av våldtäkter, försvinnanden, mord, tortyr och misshandel i militariserade områden som Jammu och Kashmir.
Förutom direkt våld mot kvinnor exemplifierar Indien också behovet av att beakta hållbar utveckling när möjliga direkta eller indirekta konsekvenser av vapenöverföringar analyseras. Indien säkerställer inte åtnjutandet av grundläggande sociala och ekonomisk rättigheter för dess medborgare. Statistik från Världsbanken (2010) anger att mer än 1/3 av Indiens befolkning lever i fattigdom. Fattigdom och ojämlikhet påverkar kvinnor särskilt hårt. Samtidigt rapporterar media att Sverige nu försöker sälja JAS Gripen till landet.
Indonesien
Sverige har sålt krigsmateriel till Indonesien vid flera tillfällen. 2013 konstaterade Sveriges egen rapport om mänskliga rättigheter i Indonesien att kvinnor i flera regioner arresterats för misstänkt prostitution, och att regionala lagar förbjuder kvinnor från att gå utanför hemmet utan sällskap av en man. Bristen på sexuella och reproduktiva rättigheter, särskilt för ogifta kvinnor, polisvåld mot hbtqi-personer, och bristen på ansvar för kränkningar av mänskliga rättigheter är alla aspekter som ska tas in i bedömningen av Indonesien som mottagare av svensk export.
Human Rights Watch har visat att alla grenar av Indonesiens väpnade styrkor samt polis genomför oskuldstester på kvinnliga kandidater och på officerares kvinnliga partners. Utbildning och hälsovård, liksom landets infrastruktur, är försummade områden. UD:s rapport om mänskliga rättigheter i Indonesien konstaterar att den nationella statistiken om mödra- och spädbarnsdödlighet är den högsta i Sydostasien. I samma rapport konstateras att den indonesiska regeringen hade planerat att upprätta ett nationellt sjukförsäkringssystem 2014 men förklarade 2013 att dessa reformer skulle skjutas upp på grund av kostnaderna. Den indonesiska regeringen har parallellt med detta beslutat om stora ökningar av landets militära budget.
Namibia
Sveriges egen rapport om de mänskliga rättigheterna i Namibia konstaterar att våld mot kvinnor i hemmet är vanligt och representerar en femtedel av alla våldsbrott. En kanadensisk rapport från 2012 visar att de vanligaste anklagelserna vid våld mot kvinnor är misshandel med avsikt att göra grov skada, följt av våldtäkt och mord med skjutvapen eller andra vapen. 50 procent av våld i hemmet inkluderar dödshot från gärningsmannen. Polisen uppskattar att 70 procent av alla privata skjutvapen i Namibia ägs av män. Namibia är ett land med stor försörjning genom jakt och jordbruk men mycket tyder på att självförsvar kan vara en starkare motivation för att förvärva skjutvapen än jakt och skydd av djur och egendom. Trots denna statistik har Sverige sålt ammunition till Namibia.
Saudiarabien och Förenta Arabemiraten
Hösten 2015 kom nyheten att Saab tecknat ett avtal med Förenade Arabemiraten (UAE) för att leverera en ny version av övervakningssystemet Erieye, som tidigare har exporterats till Saudiarabien. Medan Erieye ännu inte överförts till Förenade Arabemiraten indikerar den undertecknade affären en stark förväntan om att försäljningen kommer att godkännas.
Den roll som Förenade Arabemiraten och Saudiarabien spelat i konflikten i Jemen exemplifierar de tydliga och oacceptabla risker som följer med vapenöverföringar till stater som kränker mänskliga rättigheter. Organisationer och medier har rapporterat att Erieye kan ha använts i Saudiledda attacker i Jemen mot civila. En undersökning från FN visar att sådana attacker har innefattat ”omfattande och systematiska” angrepp mot civila mål i strid med internationell humanitär rätt. Utöver att ha orsakat dödsfall och skador på mer än 2000 civila har konflikten i Jemen förvärrat en redan svår humanitär kris med 80 procent av befolkningen i akut behov av humanitärt bistånd. I detta slags situationer drabbas kvinnor och flickor ofta hårt i form av tvångsförflyttningar, sexuellt våld, trafficking och bristande tillgång till hälso- och sjukvård (inklusive sexuell och reproduktiv hälsa). FN:s flyktingorgan har uttryckt oro för sexuellt våld och övergrepp mot kvinnor som flyr till Europa från konflikter i Mellanöstern, däribland i Yemen.
Rekommendationer
Sveriges nationella regelverk, regeringens skyldigheter enligt vapenhandelsavtalet (ATT), EU:s regler om vapenhandel, och den feministiska utrikespolitiken borde på pappret stoppa vapenexport som riskerar bidra till genusbaserat våld och andra kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Men genomförda och planerade vapenaffärer pekar istället mot att ekonomiska, försvarspolitiska, eller större säkerhetspolitiska intressen ges ett orimligt inflytande över beslut om vapenexport som ställer mänskliga rättigheter och respekten för humanitär rätt i underläge. För att ändra på detta ger rapporten från Reaching Critical Will följande rekommendationer till Sverige:
- Definiera och tillämpa striktare regler mot vapenöverföringar som riskerar underlätta eller bidra till kränkningar av mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt. Det bör inte finnas något utrymme för odefinierade ”säkerhetsintressen” som trumfar respekten för mänskliga rättigheter genom att beväpna diktaturer och andra regimer där det finns allvarliga och/eller omfattande kränkningar av de mänskliga rättigheterna, inklusive kvinnors rättigheter. I detta avseende måste Inspektionen för strategiska produkter (ISP) också definiera säkerhets- och försvarsintressen så det är klart vad som vägs mot kränkningar av de mänskliga rättigheterna.
- Inkludera bindande bestämmelser om hållbar utveckling med ett tydligt genusperspektiv. Sverige bör inte tillåta vapenexport till stater som inte prioriterar och uppfyller de grundläggande behoven och rättigheter för kvinnor och flickor. Stater som investerar stora resurser i militären och samtidigt underlåter sig att säkerställa kvinnors och flickors grundläggande rättigheter såsom hälsovård och utbildning, ska inte vara mottagare av krigsmateriel från Sverige. Bestämmelser om hållbar utveckling bör också innehålla kriterier för att förhindra korruption.
- Öka transparensen i processer för vapenöverföringar, inklusive specifika avtal och riskbedömningar. Beslut och skäl för avslag eller tillstånd från ISP borde offentliggöras så att ansvar kan utkrävas, även från medlemmarna i Exportkontrollrådet.
Läs mer i fallstudien om Sverige här.
Läs hela rapporten här.
