Den 20 februari 2022 anordnade vi tillsammans med stora delar av fredsrörelsen en manifestation mot de krigsförberedelser vi såg i Ryssland. Fyra dagar senare inledde Putin sin fullskaliga invasion av Ukraina. Krigets konsekvenser sträcker sig långt utanför Ukrainas gränser och under året har vi sett hur säkerhet har kommit att likställas med militärt våld och vapen. Vi befinner oss nu i en farlig upprustningsspiral som handlar allt mindre om att hjälpa människor i Ukraina och allt mer om att bygga upp egen militär kapacitet. Röster för fred tystas och den militära logiken får företräde både i media och i politiken.
Det här är inget nytt. Vi vet av tidigare erfarenhet att när krig väl bryter ut finns det väldigt lite utrymme för fredliga lösningar eller ens fredliga röster. Det är därför vi arbetar för att förebygga att konflikter blir väpnade. Hur vi agerar nu är avgörande för att inte ett nytt krig ska bryta ut när detta tar slut, och starta om cykeln av lidande. IKFF har under året arbetat för att lyfta vikten av kvinnors inkludering i allt arbete som rör fred och säkerhet i Ukraina. Ett framtida fredsavtal måste inkludera en mångfald av perspektiv och kan inte enbart förhandlas fram av dem som stridit.
Som feministisk fredsorganisation är vi vana att jobba i motvind, men 2022 var ändå något utöver det vanliga. Vårt motstånd till vapenleveranser, höjda försvarsanslag och ett svenskt Natomedlemskap har inte mötts med saklig debatt utan med påhopp och anklagelser. Samtidigt har vi sett en tillströmning av nya medlemmar som söker sig till oss för att ta del av andra perspektiv än de som nu dominerar det offentliga samtalet och det är vi otroligt glada för. Vår globala rörelse växer och i Sverige stärker vi vårt samarbete med IKFF-sektioner världen över. Vi stöttar kvinnor som kämpar för fred och frihet i Kamerun, Colombia och Afghanistan och lär oss av deras kamp. Tyvärr har beslutsfattare inte förstått vikten av detta arbete utan har fortsatt underminera internationellt utvecklingssamarbete, först genom hastiga avräkningar under våren 2022 och sedan genom stora nedskärningar vid årsskiftet.
2022 blev också året då vi tvingades ta farväl av den feministiska utrikespolitiken. IKFF har genom åren ofta kritiserat den feministiska utrikespolitiken för att vara för svag och för de målkonflikter som funnits med exempelvis den svenska vapenexporten, men det råder ingen tvekan om att politiken gjort viktig skillnad för kvinnors rättigheter globalt. Att Sverige nu, lagom till att andra länder börjat haka på och utveckla sin egna feministiska utrikespolitik, väljer att avsluta detta arbete är både pinsamt och kortsiktigt. Löftena om fortsatt prioritering av global jämställdhet ekar tomt när regeringen överger denna satsning så lättvindigt.
Trots att året varit tufft har det visat hur viktigt det är att vi finns. Att det finns en plats för dem som inte dras med i krigshetsen och som vill engagera sig för att göra skillnad. Vi hoppas att vår verksamhetsberättelse kan inspirera ännu fler att organisera sig tillsammans med oss!
