Igår inleddes Natotoppmötet i Bryssel. Ledare från Natoländerna samlas för två dagars intensiva överläggningar. Bland dem finns också Stefan Löfven. Den svenske statsministerns närvaro är en tydlig signal på Sveriges nära band till försvarsalliansen. Mötet äger rum nästan på dagen ett år efter att FN:s konvention om förbud mot kärnvapen antogs i New York.Det är ett ypperligt tillfälle för Löfven att visa ledarskap för nedrustning och skapa dialog kring kärnvapenfrågan.
Till skillnad från hur det låtit i den svenska debatten konstaterar International Law Clinic vid Harvard Law School att inga av Sveriges militära samarbeten utgör hinder för en svensk anslutning till FN:s kärnvapenkonvention. Rapportens författare konstaterar att det för Sveriges del, vid en ratificering av konventionen, skulle vara förbjudet att använda kärnvapen eller delta i planering och övning av ett kärnvapenanfall. Dessa begränsningar är både rimliga och självklara, och efterlevs redan.
Sverige har idag olika avtal som reglerar samarbetet med Nato, t.ex. Partnerskap för fred och Värdlandsavtalet. Ingenstans i dessa avtal ingår kärnvapen. Tvärtom gjorde försvarsminister Peter Hultqvist klart i debatten att det aldrig kommer bli aktuellt med kärnvapen på svensk mark. Den svenska hållningen i denna fråga har alltså varit känd för alla parter sedan lång tid.
Påståendet att kärnvapenkonventionen skulle innebära att vi inte kan samarbeta med länder som inte ratificerat avtalet, saknar grund. Om man jämför formuleringarna i kärnvapenkonventionen med andra förbudsavtal som Sverige är anslutet till, som konventionerna mot kemiska vapen, klustervapen och landminor, är formuleringarna snarlika. Dessa avtal har inte bedömts utgöra hinder för samarbete med stater som inte är anslutna till avtalen, så länge det inte handlar om aktiviteter med direkt koppling till de vapentyper avtalen förbjuder. Det finns ingen anledning att tolka kärnvapenkonventionen på ett annat sätt.
Den svenska linjen har under många år varit att arbeta för multilateral kärnvapennedrustning, i enlighet med Icke-spridningsavtalet. Även Nato har en kärnvapenfri värld som uttalad målsättning, och flera Natoländer har nationella lagar mot kärnvapen, som man i Natosammanhang tagit hänsyn till. Starkt folkligt motstånd mot utplacerade kärnvapen finns också i flera Natoländer.
Om ett kärnvapen skulle användas mot Stockholm, skulle uppskattningsvis en dryg halv miljon människor dö omgående. Ytterligare en halv miljon skulle drabbas av svåra brännskador och vara i behov av omedelbar, avancerad sjukvård för att överleva. Ytterligare tusentals människor skulle drabbas av strålningens effekter på kort och lång sikt. Allt detta till följd av en enda bomb. Kärnvapen är massförstörelsevapen som syftar till att förinta städer och deras civilbefolkningar. Ett globalt kärnvapenkrig vore undergången för den mänskliga civilisationen. Att aktivt arbeta för avskaffande av massförstörelsevapen är att arbeta för gemensam, global säkerhet med verklighetens krassa fakta i åtanke. Att avvika från denna kurs vore ett tydligt brott mot Sveriges traditionella hållning om att verka för fred och avspänning.
Vi uppmanar Stefan Löven att inte låta sig skrämmas utan visa ledarskap. De som motsätter sig en svensk anslutning till FN:s kärnvapenkonvention är skyldiga att svara på i vilket sammanhang kärnvapen vore ett acceptabelt vapen att använda i Sveriges namn.
Texten är skriven tillsammans med Svenska Läkare mot Kärnvapen.
