« »

Blogg: På studieresa till FN

2018-11-21

Krisen i Jemen, Sveriges roll i säkerhetsrådet och behovet av att reformera hela FN. Det var några av de saker som IKFF:s ordförande Annika Skogar fördjupade sig under en vecka vid FN i New York.

IKFF:s ordförande Annika Skogar vid FN-skrapan i New York.

I somras dök det upp en förfrågan i vår mejlkorg på IKFF om att få följa med på en studieresa till FN:s högkvarter i New York. Det var svenska FN-förbundet som stod bakom inbjudan och precis som alla deras andra medlemsorganisationer så blev vi uppmanade att skicka in en ansökan om att delta. FN är något som intresserat mig ända sedan jag skrev fredsdikter på mellanstadiet så när jag både fick chansen att söka och bli antagen kändes det fantastiskt roligt. För precis som många andra vill jag våga tro på FN:s förmåga att få världen att bli lite bättre, även om sakers tillstånd ofta gör det svårt.

Det blev en intensiv vecka! På fyra dagar hann vi med runt tio studiebesök och då gruppen jag åkte med bestod av 15 svenska representanter från vitt skilda organisationer blev våra olika möten ofta fyllda av frågor från massor av olika perspektiv. På listan av alla som vi besökte fanns bland annat World Food Program, UN Mine Action Service, den svenska FN-representationen och Human Rights Watch. En höjdpunkt för mig var också att få träffa PeaceWomen, ett av IKFF:s internationella program som har sitt kontor tvärs över gatan från FN-högkvarteret. Att sammanfatta allt vi pratade om är en omöjlighet, istället tänkte jag ta upp tre saker som särskilt dröjt sig kvar hos mig efter resan.

Behovet av att jobba förebyggande

Flera av de FN-organ vi träffade återkom ständigt till att de saknade pengar till att lindra alla de kriser och behov som just nu finns i världen på grund av krig och konflikter. World Food Programme pratade om hur antalet människor som svälter i krigets Jemen blir fler för varje dag, UN Mine Action Service pratade om det aldrig upphörande behovet att röja minor, UN Peace Keeping Operations pratade om missioner som pågått i årtionden utan resultat. Under dessa möten tänkte jag ständigt på hur det skulle bli om världen lyckades jobba mer preventivt istället för att FN ska försöka sätta plåster på katastrofer som redan uppstått. Om kriget i Jemen kunde förhindrats, eller åtminstone nu stoppas, skulle vi också röja undan den nu pågående svältkatastrofen. Om vi stoppade tillverkning av minor skulle vi slippa röja undan dem från fälten för att barn inte ska trampa på dem. Ja, tänk om FN skulle slippa försöka släcka bränder och istället kunna fokusera på att förhindra att de uppstår.

Kalla vindar i världen – civilsamhällets roll

Trump i USA, Putin i Ryssland, Bolsonaro i Brasilien. De kalla högervindarna som blåser över världen märktes inte minst i FN. Human Rights Watch berättade om hur de hade allt svårare att hitta givna samarbetspartners bland världens länder och hur de numera fick driva frågor genom att ”shake hand’s with the devil”, dvs. samarbeta med länder som de för ett par år sedan aldrig kunnat fantisera om att driva MR-frågor tillsammans med. UNFPA (FN:s befolkningsfond) berättade om konsekvenserna av att USA, med Trump i spetsen, dragit bort all sin finansiering från dem eftersom de jobbar med preventivmedel. World Food Programme pratade om hur målet att utrota all hunger till 2030 (mål 2 i de Globala målen) tyvärr verkar orealistiskt, åtminstone med dagens politiska (o)vilja. Samtidigt uttryckte alla personer vi träffade en stor glädje över att vi kommit på besök och att vi kom från civilsamhället. Är det någonstans en motkraft kan ta sin början så är det i civilsamhället och även om det är lätt att känna sig liten och maktlös var det flera som trots allt insisterade på vår betydelse. Framtiden kan inte lämnas åt dagens världspolitiska makthavare att avgöra.

Sveriges roll i världen

Under snart två år har Sverige varit representerat i FN:s säkerhetsråd och det var till viss del även temat för den här resan. Jag kan inte säga hur mycket de olika organisationerna anpassade sina svar utifrån att vi kom från Sverige men på frågan om hur Sverige skött sig fick vi överväldigande positiva svar. Många pratade om att Sverige faktiskt jobbat intensivt för att få in till exempel kvinnor, fred och säkerhetsagendan i rådets frågor och att det var tack vare Sverige som de första resolutionerna om Syrien kunnat bli verklighet. De enda som egentligen hade lite kritik var PeaceWomen. De menade att Sverige var bra på att marknadsföra sig själva och ta åt sig credd, även för frågor som andra länder egentligen varit mer drivande i. De pratade också om att Sverige ofta bortser från nedrustningsfrågan och hur avgörande den är för kvinnors säkerhet.

FN-förbundets delegation vid FN-skrapan i New York.

Samtidigt som vi satt och lyssnade på allt beröm kunde jag inte undgå att fundera på hur det kommer bli de kommande åren. De populistiska högervindarna blåser ju även i Sverige – hur kommer det påverka vår utrikespolitik? Hur kommer nästa regering agera? Hur kan vi i civilsamhället se till så att Sverige även i fortsättningen framstår som någon som står på rätt sida? Och kanske allra viktigast: Hur är vi med och skapar en politik som faktiskt har ett intresse av att förändra och ifrågasätta?

Slutligen vill jag såklart också tacka svenska FN-förbundet för att jag fick följa med på den här resan. Förhoppningsvis kan vi organisationer som deltog tillsammans utgöra en stark röst för att påverka Sverige och världens politiker mot det FN som världen behöver. Ett FN som spelar roll och som står på de mänskliga rättigheternas sida.

/ Annika Skogar, ordförande IKFF

 

TAGS →
 

© 2015 IKFF | Alla rättigheter reserverade | Om hemsidan | webbansvarig