« »

COP26: Arktis och militariseringen

2021-11-02

Arktis är ett tydligt exempel på hur klimatförändringar, militarisering och konflikt är nära sammanlänkade och hur de föder varandra. Stora delar av området har länge varit otillgängligt och bestått av stora ismassor. Urfolk har levt och brukat resurserna naturen ger på naturens villkor. Äventyrare har fascinerats av världens nordligaste ände. I takt med att isarna smälter har allt större landområden blottats. Där, under isen, finns väldiga naturresurser och jakten kan börja.

Denna text publicerades i Fred&Frihet nr 2-3, 2021. Med anledning av klimattoppmötet i Glasgow, COP26, sätter vi klimatkrisen och kopplingarna till fred och konflikt i fokus. 

TEXT: Elin Liss

Vad är Arktis?
Arktis är ett havsområde med angränsande landområden kring jordens norra pol. Det finns ingen bestämd överenskommen gräns var Arktis slutar. Det kan definieras på olika sätt: Utifrån norra polcirkeln, trädgränsen, områden med arktiskt klimat eller Norra ishavet. Arktiska rådet (se faktaruta) antog en gemensam politisk definition när det grundades 1996: Arktis omfattar områdena norr om polcirkeln och de tillhörande åtta arktiska staterna, det vill säga Danmark inklusive Grönland och Färöarna, Finland, Island, Kanada, Norge, Ryssland, Sverige och USA. Nära fyra miljoner människor lever idag i den arktiska regionen, varav tio procent är urfolk. Över 21 000 arter av däggdjur, fiskar, fåglar, ryggradslösa djur, växter, svampar och mikrober lever i detta ekosystem, alla anpassade till den kalla och för andra arter ogästvänliga miljön. Svårigheten att överleva i Arktis har historiskt lett till låg mänsklig påverkan. Klimatförändringarna har förändrat detta. Idag går det att hitta sot, plast, metan och bekämpningsmedel i Arktis som har kommit dit via luften och havet.

Arktis smälter
Klimatförändringarnas konsekvenser i Arktis är märkbara för människor, djur och lokala ekosystem. Temperaturökningen går enligt FN:s klimatpanel IPCC mer än dubbelt så fort i Arktis som det årliga globala genomsnittet. När is smälter till vatten blir det mörkare och absorberar mer av solens värmestrålning, vilket exponentiellt ökar issmältningen. Havsisens utbredning, som mäts i september varje år, har minskat med cirka 13 procent per årtionde sedan 1979 (Naturskyddsföreningen). Snö och is som smälter ger ökade havsnivåer och extremväder. När permafrosten smälter frigörs växthusgasen metan, som ytterligare skyndar på den globala uppvärmningen. Enligt en studie i Nature Climate Change (2020) kan havet kring landmassan i Arktis vara isfritt år 2035.

Militariseringen av Arktis
Enligt Stockholms Fredsforskningsinstitut, Sipri, finns det tre centrala utmaningar rörande Arktis. Klimatförändringarna, det ökade intresset och aktiviteten från stater utanför den arktiska regionen, samt de generellt ökande geopolitiska spänningarna mellan stormakter (A Strategic Triangle in the Artic? Implications of China-Russia-United States Power Dynamics for Regional Security, 2021). Dessa hänger ihop med varandra och påverkar risken för konflikt.

  • Klimatförändringarna
    Klimatförändringarna leder till ökade möjligheter att utvinna fossila bränslen i Arktis, vilket ytterligare påskyndar den globala uppvärmningen. Beräkningar anger att cirka 30 procent av världens oupptäckta gastillgångar och 13 procent av oljetillgångarna ligger norr om polcirkeln. Även metaller som används för alternativa energikällor som sol- och vindkraft kan hittas där, och efterfrågan ökar. För att säkra sin ställning i »guldruschen« ökar nu militariseringen av Arktis.
  • Ökat intresse och ökad aktivitet från stater utanför den arktiska regionen
    Regelverken kring Arktis har utvecklats genom regionala överenskommelser mellan stater inom området. När isarna smälter och förutsättningarna för naturresurser och sjöfart förändras, har fler stater fått starka intressen av att vara med och bestämma vilka regler som gäller. Issmältningen har lett till att Nordostpassagen har öppnats upp mellan Atlanten och Stilla havet. Resvägen mellan Asien och Europa blir kortare, vilket gör området attraktivt för exempelvis Kina, som nu kallar sig en »near Artic state«.
  • De generellt ökade geopolitiska spänningarna mellan stormakter
    Historiskt har Arktis setts som ett lågspänningsområde. Kina, Ryssland och USA:s dåliga relationer påverkar Arktis. Ryssland har gjort stora militära investeringar och USA har ökat sin militära förmåga att verka i området, som inkluderar Natosamarbetet. Exempel på hur viktig närvaron i Arktis upplevs för stormakterna, är när dåvarande president Trump år 2019 gjorde ett uttalande om att köpa Grönland från Danmark och när Ryssland år 2007 satte upp sin flagga på Nordpolens botten.

Sverige, Arktis och militariseringen
Sveriges regering antog år 2020 en ny strategi i förhållande till den arktiska regionen inom sex tematiska områden: internationell samverkan, säkerhet och stabilitet, klimat och miljö, polarforskning och miljöövervakning, hållbar ekonomisk utveckling och näringslivsintressen samt tryggande av goda levnadsvillkor (Sveriges strategi för den arktiska regionen, 2020). Samtidigt som Sverige arbetar för samarbete och förtroendeskapande, upprustas den militära förmågan för att möta ett förändrat Arktis med ökad risk för konflikt. Den arktiska strategin är alltså även militär. Där går att läsa: »Regeringen kommer fortsatt att stärka Sveriges militära förmåga att verka i de norra delarna av Sverige och angränsande områden« och »[m]ilitär övningsverksamhet med andra länder har en tröskelhöjande och stabiliserande effekt«.

Att öka den militära förmågan är lika med militära samarbeten inom Norden, med EU-länder och med Nato. Det är attraktivt att öva i arktiskt klimat. Sedan flera år genomförs flygövningen Arctic Challange Exercise (ACE) med Sverige, Norge och Finland som värdar. Årets övning 2021 genomfördes med ytterligare deltagande från Danmark, USA, Tyskland, Storbritannien och Nederländerna. Enligt Dagens Nyheter har antalet utländska deltagare ökat med nästan 300 procent sedan 2016 (»Klimatets ground zero blir den nya arktiska fronten« 27/2-21).

Foto: Davide Cantell, Unsplash

Är Arktis förlorat?
Klimatförändringarna i Arktis riskerar att leda till konflikter och katastrofer över hela världen. Att möta den risken genom militarisering leder till större miljöförstöring och snabbare klimatförändringar, och försämrar relationerna mellan staterna. »En tänkbar konflikt i Arktis kommer att påverka oss, varken vi vill eller inte. För vad händer när kriget kommer?« låter det i Försvarsmaktens reklamserie När kriget kommer.

Det finns inga militära lösningar på klimatkrisen. Frågorna om Arktis är många och komplexa men frågan är fortfarande OM kriget kommer, då det är beroende av hur människor väljer att agera. Krig är ett beslut, det är inte oundvikligt. Det går att förebygga. Andra beslut kan fattas, och Försvarsmaktens uttalanden om ATT kriget kommer är ett direkt sätt att påverka utvecklingen i riktning mot ökad militarisering. Att göra Arktis till en demilitariserad zon, som Svalbard, kunde ge en helt annan utveckling för hela världen. En möjlighet för världens ledare att agera för ett bevarat och fredligt Arktis kommer på FN:s klimatmöte COP26 i november 2021. Där har de inblandade staterna mycket att bevisa.

Fakta Arktiska rådet
Det finns en rad organ och konventioner som hanterar frågor som rör Arktis. Ett är Arktiska rådet. Det är en mellanstatlig organisation som grundades formellt år 1996 genom Ottawadeklarationen med syfte att främja samarbete mellan arktiska länder, urfolk och andra invånare med fokus på hållbar utveckling och skydd av miljö. Det är explicit uteslutet från att hantera militära frågor. Permanenta medlemmar är Kanada, Danmark, Finland, Island, Norge, Ryssland, Sverige och USA samt sex organisationer som representerar urfolk. Rådet har observatörer som består av Kina, Italien, Indien, Japan och Storbritannien, mellanstatliga organisationer och tolv icke-statliga organisationer. Ordförandeskapet roterar och ligger just nu på Ryssland (2021-2023).

TAGS →
 

© 2020 IKFF | Alla rättigheter reserverade | Om hemsidan | Webbansvarig