Debatt: Den säkerhetspolitiska kartan ritas om – var finns jämställdheten? - IKFF
Hem » IKFF i media » Debatt: Den säkerhetspolitiska kartan ritas om – var finns jämställdheten?

Debatt: Den säkerhetspolitiska kartan ritas om – var finns jämställdheten?

Regeringen och utrikesminister Billström har framhållit att jämställdhet fortsätter att vara ett kärnvärde för svensk utrikespolitik – men vi saknar en omsättning i praktiken, skriver företrädare för Kvinna till kvinna, IKFF och Operation 1325.

Denna artikel publicerades i Sydsvenskan och Helsingborgs Dagblad den 2 april 2024.

Den 20 mars presenterade utrikesminister Tobias Billström (M) en ny utrikespolitisk deklaration med anledning av Sveriges Natointräde. Återigen underströks hur landets närområde är i större osäkerhet än sedan andra världskriget och att det fordrar en ny politik och fokus på säkerhet. Ukraina, Baltikum och övriga försvarssamarbeten lyfts fram som viktiga att prioritera.

Den säkerhetspolitiska kartan ritas om – var finns jämställdheten? Vad hände med en av Sveriges paradgrenar – kvinnor, fred och säkerhet? I snart 25 år är det ett område som haft ett FN-ramverk som grund, med idag tio säkerhetsrådsresolutioner som tar upp allt ifrån kvinnors avgörande roll i konfliktförebyggande, fredsprocesser och arbetet mot sexuellt våld i konflikt, till skyddet för kvinnor och flickor i humanitära situationer och vikten av jämställdhet när samhällen byggs upp efter krig och konflikter.

Sverige har varit ledande på området och var år 2004 ett av världens första länder att anta en nationell handlingsplan för genomförandet av FN-agendan.

Sverige har drivit på för att EU och FN ska förbättra sitt arbete och tagit olika initiativ som anammats världen över, som medlingsnätverket för kvinnor vars syfte är att stärka kvinnors roll och aktiva deltagande i fredsprocesser. Idag har det svenska medlingsnätverket motsvarigheter i bland annat Norden, Afrika, Medelhavsområdet och Sydostasien.

Regeringen och utrikesminister Billström har framhållit att jämställdhet fortsätter att vara ett kärnvärde för svensk utrikespolitik – men vi saknar en omsättning i praktiken.

Vår analys av Sveriges nya handlingsplan för kvinnor, fred och säkerhet – som antogs av regeringen i höstas – visar en sänkt ambition. Centrala perspektiv som att förebygga väpnad konflikt har tappats bort, svenska myndigheter får inte längre någon styrning eller mål för hur handlingsplanen ska genomföras, och den uttrycker inte någon politisk vilja att prioritera området. Utöver den vaga och försvagade handlingsplanen har regeringen valt att lägga ner det kvinnliga medlingsnätverket och avskaffa det stöd till fredsorganisationer i civilsamhället som flera kvinnoorganisationer tidigare fått.

Uppdraget till Folke Bernadotteakademin, Sveriges myndighet för fred och säkerhet, om att integrera jämställdhet i all sin verksamhet har också tagits bort. 


Med en sådan politik är det svårt att se att Sverige ska kunna behålla sin ledande position när det kommer till jämställdhet i konfliktförebyggande och konflikthantering. Det är en missad möjlighet och ett svek mot kvinnor och flickor i konfliktdrabbade områden världen över. Även i Ukraina, som är regeringens viktigaste utrikes- och säkerhetspolitiska prioritering, är det arbetet centralt. Där behövs en djup förståelse av hur våldet drabbar kvinnor både som civila och stridande, men också av det ökade våld kvinnor utsätts för i ett samhälle under och efter ett krig. Mäns våld i nära relationer såväl som sexuellt våld ökar. Ett framtida fredsavtal måste se till kvinnors behov och deras speciella utsatthet och inkludera kvinnor, inte minst från civilsamhället, i processen.

Nu behövs politiska initiativ och ledarskap, länder som lyssnar på kvinnor som organiserar sig, länder som vågar gå före och vara tydliga med att kvinnors röster alltid ska höras, att kvinnors och flickors säkerhet alltid ska prioriteras och att resurser ges till det konfliktförebyggande arbete som kvinnoorganisationer och kvinnliga fredsbyggare gör världen över. Att stärka det arbetet skapar mer säkerhet i världen.

Världens kvinnor och kvinnorättsförsvarare behöver nu alla allierade de kan få. Så varför väljer Sverige att kliva åt sidan och inte längre sätta jämställdhet och kvinnors rättigheter högt på dagordningen?

Petra Tötterman Andorff, generalsekreterare för Kvinna till kvinna

Malin Nilsson, generalsekreterare för IKFF, Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet

Anette Uddqvist, kanslichef för paraplyorganisationen Operation 1325

Relaterade artiklar