I både Sverige och Finland skyndas nu stora säkerhetspolitiska beslut fram. Besluten påverkar våra länders egen säkerhet och också våra möjligheter att verka för hållbar fred och nedrustning i världen. De politiska processerna är, liksom opinionen, präglad av den oro och rädsla som många känner mot bakgrund av Putins folkrättsvidriga invasion av Ukraina. Det är mycket riskfyllt att ändra grundfundamenten för våra länders säkerhetspolitik utifrån en känslofylld och uppskruvad debatt, inte minst i en spänd situation med ett oberäkneligt Ryssland. De finska och svenska regeringarnas åsikt har kanske ändrats – men riskerna med ett Natomedlemskap är desamma.
Vi fredsorganisationer vet att hållbar fred och säkerhet inte kan byggas genom militära allianser och upprustning. Ett Natomedlemskap gör våra länder och världen mer osäkra. På kort sikt eftersom det riskerar att öka spänningarna i en redan konfliktfylld situation och för att det kan innebära ett direkt hot mot våra länder. På längre sikt för att det bidrar till en mer polariserad och militariserad värld som bygger på hotet om att använda kärnvapen.
I sin kärnvapenpolicy slår Nato fast att så länge det finns kärnvapen kommer Nato att förbli en kärnvapenallians. Det finns i policyn inga begränsningar för när eller hur kärnvapen skulle kunna användas, inklusive användning av kärnvapen för en första attack (alliansen har ingen så kallad no-first use policy). Ett medlemskap skulle innebära att Sverige och Finland inordnar sig under det amerikanska kärnvapenparaplyet (eller kärnvapenskuggan, bättre benämnd), deltar i Natos gemensamma kärnvapenplanering och kärnvapenövningar. I praktiken innebär det att våra länder skulle delta i förberedelser för att kärnvapenbomba civila.
Läs hela artikeln i Svenska Dagbladet – SvD. Vi skrivet tillsammans med IKFF Finland, Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen, Kristna Fredsrörelsen och Finlands fredsförbund.
