Varje år ställer Bulletin of Atomic Scientists, grundad av Albert Einstein, den så kallade Domedagsklockan som en symbol för hur nära världen befinner sig från midnatt, alltså att världen som vi känner den går under. I år ställdes den på 90 sekunder, det närmsta midnatt den någonsin varit. Längst från midnatt stod klockan efter kalla kriget, då 17 minuter. Fokus ligger på risken för kärnvapenanvändning, men under senare år har faktorer som global uppvärmning, desinformation och nya teknologier tagits med i bedömningen. Gemensamt är att de är hot skapade av människor.
Eftersom vi människor har skapat dessa hot kan vi också minska dem. Det kräver seriöst arbete och globalt engagemang på alla nivåer i samhället.
Rachel Bronson, ordförande Bulletin of The Atomic Scientists
Ingen lär förvånas över att världen mår sämre idag än den gjorde för ett år sedan. Sedan Bulletin of Atomic Scientists gjorde bedömningen av världsläget förra året har Ryssland genomfört en folkrättsvidrig invasion av Ukraina, som dessutom har eskalerat flera problem som redan fanns i världen. Att The Bulletin i år ställt klockan än närmre midnatt, 90 sekunder, beror till stor del på kriget i Ukraina och dess konsekvenser, som ökat kärnvapenhot, livsmedelsosäkerhet och användning av kolkraft, som driver klimatförändringarna.
Kärnvapen har inte nedrustats. Istället har kärnvapenstaterna moderniserat sina kärnvapen, vilket The Bulletin uppmärksammar i sin bedömning. Vidare har Putin flera gånger hotat att använda kärnvapen om någon lägger sig i invasionen mot Ukraina. The Bulletin varnar för att en eskalering av konflikten ökar risken för såväl medveten användning av kärnvapen som för misstag som gör att situationen eskalerar bortom all kontroll.
I sitt uttalande använder Bulletin of Atomic Scientists, FN:s generalsekreterare António Guterres ord från förra året där han varnade att världen har gått in i ”en tid av risk för kärnvapenanvändning som inte skådats sedan det kalla krigets höjdpunkt”.
Hotet från kärnvapen är verkligt och möjligt. Ingen kärnvapenstat tar ansvar för den risk de utsätter hela mänskligheten för genom sina kärnvapen. Istället skyller de ifrån sig på andra kärnvapenstater eller på ”säkerhetsläget”. Situationen i Ukraina visar bortom all önskvärd tydlighet att kärnvapenavskräckning inte förhindrar krig – den används för att kunna invadera ett kärnvapenfritt grannland.
Att kärnvapenstaterna inte uppfyllt sina åtaganden enligt internationella avtal om att nedrusta sina kärnvapen är en av grundorsakerna till den osäkerhet som världen upplever idag. Det är ett aktivt val som kärnvapenstaterna gjort. Kärnvapen underhåller inte sig själva. De kräver ständiga och enorma investeringar i pengar, material och personal, liksom i påverkanskampanjer för att legitimera dem.
Det finns ingen tydlig väg framåt för att skapa en rättvis fred som avskräcker från framtida aggressioner under skuggan av kärnvapen.
Rachel Bronson, ordförande The Bulletin
Så länge kärnvapen finns i världen så kvarstår risken att de används: avsiktligt eller av misstag. För att parafrasera Rachel Bronson i dagens uttalande så visar det faktum att klockan bara är sekunder från midnatt att felmarginalerna är ytterst små och riskerna med en missbedömning ökar. Det går inte att hantera konsekvenserna av en kärnvapenexplosion. Det enda vi kan göra är att förebygga att det händer – och det kan vi göra.
Det finns en plan
I juni hölls det första statspartsmötet inom FN:s kärnvapenförbud. Mötet antog en handlingsplan med 50 konkreta punkter för det totala avskaffandet av kärnvapen:
- Fler länder ska stå upp för ett förbud mot kärnvapen: Sedan 2021 är kärnvapen förbjudna enligt internationell lag, i FN:s konvention om förbud mot kärnvapen (TPNW). 92 stater är redan med och antalet växer stadigt.
- Stigmatisera kärnvapen: Stärk normen mot kärnvapen och visa på deras fruktansvärda humanitära och miljömässiga konsekvenser. I juni 2022 antog 65 stater det starkaste fördömandet av kärnvapen någonsin inom FN, och det fick genklang under året. I augusti 2022 deklarerade 147 stater att användning av kärnvapen är oacceptabelt under alla omständigheter.
- Förhandla fram kärnvapennedrustning: Kärnvapenstaterna och de stater som står under deras kärnvapenskugga och stödjer deras kärnvapeninnehav, måste samlas och göra en plan för gemensam och ömsesidig nedrustning. Det är aldrig omöjligt. Stora framsteg gjordes i kölvattnet av Kubakrisen. Rysslands invasionskrig visar på samma sätt hur angelägna förhandlingar är.
- Eliminera kärnvapen: Efter förbud, stigmatisering och förhandlingar kring andra massförstörelsevapen som biologiska och kemiska vapen, och landminor och klusterammunition, har riskerna från dessa vapen minskat enormt mycket. Samma sak är möjlig för kärnvapen.
Biologiska hot, irreguljära teknologier och klimatförändringar
Kärnvapen är inte det enda hot människan skapat. Medan årets klimatförhandlingar i Egypten gjorde vissa framsteg så misslyckades världens stater återigen att sluta använda fossila bränslen och att agera på löftet om netto-noll utsläpp av växthusgaser. Stora investeringar har gjorts i förnybar energi men faktum är att stora investeringar även görs i gas. Användningen av kol nådde rekordhöjder förra året, i kölvattnet av kriget i Ukraina och minskningen av gas och olja från Ryssland, enligt Sivan Kartha, medlem i The Bulletins forsknings- och säkerhetsråd. Världens ledare måste lyssna på experterna och agera för att hantera och stoppa den pågående klimatkrisen.
Utvecklingen kring teknologiska och biologiska hot är dubbel. Teknologiska och biologiska forskningsframsteg kan användas för att gynna mänskligheten, eller hota den. Vilken syn vi har på säkerhet, och på varandra som människor, blir avgörande för att se till att skapa trygghet istället för hot. Genom en mänsklig säkerhetsanalys som bygger på varje människas säkerhet och frihet från våld och förtryck, kan forskning och nya metoder bara tas fram och användas på sätt som inte riskerar människors säkerhet.
Hot stannar inte inom nationsgränser. Covid-19-pandemin var det senaste, men inte det enda, exemplet på detta. The Bulletin fokuserade på rymden och den militarisering som bland andra USA, Kina och Ryssland driver på. Medan satelliter används för att samla data om krigsbrott i Ukraina, används teknologi även av auktoritära stater för att övervaka befolkningar och styra och begränsa tillgången på information.
Hur bidrar Sverige?
Varje lands agerande påverkar, på olika sätt och i olika grad, den situation som världen befinner sig. Istället för att gå med i FN:s kärnvapenförbud ansökte den dåvarande socialdemokratiska regeringen år 2022 om medlemskap i Nato och har ställt sig bakom Natos kärnvapendoktrin. Sverige har efter Natoansökan tystnat i kampen mot kärnvapen, och har inte längre ståndpunkten att kärnvapen aldrig under några omständigheter får användas igen. Sverige har fortsatt inte lagstiftat mot kärnvapen på svenskt territorium. Det innebär att vi nu är en del av problemet istället för en del av lösningen och bidrar till att legitimera kärnvapen, istället för att stigmatisera dem.
I oktober 2022 menade Sveriges finansminister att om inte Sverige når sina klimatmål till år 2030 ”så gör vi inte det”, att det inte var hela världen. Regeringen planerar nu för att Försvarsmakten ska undantas miljö- och klimatkrav, trots att försvaret orsakar stora miljö- och klimatskador.
Sverige minskar också sitt engagemang i FN och multilateralismen, genom minskade resurser och minskad vilja att driva förändring inom och genom FN. Det försämrar våra chanser till fredliga och gemensamma lösningar på problem i framtiden.
Problemen är globala – lösningarna måste också vara det
Multilateralism handlar om att hitta gemensamma lösningar på problem. Rysslands agerande under år 2022 demonstrerar absurditeten i att FN:s säkerhetsråd har fem permanenta medlemmar som alla har kärnvapen och vetorätt. Lösningen är däremot inte att överge FN, det är den plats där världens alla stater kan samlas, samtala och agera gemensamt. Utan FN riskerar världen att stå handfallen varje gång konflikter eller globala kriser uppstår. FN behöver istället frigöras från inflytandet av kärnvapen. Diplomati och diskussioner om internationell fred och säkerhet ska kunna äga rum utan veton från de mest militariserade staterna i världen.
Flera gånger betonade The Bulletin vikten av modigt och kreativt ledarskap, inte minst från världens mäktigaste ledare, men även engagemang från människor på alla nivåer i samhället.
Behovet av ledarskap är uppenbart, men problemet är att förtroende för många av de ledare som vi har i världen på många sätt är förbrukat när det kommer till de stora existentiella frågorna. Samma ledare som drivit klimatförändringar, startat krig och investerat mer i kärnvapen lär inte vara de som räddar världen. De behåller sin makt på andras bekostnad.
Klockan talar sitt tydliga språk, det finns inga ursäkter för att inte agera. För att flytta domedagsklockans visare tillbaka, bort från midnatt, behöver världen se mer av jämställdhet, demokrati, rättvisa och mänsklig säkerhet. Det är mål, men också konkreta metoder för förändring som vi som feminister och i fredsrörelsen praktiserar varje dag. Det utgör en motvikt och ett aktivt motstånd mot de som driver tiden mot sitt slut.
Var med och dra tillbaka klockan – bli medlem!
Läs originaluttalandet här.
