FN:s generalsekreterare Antonio Guterres kritiserade förra veckan regeringen för att ha skurit ned sitt klimatbistånd. Sverige, som ett av de rika länder som orsakat och fortsätter att elda på den pågående klimatkrisen, har lovat att finansiera såväl global omställning som insatser för att hantera konsekvenserna. Människor i fattigdom betalar det högsta priset för våra utsläpp, samtidigt som slår vi undan fötterna på dem genom att kraftigt och över en natt minska det internationella biståndet.
Statsministerns inledningsanförande under konferensen om att öka takten i klimatomställningen ekade ihåligt efter regeringens beslut om så väl nedskärningar i klimatbistånd som ökade militära investeringar och ansökan om Natomedlemskap, beslut som kommer att leda till ökade utsläpp av växthusgaser och miljöförstöringar i militära övningsområden. Besökare från andra länder kunde parallellt med klimatkonferensens stora ord se hur Stockholms hamnar intogs av krigsskepp från USA. Dubbelmoralen i frågor om klimat, fred och jämställdhet skadar Sveriges trovärdighet.
Militären är en av de värsta klimat- och miljöförstörande sektorerna i världen, som både kräver stora mängder fossila bränslen, och som används för att säkra länders tillgång till dem. De tre erkända parallella kriserna – global uppvärmning, föroreningar och förlust av biologisk mångfald – förvärras alla av militära aktiviteter både i krigs- och i fredstid. Precis som vi inte kan förvänta oss resultat inom Parisavtalet förrän staterna erkänner och agerar på behovet av att sluta använda eller utvinna fossila bränslen, kan vi inte förvänta oss att nå klimatmålen förrän militariseringens roll i klimatförändringarna erkänns. Vi måste hitta sätt att samarbeta kring resurser, inte kriga om dem.
Under Stockholm+50 lyfte flera företrädare för stater, internationella organisationer och civilsamhället hur konflikter och krig påverkar klimatet, och behovet av fred för att nå en hållbar framtid. För Sverige blir det en obekväm position att behöva erkänna kopplingarna mellan militarism och klimatkrisen, när man med ena handen vill vara en god klimatkämpe och med den andra handen gör stora investeringar i militären och kraftigt minskar biståndet till klimat och fred. I sammanfattningen som gjordes av konferensens ordföranden, Sverige och Kenya, hördes inte de röster som lyft kopplingen mellan klimatkrisen, konflikt och krig. Vi kommer att fortsätta arbeta för att denna koppling ska erkännas och för att ord ska bli till handling!
