Vi såg tidiga varningssignaler för det eskalerande våldet i Nigeria och krävde handling. SIPRI (Stockholm International Peace Research Institute) verkar ha missat dessa tecken då de i sammanfattningen för sin årsbok, som släpps idag, skriver att det fanns få indikatorer 2013 på ökad konflikt i landet.
Idag släpper SIPRI (Stockholm International Peace Research Institute) 2015 års Yearbook, som beskriver utvecklingen inom internationell politik under 2014.
SIPRI:s årsböcker är en viktig informationskälla för oss som arbetar med fred och säkerhet, inte minst i frågor som rör vapenkontroll och nedrustning. I denna upplaga av årsboken skriver SIPRI dessutom på flera ställen om genusperspektiv på frågorna och här har bland andra Kvinna till Kvinna varit med i processen. Det är ett viktigt tillägg som IKFF välkomnar.
Men när det gäller SIPRI:s sammanfattning rörande Nigeria, håller vi inte med. Fredsforskningsinstitutet skriver att det under 2013 fanns få eller inga indikatorer på de konflikter som sedan brutit ut, och att detta – om så i mindre grad – även gäller för Boko Harams brutala framfart i Nigeria. Tvärtemot SIPRI:s slutsatser anser vi att det funnits många indikatorer för den våldsamma eskalering som under de senaste åren skett i framförallt norra Nigeria.
Foto: Li Grebäck
SIPRI konstaterar själva i årsboken att ökad diskriminering mot kvinnor ofta är en tidig varningssignal för att väpnad konflikt kan bryta ut. Redan 2011 gick våra kollegor i IKFF Nigeria ut och varnade för att kvinnors rättigheter började inskränkas lokalt under förevändningar av religiös fundamentalism. Våra nigerianska kollegor krävde handling och även vi skrev om den oroväckande utvecklingen.
Tillsammans med våra nigerianska kollegor har vi lyft vikten av regionalt förebyggande arbete för att stoppa Boko Haram, vi har publicerat debattartikel under rubriken ”Sluta blunda för konflikten i Nigeria” och vi har skrivit med våra nigerianska kollegor om deras ilska och besvikelse över att de stängts ute från förhandlingar.
Våra kollegor i freds- och kvinnorättsrörelsen i landet har inte varit tysta eller passiva. De har skrivit, demonstrerat, talat i FN, agerat på gräsrotsnivå och gentemot regeringen för att våldet skulle stävjas snabbt. Det råder alltså ingen brist på röster. Men det råder stor brist på lyssnande.
Våren 2013 skickade den dåvarande svenska regeringen en delegation på fem ministrar till bland annat Nigeria. ”Det Afrika som växer fram ger goda möjligheter till samarbete och vi är väldigt måna om att ha goda relationer”, berättade Anders Borgs pressekreterare. Konflikten och våldet kommenterades knappt – i den dåvarande regeringens pressmeddelande om besöket beskrevs Nigeria som en aktiv och tongivande aktör inom fred och säkerhet i regionen, även om norra delen och Nigerdeltat ”periodvis plågas av återkommande säkerhetshot”. När Carl Bildt några månader senare fotades med skylten ”#BringBackOurGirls” frågade vi varför Sverige inte definierade Nigeria som ett konfliktland. I maj 2014 skrev Jenny Nordberg i SvD om IKFF:s arbete för att rikta uppmärksamhet mot situationen i Nigeria.
Att makthavare och experter inte förmår uppfatta och reagera på varningssignaler för konflikt är en av de största och farligaste bristerna i det internationella politiska systemet. Vi vet att dagens konflikter ofta återkommer i samma länder och regioner, och vi vet att det i många fall går att förebygga, ändå görs det inte.
När vi idag skickade SIPRI:s sammanfattning av årsboken till Joy Onyesoh, ordförande för IKFF Nigeria svarade hon så här:
Den här rapporten visar på misslyckandet från institutioner och individer när det kommer till att erkänna krigets mänskliga kostnader, på hur geopolitik eldar under väpnade konflikter och vilken effekt detta har på kvinnors rättigheter i Nigeria och globalt.
Den pågående krisen i norra Nigeria med Boko Haram är en ständig påminnelse om kvinnors utsatthet i tider av kris och väpnade konflikter.
Det är även en påminnelse om behovet att ta tidiga varningssignaler på fullaste allvar samt behovet av att hitta alternativ till den militarisering av samhället som vi sett i Nigeria.
Det är en väckarklocka för vikten av att involvera kvinnor och öka kvinnors deltagande i fredsprocesser på alla nivåer.
De nigerianska kvinnornas varningar lyssnades inte till, och det har kostat enormt i människoliv och lidande. Idag hör vi samma signaler från våra kollegor i IKFF Kamerun. Låt världen lära sig av sina misstag och osynliggör inte dessa röster igen.
