Denna vecka samlas alla de stater som skrivit under eller ratificerat det internationella vapenhandelsavtalet (Arms Trade Trety, ATT) i Mexico för att diskutera och besluta hur avtalet, som trädde i kraft i slutet av 2014, ska omvandlas till praktisk handling. ATT innebär att globala regler för vapenhandel för första gången börjat gälla. Det finns många exempel på nedrustningsinitiativ som strandat i brist på engagemang, resurser eller tillräckliga mekanismer för att hålla staterna vid sina åtaganden. Det vill vi inte ska hända ATT.
Några av de frågor som ska beslutas om på mötet får stor betydelse för hur effektivt avtalet kan bli, i förlängningen vilka förutsättningar det kommer ha att i praktiken bidra till syftet: att begränsa den värsta sortens vapenflöden och rädda liv. Frågan om öppenhet är en av de mest omdebatterade och motsättningarna är stora. Behovet av öppenhet står emot staternas intresse av att hålla export hemlig för militära säkerhetsskäl eller industrisekretess. Vi från det civila samhället som är på plats arbetar för att påverka för en öppen rapportering så att vi får möjlighet att granska om avtalet följs.
Vår politiska handläggare är på plats i Cancun, Mexico, tillsammans med Svenska Freds- och Skiljedomsföreningens nedrustningsansvariga Linda Åkerström. I artikeln nedan diskuterar de behovet av öppenhet för ett effektivt avtal.
ÖPPENHET OCH RAPPORTERING I SVERIGE
Sofia Tuvestad | IKFF Sverige och Linda Åkerström | Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen
Ett av sidoeventen på det globala vapenhandelsfördragets (Arms Trade Treaty, ATT) första statspartsmöte diskuterades nordiska exportkontrollsystem. Diskussionen fokuserade till stor del på hur dessa stater kan vara förebilder för andra när exportkontrollregler ska utvecklas och ATT implementeras. Debatten belyser en viktig faktor i alla diskussioner om vapenhandelsfördraget, inte minst de som rör exporterande stater: Att stoppa okontrollerade flöden av vapen och upprätta kontrollsystem där de inte ännu existerar är ett av fördragets centrala syften. Men det finns också ett akut behov av förbättringar i befintliga system.
De nordiska länderna har alla system för exportkontroll på plats som inkluderar viktiga delar av ATT, till exempel hänsyn till mänskliga rättigheter i riskbedömningen. Det innebär dock inte på något sätt att det inte finns mer arbete att göra. Och som vi ser i praktiken, särskilt vad gäller Sveriges export, betyder det verkligen inte att alla vapenaffärer som ska stoppas gör det eller att det finns tillräcklig insyn i vapenexportkontrollen. Varken ATT i allmänhet eller de stater som nu arbetar för att etablera starkare exportkontrollsystem kommer att tjäna på att oansvarig och destruktiv ”laglig” och ”kontrollerad” vapenhandel lämnas utanför diskussionen. Exporterande stater måste genomföra ATT på ett sätt som tolkar fördragets skyldigheter på striktast möjliga sätt när det gäller att främja mänskliga rättigheter, människors säkerhet och öppenhet. Detta måste även gälla de beslut som antas på det här eller kommande möten, till exempel rapporteringsmallar. Det civila samhällets aktörer har uttryckt allvarlig kritik mot det senaste utkastet för rapporteringsmallar. Kritiken gäller bland annat att mallarna för staternas årsredovisningar inte lever upp till de normer som fastställs i fördragstexten. Behovet av öppenhet i rapporteringen har redan tagits upp av ett antal stater under statspartsmötet, såsom Costa Rica, Nederländerna och Nya Zeeland.
Öppenhet och ansvarsutkrävande diskuterades kortfattat på sidoeventet om nordisk exportkontroll, med budskapet att de nordiska länderna alla har goda system för öppenhet. Men det noterades också att det finns utrymme för förbättringar och det är verkligen fallet för det svenska systemet. Sverige betraktas ofta – och betraktar sig – som en stat med ett öppet och transparent system för exportkontroll. Den bilden har dock alltmer ifrågasatts under de senaste åren och behovet av ökad öppenhet och ansvarsutkrävande har betonats också i den parlamentariska krigsmaterielexportöversynskommitténs rapport.
Sveriges mål måste vara att främja och implementera ökad öppenhet, såväl nationellt som i ATT debatter, enligt ATT:s syfte och mål. Idag ska parlamentarisk insyn i beslutsfattandet om vapenexport säkerställas av Exportkontrollrådet (EKR) – ett råd av partirepresentanter som informeras om kommande tillståndsbeslut och som kan ge input när gällande regler ska tolkas. Men eftersom alla diskussioner i rådet är hemliga får ledamöterna inte diskutera sina positioner med partikamrater och absolut inte förklara dem för allmänheten. Systemet gör det omöjligt att utkräva ansvar för partiernas agerande i rådet. Systemet förhindrar också riksdagen från att på ett effektivt sätt kunna granska regeringens agerande i vapenexportfrågor. Den svenska fredsrörelsen har under en lång tid arbetat för att diskussionerna i EKR ska vara öppna. Vi har också krävt mer detaljerad rapportering om den faktiska exporten från Sverige, information om beslutsgrunderna för tillståndsgivningen, liksom rapportering om vapenimporten till Sverige. Det finns för närvarande ingen offentlig rapportering om import och inga importregler i Sverige, en allvarlig brist som Sverige bör åtgärda som del av sitt stöd för och implementering av ATT.
Att rapporteringen är offentlig är en av de viktigaste och mest kritiska faktorerna för att ATT ska kunna implementeras på ett effektivt sätt. Det är ingen tillfällighet att fördragets första artikel förespråkar öppenhet och ansvarsfullt agerande. Rapporteringsmallar som inte uppfyller fördragets mest grundläggande syften och bestämmelser får inte godtas av delegaterna, och absolut inte av stater som berömmer sig med att vara frontfigurer i utvecklingen mot ökad öppenhet i internationella vapenöverföringar.
En engelsk version av artikeln publicerades i Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihets internationella nedrustningsprogram Reaching Critical Wills ”ATT Monitor”, en publikation som utkommer dagligen under Arms Trade Treatys möten.
