Text: Gunilla Åkesson, tidigare lärare i freds- och utvecklingsstudier och ledamot i IKFF:s förbundsstyrelse
Bok: Hans Abrahamsson: BJÖRN HETTNE Freds- och utvecklingsforskare i takt med tiden. (Bokförlaget Korpen, Göteborg 2019)
Boken har vuxit fram ur djupgående samtal mellan de tre fredsforskarna Björn Hettne, Peter Wallensteen och Hans Abrahamsson. Boken tar sin utgångspunkt i ett försök att spegla fredsforskningens tillkomst och utveckling genom den forskargärning som utförts av Sveriges två första professorer i fredsforskning: Björn Hettne på Freds- och utvecklingsforskning i Göteborg och Peter Wallensteen på Freds- och konfliktforskning i Uppsala. Framför allt riktas uppmärksamheten mot Björn Hettnes arbete.
Hans Abrahamssons reflektion utifrån dessa samtal erbjuder både en intressant inblick i hur fredsforskningsinstitutionerna i Göteborg och Uppsala växte fram och fick sin form i samspel med sjuttiotalets geopolitiska situation och hur forskningen idag står inför nya utmaningar, när krig, väpnade konflikter och samhälleliga spänningar har förändrat karaktär.
Boken har i stor utsträckning tillkommit som ett försök att sammanfatta fredsforskningens insatser i ett samhälleligt perspektiv och att peka ut möjliga vägar framåt i en alltmer komplex värld. Hans Abrahamsson resonerar i de avslutande delarna också om hur freds-och utvecklingsforskningens grundläggande tvärvetenskapliga och normativa inriktning kan ha en direkt bäring på att bättre förstå dagens globala och lokala konfliktmönster och i sista hand bidra till en fredligare värld. Det gäller alltså förutsättningarna för en globalt hållbar utveckling och förmåga att värna demokrati och social hållbarhet.
Det bärande temat i boken bygger på tanken att fred och utveckling förutsätter varandra. En varaktig fred kräver social stabilitet och utveckling och utveckling kräver en varaktig fred. Björn Hettne uttrycker detta som att:
Frågan om den lokala resursmobiliseringen och den inkluderande utvecklingens förutsättningar är lika aktuella fortfarande. Trots synbar ekonomisk tillväxt lever stora befolkningsgrupper, inte minst minoriteter, fortfarande under slavliknande förhållanden som förr eller senare kommer att leda till samhälleliga sammanbrott.
Björn Hettne beskriver situationen idag som ett globalt socialt inbördeskrig med rötter i upplevda historiska oförrätter och fortsatta globala orättvisor. Det lokala och globala flätas samman och, som Hans Abrahamsson uttrycker det: komplexa samhällsproblem kan bara formuleras och åtgärder identifieras tillsammans med de som berörs.
En av de förändringar som fredsforskningen genomgått gäller att från början huvudsakligen ha diskuterat geopolitikens resursfördelning och förhållandet mellan fattigdom och konflikter till att nu också inkludera klimatförändringar, kärnvapenspridning, polariserande identitetspolitik, nationalism och social hållbarhet.
Parallellt med minskad fattigdom ser man i vissa länder en extremt ojämn inkomstutveckling, vilken medför en stor social oro och kraftiga samhälleliga spänningar, som från och till resulterar i väpnade konflikter. En växande klyfta mellan det globala nord och det globala syd skapar också utrymme för terrorism.
En av Hans Abrahamssons slutsatser är att det finns stora behov av fortsatt tvärvetenskaplig och problemorienterad samhällsforskning om drivkrafterna bakom den ojämna utvecklingen och hur de kommer till uttryck på lokal nivå.
I boken förs också diskussioner om Agenda 2030 som också har mål som berör strävan efter att uppnå fredliga och inkluderande samhällen. En fråga som ställs är dock varför avskaffande av kärnvapen inte finns med som ett mål i Agenda 2030.
