Ännu en av våra svenska fredsmödrar har gått ur tiden. Ruth Fröland somnade in den 16 februari 2018. Hon blev 97 år. Ruth var den sista levande från tre generationer av aktivt engagerade IKFF-medlemmar och människorättsaktivister i familjen Schäffer. Liksom några av våra andra aktiva medlemmar i hennes generation, hade Ruth framlevt sin ungdom i Tyskland under den växande nazismen. Ruths far var en framstående jurist, jude och engagerad i uppbyggnaden av Weimarrepubliken. När nazismens förföljelse av judar började intensifieras miste han jobbet och lyckades 1936 komma med familjen till Jönköping där Ruth växte upp och blev verksam som gymnasielärare i tyska, franska och svenska fram till pensioneringen. Ruth och hennes syster Renate visste av egen erfarenhet vad som händer när demokratiska rättigheter som uppfattas som självklara och oantastliga börjar kringskäras bit för bit med stöd av en till en början inte särskilt stor, dock snabbt växande populistisk och målmedveten politisk rörelse, medan merparten av befolkningen bara ser på, tittar åt ett annat håll eller tänker att ”detta händer inte här, det händer inte oss”.
Tillsammans med systern Renate Schäffer och dottern Dagmar Fröland skrev Ruth redan på 90-talet en motion till IKFF:s årsmöte om att IKFF skulle driva opinion och agera gentemot Sveriges regering och riskdag i syfte att få till stånd en lag om förbud mot rasistiska organisationer. Motionen fick stöd av bland andra Maj-Britt Gottby och Lisa Mattson, två av Stockholmskretsens mest aktiva medlemmar som även de gått ur tiden. Maj-Britt var klartänkt, modig och rak, en person som inte tvekade att säga sin ärliga mening till beslutsfattare, hon var äkta och solidarisk. Lisa var en frisinnad judinna och engagerad socialarbetare som hade upplevt både nynazismen och flyktingskap. Hon var engagerad i fredsarbetet, antirasism och med konkret stöd till flyktingar ända fram tills två år innan hon dog, år 2017 vid 90 års ålder. Ruth, Renate och Lisa arbetade likaså hängivet och ihärdigt under flera år med stöd till tillblivelsen och uppbyggnaden av stiftelsen Kvinna till Kvinna.
Försöket att arbeta för ett förbud av rasistiska och odemokratiska organisationer i slutet av 90-talet nådde ingen större framgång i Sverige. Motargumentet, även bland en del av IKFF:s medlemmar, var att om en viss typ av organisation förbjöds så skulle det bana vägen för förbud av flera andra organisationer. Därmed skulle lagen bli ett hot mot folkrörelsen och oförenlig med yttrandefriheten och demokratin. Idag sitter ett populistiskt parti med rötter i nazismen i Sveriges riksdag. Detta parti är i nuläget det tredje största i Sverige. Liknande partier sitter i parlamenten i flera andra europeiska länder, till och med i Tyskland, och i EU parlamentet. Det innebär att de är med och stiftar lagar. Gemensamt för dem är bland annat en glorifiering av militarism och av individuellt men framförallt strukturellt våld som sätt att hantera konflikter och social oro, samt att de bär på en grundidé om att alla människor inte är lika värda och ska därför heller inte ha lika rätt till skydd och samma rättigheter.
Vi som var unga människorättsaktivister på 80-talet känner stor tacksamhet mot de fredsmödrar som välkomnade och lotsade in oss i IKFF. De fick oss att känna att arbetet för fred och frihet är det mest angelägna och meningsfulla som vi kan göra som kvinnor och samhällsmedborgare, och att solidaritet och dialog över nationsgränser och över alla sorters gränser är fredens grundpelare. Vi känner stor tacksamhet för all kunskap, visdom och personligt stöd som vi fick av dem och för de flerfaldiga exempel på konkret, modig och resolut handlingskraft som de stod för. Deras generositet, öppna sinnen och öppna hem, deras enastående och handfasta engagemang för barn, ungdomar, utsatta kvinnor och flyktingars välbefinnande och rättigheter är goda exempel och en stor inspirationskälla. Ruth Fröland, Renate Schäffer, Maj-Britt Gottby, Lisa Mattson, Dagmar Fröland och också Anna Lisa Johansson från Värmlandskretsen (som ägnade flera års frivilligt arbete för att bygga upp en effektiv struktur för IKFF:s arbete) kommer alltid att leva vidare i oss och i kommande generationer av fredsaktivister som fortsätter att arbeta för dialog, rättvisa och mänskliga rättigheter, mot militarism, rasism, diskriminering och förtryck.
Maria-Pilar Reyes och Kerstin Grebäck
