SLUTORD

I denna rapport har vi lyft frågor som sällan diskuteras när det kommer till försvarspolitik. Genom att utgå ifrån tre av Sveriges jämställdhetspolitiska mål; en jämn fördelning av makt och inflytande, ekonomisk jämställdhet och mäns våld mot kvinnor ska upphöra, har vi visat att försvarspolitiska beslut påverkar män och kvinnor olika och riskerar att få påtagliga konsekvenser för jämställdheten i Sverige.

Svensk försvars- och säkerhetspolitik är redan starkt mansdominerad och den upprustning vi nu ser förflyttar ytterligare makt till män och mansdominerade institutioner. Den enorma tillförseln av ekonomisk medel till försvarssektorn kommer att gynna mäns arbetstillfällen och ekonomi. De resurser som nu läggs på upprustning läggs inte på välfärden, vilken är avgörande för människors, inte minst kvinnors, hälsa och säkerhet. Upprättandet av militärbaser och stationeringen av utländsk militär i Sverige ökar risken för sexuell exploatering av kvinnor och flickor. Dessa är bara några exempel.

Det är anmärkningsvärt att regeringen inte kunnat identifiera några av dessa konsekvenser inför besluten om Natomedlemskap och det militära samarbetsavtalet med USA (DCA). Det visar på bristande kunskap och på det faktum att kvinnors säkerhet och rättigheter fortfarande inte tas på allvar.

Sammantaget ser vi en stor risk för att försvarspolitiken kommer fortsätta att hanteras som ett politikområde där jämställdhetsperspektiv inte anses relevanta och att besluten som fattas därför kommer att leda till negativa konsekvenser för jämställdhet. Vårt hopp är att denna rapport ska bidra till mer relevanta analyser och diskussioner inför framtida beslut och till en bättre hantering av riskerna.

I arbetet med rapporten har vi identifierat en rad frågor som förtjänar ytterligare analyser. En sådan fråga är hur militariseringen som sker i vårt närområde inte bara påverkar kvinnor i Sverige utan också i Europa och resten av världen. Fördjupade studier av exempelvis ungdomars syn på upprustning och kopplingen mellan militarisering och nationalism skulle bidra till en bättre förståelse av var den pågående upprustningen kan tänkas ta oss i framtiden. Att undersöka hur försvarspolitik gynnar och missgynnar olika grupper utifrån exempelvis etnicitet, klass, sexualitet, könsidentitet, ålder och boendeort är andra viktiga bidrag till förståelsen av säkerhet. En särskilt angelägen fråga som bör studeras närmare är hur försvarspolitiken påverkar Sveriges urfolks rättigheter.

Vi ser också ett behov av att fortsätta granska de politiska beslutsprocesserna. Hur bereds frågorna? Vilka bidrar till analyserna? Hur görs urvalet av remissinstanser och hur tas remissyttranden tillvara? Hur påverkas våra demokratiska rättigheter av att beslut hastas fram med hänvisningar till yttre hot?

Under arbetet med rapporten har vi upplevt ett stort intresse för att förstå försvarspolitikens konsekvenser för jämställdhet. Det stora engagemanget, inte minst bland lokala och regionala aktörer, visar tydligt att dessa frågor behöver adresseras. Konsekvenserna är uppenbara för dem som dagligen arbetar för att bygga trygga och jämställda lokalsamhällen. Nu är det hög tid att våra beslutsfattare tar till sig av den kunskap som finns, både internationellt och runt om i Sverige, och börjar bygga säkerhet för alla.