Många av oss tänker inte på Djibouti ofta, men i det lilla landet i Östafrika har de största och mäktigaste länder upprättat militära baser. Dess strategiska läge, med tillgången till röda havet, närheten till Somalia och Mellanöstern, har gjort landet attraktivt. Militariseringen har inneburit en ökad osäkerhet för kvinnor genom sexuellt våld och exploatering samt trafficking. Detta beskrivs i rapporten Remote Warfare and Sexual Violence in Djibouti (2017) av Reaching Critical Will (IKFF:s internationella nedrustningsprogram). Denna text är en sammanfattning av rapporten.
En fortsättning av kolonialmakten? – Utländska baser i Djibouti
Den amerikanska regeringen upprättade strax efter 11 september-attacken basen Camp Lemonnier i Djibouti. En strategisk plats för USA:s krig mot terrorismen som nu fungerar som ett centrum för operationer mot terrorgrupper som Al-Shabaab, Al-Qaeda, Boko Haram, Daesh/IS och pirater i Somalia. Men hamnarna och öarna utanför kusten används också för vapensmuggling av iranska och jemenitiska kriminella nätverk till Al-Shabaab som är baserade i Östafrika.
Det är inte bara USA som åtnjuter Djiboutis strategiska placering. Kina upprättade 2017 en militärbas i hamnstaden Obock, Kinas första militärbas utanför eget territorium. Basen ligger i linje med Kinas ekonomiska intressen och investeringar i regionen, exempelvis lånet för att bygga en vattenledning och en tågräls mellan Djibouti och Etiopien. Ett lån som utgjorde halva Djiboutis BNP när det togs och en skuld som 2017 utgjorde drygt 78% av BNP:n.
Djibouti är en gammal fransk koloni och Frankrike har 1400 militärer permanent stationerade på basen Camp Monclear. Camp Monclear används också som ett övningscenter för både den djiboutiska och ugandiska militären samt som bas för europeiska operationer mot piratverksamhet. Även Japan, Italien och Saudiarabien har baser i landet och militärpersonal från Ryssland, Spanien, Tyskland och Storbritannien använder sig av olika baser och hamnar.
Vidare finns det en hög närvaro av soldater och annan personal från privata militär- och säkerhetsföretag eller PMSC (Private military and security companies). Det är oklart hur många som verkar i landet men minst 1000 personer jobbar på den amerikanska basen. I nuläget finns det inte något sätt att utkräva ansvar från denna typen av personal under nationell eller internationell rätt. Det finns heller inga internationella regelverk för företagens verksamhet.
Säkerhet för vem? Militären leder till ökad risk för sexuellt våld
Den djiboutiska regeringen tjänar minst 300 miljoner dollar årligen på att hyra ut mark till andra länder för baser medan nästan två tredjedelar av befolkningen lever i fattigdom. Landet är också hem till många flyktingar från grannländer såsom Eritrea och Somalia som försöker att ta sig till Mellanöstern, men som istället riskerar att utsättas för trafficking, slaveri och sexuellt våld i Djibouti. Förekomsten av sexköp och sexuellt våld på flyktingläger är en outtalad sanning och Sanne Terlingen, journalist som intervjuat kvinnor i flyktinglägret Ali Addeh menar att det är ett stort bidragande orsak till spridningen av HIV.
Riskerna för sexuell exploatering ökar av den höga militära närvaron. Terlingen utredde trafficking i Djibouti och fann att utländska militärer ofta köper sex av kvinnor och barn som utsatts för trafficking. Kopplingen mellan sexuell exploatering och militärbaser har genom historien institutionaliseras, ett exempel är att den franska regeringen under första världskriget satte upp bordeller till sina soldater. Kvinnors roll som sexobjekt bidrar till att stärka en militariserad maskulin identitet som används för att skapa sammanhållning. Det kan vara en förklaring till varför 85 % av män inom specialstyrkorna inte vill integrera kvinnor enligt en enkät från RandCorp. Denna kultur är ännu starkare hos de privata försvarsföretagen menar Maya Eichler, forskare i stats- och genusvetenskap på Mount Saint Vincent University, Kanada. Den amerikanska försvarsmyndigheten har en policy för att motverka aktiviteter som kan finansiera trafficking och alla som jobbar för och med myndigheten måste genomgå en utbildning om människohandel. Trots detta sker sällan något ansvarsutkrävande av anställda som bryter mot reglerna. En utredning (2015) avslöjade att 9 av 19 ingenjörer som hade skickats till Camp Lemonnier hade köpt sex av kvinnor som de visste var utsatta för trafficking.
Djibouti är typexemplet som visar de värsta konsekvenserna av militarisering och upprätthållandet av patriarkala strukturer genom människohandel och genusbaserat våld.
Svensk sammanfattning: Deborah Solomon