Inledning

De senaste åren har en rad stora försvarspolitiskabeslut fattats som kommer att forma det svenska samhället under lång tid framöver, inte minst medlemskapet i Nato och det bilaterala försvarsavtalet med USA (DCA). Samtidigt som försvarspolitiken tar allt större utrymme ser vi att regeringen tar flera steg tillbaka när det kommer till jämställdhet.

I underlagen till besluten om Natomedlemskapet och DCA-avtalet gör regeringen tydliga påståenden om att dessa beslut inte kommer att ha några konsekvenser för jämställdhet. Syftet med denna rapport är att undersöka huruvida dessa påståenden stämmer, och om inte, vilka konsekvenser försvarspolitiken skulle kunna få för jämställdhet och kvinnors säkerhet i Sverige.

Genom att koppla ihop försvarspolitiken med frågor som rör jämställdhet, kvinnors säkerhet och rättigheter utmanar rapporten en stuprörspolitik där frågor behandlas separat.

Oavsett vilka politiska beslut våra folkvalda fattar behöver de vara medvetna om, och öppna med, vilka konsekvenser dessa kan leda till.

I tider av snabb militarisering, när det finns en känsla av brådska, får djupare analyser, bredare diskussioner och alternativ stå tillbaka för att ge företräde åt ett ”hotfullt nu”. Beslut som baseras på könsblinda analyser gynnar oftast män och osynliggör konsekvenser för kvinnors liv. Åtgärder vidtas därför inte heller för att motverka den resulterande ojämställdheten. Kvinnorättsorganisationer världen över vet alltför väl hur kvinnors rättigheter får vänta för något ”viktigare” i tider av kris och krig. Senare är, för att citera statsvetaren Cynthia Enloe, en patriarkal tidzon.

Vi har inte tid att vänta.

Denna rapport är framtagen av Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, IKFF, och är ett resultat av projektet Försvarspolitikens konsekvenser för jämställdhet i Sverige, som finansierats genom statsbidrag från Jämställdhetsmyndigheten. Existerande jämställdhetsanalyser på området tenderar att fokusera antingen på jämställdhet inom Försvarsmakten eller på det svenska försvarets insatser utomlands. Denna rapport fokuserar istället på konsekvenserna av försvarspolitiska beslut för jämställdheten i samhället i stort.

I rapporten fokuserar vi på Natomedlemskapet och det bilaterala försvarssamarbetsavtalet med USA (DCA), dels för att det i underlagen finns tydliga ställningstaganden om jämställdhet, dels för att det är beslut som i grunden förändrat Sveriges politik och roll i världen. För att undersöka beslutens potentiella konsekvenser har vi valt att utgå från tre av Sveriges sex* jämställdhetspolitiska mål: En jämn fördelnin av makt och inflytande; Ekonomisk jämställdhet och Mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Vi undersöker även om besluten och dess konsekvenser ligger i linje med Sveriges internationella åtaganden om kvinnors rättigheter.

Idag används ofta begreppet totalförsvar, vilket både inbegriper det militära och det civila försvaret. I denna rapport har vi valt att fokusera på beslut som har sin

tyngdpunkt i det militära försvaret, även om det i vissa fall är svårt att skilja dem från varandra. Rapporten berör både försvarspolitik och säkerhetspolitik. Dessa är närliggande begrepp och politiska områden, men inte synonyma. Försvarspolitik fokuserar på att bemöta externa hot från en antagonist med militära medel, medan säkerhetspolitik är bredare och inkluderar olika typer av hot och utmaningar. Säkerhetspolitiken omfattar också fler verktyg, exempelvis diplomati, ekonomiska åtgärder och nedrustning.

För att analysera konsekvenserna för jämställdhet tar vi avstamp i mänsklig säkerhet, som handlar om att skydda och främja människors grundläggande behov, friheter och värdighet snarare än nationens säkerhet. Det kan inbegripa allt från frihet från våld till tillgång till mat, hälsa, utbildning och rätten att delta i politiska processer.

I rapporten talar vi oftast om kvinnor och män som två grupper. Det beror på att den mesta statistiken och forskningen vi använder utgår ifrån dessa kategorier. Det är dock viktigt att komma ihåg att dessa grupper inte är homogena och att personer inom dem har olika mycket makt, olika politiska intressen och perspektiv. Konsekvenser av politiska beslut beror på en rad faktorer så som könsidentitet, sexualitet, etnicitet, funktion, klass och ålder.

_{*När rapporten skrevs fanns sex jämställdhetspolitiska mål. 2026 infördes ytterligare ett och målen är nu sju.}

Svensk försvarspolitik har under de senaste 10 åren genomgått betydande förändringar. Mot bakgrund av Rysslands annektering av Krim 2014 stakade Försvarsbeslutet för 2016–2020¹ ut en ny inriktning. Den innebar ökade försvarsanslag, från 45 miljarder kronor 2014 till 60 miljarder kronor 2020, ett förnyat fokus på nationellt försvar samt att totalförsvaret återupptogs. Försvarsbeslutet rekommenderade även en översyn av personal- försörjningssystemet, vilket ledde till att värnplikten, som under tiden den varit vilande gjorts könsneutral, återinfördes 2017. Under perioden ingick Sverige också ett avtal med Nato om värdlandsstöd (2016).²

Försvarsbeslutet för 2021–2025³ byggde vidare på den inslagna vägen. Med en planerad ökning av försvarsanslagen till 87 miljarder år 2025, fördubblad personalstyrka, samt nya och förstärkta förband innebar beslutet den största satsningen på försvaret sedan 1950-talet. Efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022 gjordes ytterligare investeringar i försvaret och de totala försvarsutgifterna för 2024 landade istället på omkring 125,5⁴ miljarder, en nästan trefaldig ökning sedan 2014.

Under perioden gjorde Sverige ett antal stora försvarspolitiska vägval. I maj 2022 lämnade regeringen in en ansökan om medlemskap i Nato och i mars 2024 lämnade Sverige en tvåhundraårig historia av alliansfrihet och inträdde som medlem i militäralliansen. I juli 2024 deltog Sverige för första gången i ett Natotoppmöte som fullvärdig medlem och i början av 2025 ingick ett svenskt förband för första gången i Natos stående styrkor på plats i Lettland.⁵

I augusti 2024 trädde det bilaterala avtalet om försvarssamarbete med USA, det så kallade DCA-avtalet, i kraft.⁶ Avtalet ger USA tillgång till 17 svenska militärbaser, varav delar reserveras exklusivt för amerikansk militär, samt till svenska hamnar och flygplatser. Avtalet ger också USA rätt att lagra militärt materiel i Sverige samt reglerar den rättsliga statusen för amerikanska soldater stationerade i Sverige. Redan i slutet av 2025 kan USA få tillgång till svenska militärbaser.⁷

I det senaste försvarsbeslutet 2025-2030⁸ föreslogs ett tillskott på över 170 miljarder till det militära försvaret fram till 2030, då det totala försvarsanslaget skulle uppgå till 186 miljarder kronor. Satsningarna ska öka takten i försvarets tillväxt i syfte att vara en ”trovärdig, pålitlig och solidarisk” Natomedlem. Till 2030 ska fyra brigader vara färdiga och antalet värnpliktiga ska öka till 10 000. I beslutet finns också ett särskilt fokus på materielfrågor, försvarsinnovation, forskning och utveckling samt ett tillskott till det civila försvaret på sammanlagt 37,5 miljarder kronor.⁹ Efter att försvarsbeslutet antogs av riksdagen lade regeringen fram ett förslag om en lånefinansierad försvarssatsning på sammantaget uppemot 300 miljarder kronor till och med 2034 för att möta Natos då förväntade nya mål för försvarsutgifter på mellan 3-4 procent av BNP.¹⁰ Samtliga riksdagspartier ställde sig bakom förslaget.¹¹ På Natotoppmötet i juni 2025 beslutade dock medlemsstaterna att lägga ett mål på 5 procent av BNP till år 2035,¹² så ytterligare ökningar väntas.

För att mäta kunskapsläget bland beslutsfattare och myndigheter har IKFF gått igenom regeringens underlag och de listade remissinstansernas svar inför besluten om ett svenskt Natomedlemskap och DCA-avtalet, samt tittat på de två senaste försvarsbesluten, beslutet om återinförd (och könsneutral) värnplikt samt den analys av säkerhetsläget som togs fram av en riksdagsgrupp inför beslutet om att ansöka om Natomedlemskap våren 2022.

Utifrån dessa underlag gör IKFF bedömningen att kunskapen om försvarspolitikens konsekvenser för jämställdhet är mycket låg.

I såväl promemorian Sveriges medlemskap i Nato Ds 2022:24 som i promemorian Avtal om försvarssamarbete med Amerikas förenta stater Ds 2024:2 (senare propositionerna) bedömer regeringen att förslagen inte har några konsekvenser för jämställdhet. Ingen organisation eller myndighet med specifik kompetens kring kvinnors rättigheter eller jämställdhet fanns bland de listade remissinstanserna.

I promemorian om Natomedlemskap står det att: Ett medlemskap bedöms i övrigt inte få några< konsekvenser för /…/ jämställdheten.¹³ I promemorian om DCA-avtalet står det att: förslag bedöms inte få några konsekvenser för /…/ jämställdheten mellan kvinnor och män.¹⁴

Statistikmyndigheten SCB har i uppdrag att följa upp Regeringskansliets arbete med jämställdhetsintegrering och bedömer huruvida det finns ett jämställdhetsperspektiv eller inte i besluten.¹⁵ SCB gör dock endast kvantitativa analyser vilket innebär att om regeringen skriver att förslaget inte har några konsekvenser för jämställdhet så anses en jämställdhetsanalys ha genomförts. Det är då en så kallad friskrivning.¹⁶ Detta förklarar skrivningarna i regeringens propositioner.

I rapporten Ett försämrat säkerhetspolitiskt läge – konsekvenser för Sverige Ds 2022:7 som sammanställdes av en parlamentarisk arbetsgrupp under våren 2022 efter Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina konstaterades att: Ett Natomedlemskap skulle inte i sig påverka Sveriges möjligheter att fortsatt främja grundvärden i svensk utrikes- och säkerhetspolitik. /…/ Sverige skulle kunna fortsätta att vara drivande i det internationella arbetet för jämställdhet och i agendan för kvinnor, fred och säkerhet.¹⁷ Fokus här ligger på utrikespolitiken. Det finns ingen analys av hur ett Natomedlemskap skulle kunna påverka jämställdheten eller kvinnors rättigheter i Sverige.

Återinförandet av den svenska värnplikten 2017, som då gjorts könsneutral, föregicks av en utredning som omfattade Försvarsmaktens jämställdhetsarbete. Utredningen använder sig av den så kallade ”add women and stir”-modellen, som utgår från ett antagande om att jämställdhet automatiskt ökar om andelen kvinnor ökar. Konsekvensen blir att inget djupgående arbete för strukturell förändring ses som nödvändigt. Organisationskultur, patriarkala strukturer, våld och diskriminering är inget som lyfts som hinder för kvinnors deltagande, endast bemötande lyfts som viktigt. Frågor om ledarskap eller mäns roll i att främja jämställdhet nämns inte heller. Detta återspeglas även i regeringens försvarsproposition (2020/21:30)¹⁸ där Försvarsmaktens jämställdhetsarbete nämns i en paragraf, med fokus på rekrytering av fler kvinnor. Ett av de största hinder som identifierades var avsaknaden av anpassad materiel och utrustning. Samma mönster ser vi i den senaste försvarspropositionen (2024/25:34).¹⁹ Där omnämns dock även diskriminering, trakasserier och sexuella trakasserier.

SVERIGES ÅTAGANDEN OM JÄMSTÄLLDHET

Sverige omfattas av en rad internationella och nationella verktyg och åtaganden som förutom de mänskliga rättigheterna specifikt rör jämställdhet samt kvinnors och flickors rättigheter. Dessa ska implementeras i politiska beslut för att uppnå målet om jämställdhet.

Läs mer om Sveriges åtaganden nedan.