« »

Blogg: Historien om upprustning upprepar sig

2018-04-27

Texten är skriven av IKFF tillsammans med Svenska Läkare mot Kärnvapen

Första veckan av NPT PrepCom är snart slut. Konferensen pågår i ytterligare en vecka där icke-spridning och kärnkraft kommer att diskuteras (NPT består av tre pelare: nedrustning, icke-spridning och rätten till fredlig användning av kärnkraft). Första veckans fokus på nedrustning har dessvärre inte skilt sig mycket från den förra NPT-cykeln som pågick 2012–2015 och som beskrivs som ett misslyckande.

ICAN-kampanjare från hela världen har samlats på FN i Genève för att delta på icke-spridningsavtalets konferens med kravet att staterna tar ansvar och signerar konventionen om kärnvapenförbud.

Staterna har tagit upp olika ”hot” som de ser mot icke-spridningsavtalet. Mestadels har dessa hot endast fokuserat på externa faktorer och tyvärr inte de interna problem som NPT står inför, så som att kärnvapenstaterna ignorerar artikel VI och deras förpliktelser att nedrusta. Några av de externa faktorer som tagits upp är; användning av kemiska vapen i Syrien och Storbritannien (som innebär att normen för användning av dessa vapen sänks), osäkerhet om framtiden för New START (bilateralt avtal mellan USA och Ryssland om att minska antalet kärnvapen) och därmed relaterad inverkan på INF-avtalet (Intermediate-Range Nuclear Forces- officiellt: avtalet mellan USA och Ryssland om att avskaffa medel- och kortdistansrobotar), den pågåendetidsfristen för den handlingsplan som röstades igenom 2010, det uppkommande toppmötet mellan Nord- och Sydkorea samt det planerade mötet mellan Nordkorea och USA.

Flera icke-kärnvapenstater har även uttryckt oro under den allmänna debatten om kärnvapenstaternas upprustning och modernisering av sina kärnvapenarsenaler. Många stater har påpekat liknelser till stämningen och upprustningen som skedde under Kalla kriget.

Stater har även välkomnat FN:s konvention om ett förbud mot kärnvapen (TPNW) som ett nytt verktyg som kommer att komplettera och stärka NPT och specifikt implementera artikel VI. Men motståndare till TPNW har även kritiserat avtalet, både öppet och genom andra uttryck så som “stigmatiserande initiativ”, USA vägrar att nämna avtalet vid namn. De menar att förbudsavtalet underminerar NPT. Vi och många med oss menar att detta är endast ett försök av kärnvapenstaterna att undanröja uppmärksamhet från sin egen brist på att genomföra sina skyldigheter. Vad som är relevant i denna mening är att det inte är kärnvapenkonventionen som bidrar negativt till NPT:s framtid – utan det är kärnvapenstaternas aktiviteter som skapar osäkerhet och underminerar NPT.

Sverige har till stor del undvikit att uttala sig om TPNW, med endast en kort referens: ”Furthermore, both nuclear and non-nuclear weapon states need to abstain from using the Prohibition Treaty divisively, in a way which could undermine the NPT.”

Det är synd att de lyfter fram TPNW som att det skulle vara ett verktyg som separerar stater istället för att verka som det är menat och påskynda nedrustning och implementera skyldigheter inom NPT. Det är även olyckligt att uttalanden som dessa är lätta att misstolkas, då det inte är tydligt vad Sverige vill.

Vi har sagt det förr och vi kommer att säga det igen, internationell säkerhet kan aldrig byggas på kärnvapen. Ansvariga ledare i väldens stater måste stärka stigmat mot användningen av massförstörelsevapen, bland annat genom att stödja FN:s konvention om förbud mot kärnvapen och därigenom öka pressen på kärnvapenstaterna.

Frågan är enkel, ska Sverige tyst legitimera kärnvapen eller aktivt arbeta för nedrustning och avspänning? Sverige borde ha tillräckligt självförtroende för att stå upp för total nedrustning och stödja och följa nya vägar som når det gemensamma målet om en kärnvapenfri värld.

TAGS →
 

© 2015 IKFF | Alla rättigheter reserverade | Om hemsidan | webbansvarig