Blogg: Nedrustning är feministisk utrikespolitik - IKFF
Hem » Nedrustning » Kärnvapen » Blogg: Nedrustning är feministisk utrikespolitik

Blogg: Nedrustning är feministisk utrikespolitik

En feministisk freds- och säkerhetspolitik ska grunda sig i ett rättighetsperspektiv där andra intressen inte tillåts stå över kvinnors och flickors mänskliga rättigheter. Idag tillåts svensk vapenexport att direkt motverka detta.

Ägandet och användningen av vapen, både individuellt och på statlig nivå, är sammankopplat med värden som makt, styrka och kontroll, värden som i sin tur som kopplas till föreställningar om maskulinitet. Detta bidrar till könsrelaterad hot, våld och diskriminering gentemot flickor, kvinnor och HBTQI-personer.

När samhällen militariseras och vapen sprids står flickor och kvinnor inför en hög risk att utsättas för hot och våld både i hemmet och i offentligheten. Spridning av vapen och ökad militarisering påverkar dock inte bara kvinnors direkta säkerhet utan även kvinnors hälsa, deras sexuella och reproduktiva rättigheter, utbildning, ekonomisk egenmakt och tillgång till mat och vatten. Det blir svårare för kvinnor att röra sig fritt i samhället, att verka som aktörer och delta i politiska processer. Dessa effekter av militarisering och spridning av vapen är ofta förbisedda. Därtill utesluts kvinnor systematiskt från diskussioner och processer som handlar om konfliktlösning, fredsbyggande och nedrustning, vilket osynliggör deras erfarenhet, kompetens och intressen.

Den nya svenska lagstiftningen om krigsmatrialexport som förra veckan röstades igenom i riksdagen saknar helt ett genusperspektiv i de styrande formuleringarna. Den tar inte heller upp allvarliga kränkningar mot mänsklig säkerhet som särskilt drabbar kvinnor, exempelvis sexualiserat våld, sexuellt slaveri och kidnappning för trafficking som utförs av statliga aktörer eller som sanktioneras genom straffrihet.

Vi vet, speciellt vi inom kvinnorättsrörelsen, att om inte våra rättigheter specifikt nämns och åberopas så prioriteras de ner eller glöms bort. Därför är det inte tillräckligt att säga att kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter, utan kvinnors rättigheter måste skrivas in i regelverk för att andra intressen inte ska tillåts stå över kvinnors och flickors rättigheter.

I förra veckan träffade vi Inspektionen för Strategiska Produkter (ISP), den myndighet som ansvarar för att bevilja tillstånd för vapenexport. De påpekade att det nya regelverket är otydligt och de kunde inte svara på om den kommer leda till en skärpning eller inte. De sa att den nya språket vad gäller kränkningar av mänskliga rättigheter per automatik inte kommer ge några förändringar. De var tydliga med att den nya lagen kommer handla om politisk tolkning från den nuvarande och kommande regeringar. Sen tidigare vet vi att ISP inte har någon expertis på genus. Den  tolkning myndigheten idag gör är materialspecifik, vilket innebär att endast krigsmateriel som kan utgöra ett direkt hot tas i beaktning. Exempelvis tas den legitimitet handeln med svensk krigsmateriel ger stater som systematiskt kränker kvinnors rättigheter, inte med. Eller hur ökad vapenspridning och militarisering påverkar kvinnors socioekonomiska rättigheter.

Vidare är kärnvapen starkt kopplade till ovan nämnda idéer om maskulinitet och makt. Inte minst i samtal om nedrustning, där förespråkare för nedrustning ofta blir tilldelade stereotypa negativt laddade feminina karaktärsdrag såsom naiva och känslosamma. Det har även blivit tydligt i den pågående debatt i Sverige om kärnvapen. Andra exempel är Trumps tweet om att han har en större kärnvapenknapp än Kim Jong-un samt när dåvarande president Obama 2009 höll ett tal om en kärnvapenfri värld och blev anklagad för att kastrerar nationen. En feministisk freds- och säkerhetspolitik bör synliggöra dessa strukturer och prioritera mänsklig säkerhet.

Idag har kärnvapenstaterna tolkningsföreträde på global säkerhet och de använder rådande lagstiftning, bland annat ickespridningsavtalet (NPT), för att legitimera sitt kärnvapeninnehav, något som försvagar NPT och går emot artikel 6 om nedrustning.

Den 7 juli 2017 antog en majoritet av FN:s medlemsstater, däribland Sverige, ett kärnvapenförbud. Avtalet fyller ett legalt tomrum som tidigare existerat mellan olika internationella avtal. Det förbjuder konsekvent alla länder att utveckla, testa, äga, tillverka och använda kärnvapen. Kärnvapenstaterna måste även förbinda sig till att förstöra sina kärnvapen enligt en legalt bindande och tidsbunden plan. Förbudet har även ett tydligt genusspråk som belyser vikten av kvinnors deltagande i säkerhet och nedrustningsprocesser.

FN:s konvention är det första framsteget inom multilateral kärnvapen­nedrustning på flera decennier och är ett viktigt verktyg för att stigmatisera kärnvapen och sätta punkt för idéer om att dessa vapen är bevis på makt. Istället sätter avtalet fokus på vad kärnvapen faktiskt är: massförstörelsevapen som urskillningslöst kan förinta hundratusen­tals civila. Det utmanar patriarkala maktstrukturer och belyser istället mänskliga rättigheter, genusaspekter, konsekvenser för miljö, socioekonomiska rättigheter samt det resursslöseri kärnvapen innebär. Detta avtal är inte bara banbrytande när det kommer till nedrustning, utan även inom internationell rätt då det utvecklar denna. Att Sverige inte skulle ställa sig bakom detta avtal går emot en feministisk utrikespolitik men även andra politikområden som Sverige säger sig vara ledande i som klimat, fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling.

Sveriges nuvarande och kommande regering måste:

  • I praktiken agera för hållbar fred genom att säkerställa att Sverige nya regelverk för vapenexport stoppar all vapenexport till diktaturer och andra stater som kränker mänskliga rättigheter.
  • Som global förespråkare för fred, mänsklig säkerhet och jämställdhet signera och ratificera FN:s konvention om kärnvapenförbud.

Den 7 mars släppte vi 18 organisationer i CONCORD Sveriges jämställdhetsarbetsgrupp Civilsamhällets deklaration för en feministisk utrikespolitik. Med hjälp av deklarationen vill vi säkerställa att alla partier ser vikten och värdet av att Sverige driver en fortsatt och förstärkt feministisk utrikespolitik, oavsett vem som sitter i regering efter valet. Bloggen är den presentation Gabriella Irsten, IKFF:s politiska handläggare,  gav under lanseringen.

Ladda ner Civilsamhällets deklaration för en feministisk utrikespolitik

Relaterade artiklar