Idag kommer president Trumps nya kärnvapenpolicy. Policyn ökar kärnvapnens roll i den amerikanska säkerhetspolitiken vilket sänker tröskeln för att använda kärnvapen. Syftet är att tillverka kärnvapen som faktiskt kan användas, även mot andra hot än från kärnvapen.
Internationell säkerhet ska inte vila på kärnvapen. Ansvariga ledare måste stärka stigmat mot användningen av dessa vapen genom att stödja FN:s konvention om förbud mot kärnvapen och därigenom öka pressen på nedrustning i enlighet med artikel VI i ickespridnings-avtalet (NPT).
Utvecklingen av mer ”användbara” kärnvapen gör användningen mer sannolikt. En så kallad begränsad användning, alltså mindre kärnvapen som skulle kunna användas i strid, skulle fortfarande leda till katastrofala humanitära konsekvenser, med långsiktiga konsekvenser för hälsa och miljö. Dessutom skulle varje användning av kärnvapen sannolikt eskalera till ett kärnvapenkrig med än allvarligare konsekvenser.
Genom att stoltsera med att använda kärnvapen som ”avskräckande” tillskrivs kärnvapen mer makt, det gör dem åtråvärda och ökar därmed risken för spridning. Trumps policy kommer troligen göra att andra stater följer i samma riktning; mot upprustning vilket ökar sannolikheten att de används.
Den nya policyn underminerar icke-spridningsavtalet, specifikt artikel VI om nedrustning, och står även i strid med åtagandena i 2010 års handlingsplan för icke-spridningsavtalet som bland annat säger att kärnvapen ska ha en lägre status i kärnvapenstaternas säkerhetsdoktrin.
7 juli 2017 röstade en majoritet av världens stater för ett förbud mot kärnvapen, det första framsteget i multilateral nedrustning på flera decennier. Nu behövs politiskt ledarskap för att vända utvecklingen. Här hemma måste svenska politiker välja. Ska de tyst stödja Trumps kärnvapenpolicy, som direkt ökar risken för att kärnvapen används, eller aktivt arbeta för nedrustning och avspänning genom att signera och ratificera FN:s konvention om förbud mot kärnvapen?
