Det bästa sättet att stoppa ett krig är att se till att det aldrig bryter ut. Det betyder inte att det är för sent att göra något när kriget väl har brutit ut. Det finns alltid ett val mellan att eskalera eller de-eskalera våldet.
När den här texten publiceras är kriget i Ukraina ett faktum, men det började inte nu. Det har byggts upp under en lång tid, på bekostnad av en utveckling mot fred och faktisk mänsklig säkerhet. Krig är aldrig acceptabelt. Krig är alltid ett misslyckande.
Nedan har vi beskrivit några aspekter som är viktiga för att kunna hitta fredliga lösningar istället för en upptrappning av våldet och de strukturer som vi behöver komma till bukt med för att förebygga framtida krig och väpnade konflikter.
Stöd till Ukraina
Frågan om att skicka svenska vapen till Ukraina för att bistå deras militära styrkor i att strida mot ryska styrkor har lyfts upprepade gånger den senaste veckan. Vapen kan inte bygga fred. Att skicka vapen till en väpnad konflikt är att bidra till en eskalering av konflikten och försvåra för fredliga lösningar. Att skicka vapen till en sida i en väpnad konflikt är ett ställningstagande som gör det svårare att bidra konstruktivt i förhandlingar om vapenvila eller fredsfördrag.
Det finns andra möjligheter att stödja Ukrainas befolkning och se till att de inte behöver genomlida ännu mer våld, som humanitärt stöd, exempelvis mat, rent vatten, sjukvård, mödrahälsovård och annat som befolkningen förlorar tillgång till under väpnade konflikter. Krig tvingar människor på flykt, oftast inom landet och ibland över gränser. Gränser måste hållas öppna för människor på flykt.
Tillgången till vapen och annan militär utrustning är en förutsättning för att kunna bedriva krig. Vi behöver istället se till att sluta beväpna diktaturer och autokratier och att försvåra för dem att upprusta, så att de inte kan bedriva krig på det sätt som Putin nu gör.
Stöd aktivister som organiserar sig
Sverige och andra länder behöver erbjuda stöd och skydd till freds-, jämställdhets- och demokratiaktivister inom både Ryssland och Ukraina så att de kan fortsätta sitt arbete. Civilsamhället är hur människor organiserar sig tillsammans för förändring. Under torsdagen har vi fått rapporter från Ryssland om hur små fredsdemonstrationer har samlats över hela landet, trots den överhängande risken att bli fängslad, och protesterat mot Putins regering och deras krig. Många har också fängslats, vilket visar att även dessa små demonstrationer i ett så stort land som Ryssland på allvar utmanar Putins makt. De behöver vårt stöd och vår solidaritet.
Fredsorganisationers möjlighet att arbeta för fred och för jämställdhet, för demokrati och mänskliga rättigheter har längre begränsats, förhindrats och kriminaliserats i Ryssland, med organisationen Memorial som den senaste i en lång rad organisationer vars arbete försvårats på grund av stämpling som ”utländsk agent”. Civilsamhället kan bygga upp reella alternativ till Putins aggressiva politik och det ligger i allas intresse att de får maximala möjligheter att göra det. För att kunna bygga fred och stabilitet istället för krig behöver civilsamhället och befolkningen ett ständigt och starkt stöd för sitt arbete. Nätverk av människor som utbyter information, hjälper varandra och skapar trygghet i sina samhällen är fredsskapande och trygghetsskapande.
Även i Ukraina har det under en lång period varit nära nog omöjligt att agera som feminist eller fredsaktivist. Våra medlemmar i Ukraina berättar hur de har fått använda andra titlar på sitt arbete och arbeta mindre öppet för att alls kunna fortsätta. Fredsrörelsen och feministiska rörelser är centrala som motkraft till den nationalism och militarisering som sker i samhället och de behöver stöd och skydd från omvärlden för att kunna fortsätta verka.
Jämställdhet
Kvinnors frihet och rättigheter används ofta som motiv för krig. Verkligheten är den motsatta. Under den militarisering och den krigsmobilisering som föregår alla krig inskränks kvinnors rättigheter och mer konservativa och patriarkala värderingar får större utrymme. Under krig drabbas civila, där majoriteten av kvinnor befinner sig. Under väpnade konflikter glorifieras våld, makt och dominans och en maskulinitet som ofta utgör direkta hot för kvinnor. Vapen sprids och våld mot kvinnor, våld i hemmet och sexuellt våld ökar, samtidigt som det finns mindre skydd, vård och stöd att få från både samhälle och andra aktörer som ser sina resurser gå till kriget istället.
Under fredagen har vi hört rapporter från Ukraina om hur alla män mellan 18 och 60 år förbjuds att lämna landet. Att män enbart baserat på könstillhörighet förbjuds söka skydd och förväntas dö och döda andra är ett annat sätt krigets våld är könat, har olika effekter för människor enbart beroende på kön.
Jämställdhet är ett vaccin mot krig. Även feminism kan militariseras, men ju mer jämställt ett samhälle är, desto svårare är det att falla in i de mönster som kriget följer. Att investera i kvinnors rättigheter, i hbtqi+personers rättigheter, i sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter och rättvisa inom samhällen, gör vi både livet omedelbart bättre för människorna som lever där och minskar risken för väpnad konflikt.
Kärnvapen
Kärnvapenstaterna och Nato beskriver kärnvapen som ”avskräckande” vapen, liksom vissa politiker och debattörer i Sverige. Tanken är att de aldrig ska användas, samtidigt som det ständigt närvarande hotet om deras möjliga användning ska förhindra att krig bryter ut. Detta eftersom konsekvenserna av ett kärnvapenkrig, oavsett hur ”begränsat” det skulle vara, är katastrofala och helt oacceptabla.
Nu har en kärnvapenstat invaderat ett grannland. Natos kärnvapenplaceringar i Europa har inte förhindrat eller avskräckt Putin-regimens aggressiva politik. Istället hotar Putin indirekt med att använda sina kärnvapen.
En kärnvapendetonation är det värsta tänkbara utfallet av Rysslands invasion, som skulle ge lokala och globala konsekvenser med omedelbar död, förändrat klimat och massvält som följd, utöver alla de strålskador som skulle drabba människor, djur och natur i ett stort område. Genom att nedrusta kärnvapen, även nu under pågående krig, kan kärnvapenstaterna på riktigt minska risken för att något sådant händer. Sverige kan tydligt ta ställning genom att skyndsamt ansluta sig till FN:s kärnvapenkonvention.
Upprustning
Den pågående invasionen har föregåtts av en lång tid av militär upprustning och militära övningar. Vapen kan skrämma, hota, skada och döda. Vapen kan inte odla mat, inte undervisa barn, inte skapa säkerhet. Rysslands befolknings säkerhet genom tillgång till trygghet, välfärd och politiska fri- och rättigheter har åsidosatts till förmån för en ökad militarisering av det ryska samhället under en lång tid.
Samma sak sker i USA, och vi ser samma mönster även i Sverige. Mer pengar till Försvarsmakten, mer militära övningar på bekostnad av lokalbefolkning, klimat och ekosystem, och en vapenindustri som beväpnar stater runt om i världen. Stater som kan använda vapen och annan militär utrustning i krig, mot en annan stats befolkning eller mot sin egen. På samma sätt som upprustning tar tid, tar det tid att bygga fred, och det måste prioriteras.
FN
FN är den internationella organisation som är ansvarig för internationell fred och säkerhet, med FN:s säkerhetsråd som det ytterst ansvariga organet. I FN:s säkerhetsråd har de fem stater som först skaffade kärnvapen permanenta platser och vetorätt. Vi har länge pratat om behovet av att reformera FN så att dessa fem genommilitariserade stater inte längre ska få utforma världsordningen.
Nu när Ryssland självt är den aggressiva parten i en konflikt och samtidigt har veto i FN:s säkerhetsråd visar det med mer än önskvärd tydlighet att säkerhetsrådet behöver göras om och att FN:s generalförsamling bör få större roll i arbetet med internationell fred och säkerhet.
Militärallianser
Precis som kärnvapen bygger militärallianser på ett hot om en snabb och stor eskalering av en militär konflikt. Fler aktörer med större militär kapacitet förbinder sig att snabbt gå in i händelse av krig eller aggression. Både innan ett krig bryter ut och under tiden är det centralt att arbeta för en de-eskalering av situationen. Risken för våld måste minskas i varje skede. Detta är svårt att göra parallellt med ett ständigt och aktivt hot om eskalering, som sker inom en militärallians. Det är möjligt att istället skapa utrymme för tillit och samarbete genom dialog och utbyten med andra aktörer och genom att bygga upp samhällen med motståndskraft mot militarisering och krigspropaganda.
Nato är en militärallians som har kärnvapen i sin försvarsdoktrin och som kräver en mycket hög nivå av upprustning av sina medlemmar. Ett svenskt Nato-medlemskap, eller uttalanden i stil med att anta en Nato-option, skulle inte göra Sverige säkrare. Det riskerar att innebära att Sverige skulle kunna ta emot kärnvapenbestyckade militärfordon, som stridsflyg eller ubåtar, och därmed göra Sverige osäkrare. Det skulle försvåra för Sverige att agera som neutral part i medlingsinsatser eller fredsförhandlingar. Ett medlemskap i Nato skulle för Sveriges del vara ett ställningstagande om att fortsätta försöka lösa problem med väpnad våld, en metod som gett oss många krig genom historien, istället för att välja fredliga metoder för konflikthantering och konfliktförebyggande.
