Svensk försvarspolitik har under de senaste 10 åren genomgått betydande förändringar. Mellan 2014–2024 har Sveriges försvarsutgifter ökat med 180 procent. I maj 2022 lämnade regeringen in en ansökan om medlemskap i Nato och i mars 2024 lämnade Sverige en tvåhundraårig historia av alliansfrihet och inträdde som medlem i militäralliansen. I augusti 2024 trädde det bilaterala avtalet om försvarssamarbete med USA, det så kallade DCA-avtalet, i kraft. Avtalet ger USA tillgång till 17 svenska militärbaser samt till svenska hamnar och flygplatser.

Om rapporten

Inför Sveriges ansökan om medlemskap i Nato och det bilaterala försvarssamarbetsavtalet med USA (DCA) påstod regeringen att besluten inte skulle få några konsekvenser för jämställdhet. I denna rapport undersöker vi huruvida dessa påståenden stämmer, och om inte, vilka konsekvenser försvarspolitiken skulle kunna få för jämställdhet och kvinnors säkerhet i Sverige. Rapporten analyserar konsekvenserna för tre av Sveriges jämställdhetspolitiska mål: En jämn fördelning av makt och inflytande; Ekonomisk jämställdhet och Mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Rapporten är framtagen av Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, IKFF.

Läs mer om hur svensk försvarspolitik har utvecklats och hur vi gjort rapporten nedan.

Djupdyk

Sveriges åtaganden om jämställdhet

Sverige omfattas av en rad internationella och nationella verktyg och åtaganden som förutom de mänskliga rättigheterna specifikt rör jämställdhet samt kvinnors och flickors rättigheter. Dessa ska implementeras i politiska beslut för att uppnå målet om jämställdhet. Vi undersöker om försvarsbesluten och dess konsekvenser ligger i linje med Sveriges internationella åtaganden om kvinnors rättigheter.

När det kommer till makt och beslutsfattande i frågor som rör försvars- och säkerhetspolitik utgör män en överväldigande majoritet. Kvinnor är underrepresenterade som regeringschefer, lagstiftare och ministrar runt om i världen. Siffrorna blir än lägre när man tittar på länder med väpnad konflikt. De som beslutar om krig får också makt över freden. I officiella fredsförhandlingar är det nästan uteslutande män som deltar.

Försvars- och säkerhetspolitik är det område där mäns och kvinnors åsikter skiljer sig åt som mest. Det handlar om olika upplevda hot och hur man ser på orsaker och lösningar.

Djupdyk

Så ser det ut i Sverige

Precis som på internationell nivå ser vi hur försvars- och säkerhetspolitik i Sverige är en mansdominerad arena. Den har de senaste åren blivit alltmer militariserad vilket utesluter olika perspektiv på säkerhet i såväl debatten som i beslutsfattandet. Militariseringen har också lett till att makt förflyttas från civila till militära intuitioner. Eftersom män är överrepresenterade inom dessa institutioner innebär det även en förflyttning av makt och inflytande från kvinnor till män.

Traditionell säkerhetspolitik, eller försvarspolitik, bygger på att skydda en nation från yttre angrepp med militära medel. Våld som sker på uppdrag av staten har en särställning och beskrivs som bra, eller allra minst nödvändigt, och som avgörande för människors säkerhet, trygghet och frihet. Detta osynliggör dock det faktum att olika människor kan vara olika säkra inom nationen, att mycket av den osäkerhet som drabbar människor inte kommer från yttre hot.

Våld och förtryck är inte någonting som är isolerat till krig utan sker även i fredstid. Mäns våld mot kvinnor är inte en konsekvens av krig, även om det ofta ökar under väpnade konflikter, utan av patriarkala maktstrukturer där kvinnor är underordnade.

Att stoppa mäns våld mot kvinnor är avgörande för kvinnors säkerhet och en grundläggande fråga när det kommer till jämställdhet. Våldet hindrar också kvinnors rättigheter på alla andra områden.

Djupdyk

Militariserad maskulinitet

Militära organisationer är byggda på lydnad, hierarki och våldsanvändning. De domineras av män och betonar värderingar som är associerade med traditionell maskulinitet som fysisk styrka, kontroll, aggressivitet och disciplin. Det är också värden som i mångt och mycket står i motsättning till en jämställd maskulinitet. I militären ska män(niskor) gå från ”civila till militärer”, traditionellt från ”pojkar till män”. Det innebär att lära sig en slags manlighet där det ingår att hantera vapen och vara redo för strid, att bruka våld och döda om så behövs.

Kring USA:s militärbaser runt om i världen pågår också exploatering av kvinnors kroppar genom prostitution och människohandel för sexuella ändamål. Det underlättas genom avtalen mellan den sändande nationen och värdnationen som fastställer den rättsliga statusen för trupperna. Studier från bland annat USA visar även på en högre nivå av våld i nära relationer bland militärer än bland övrig befolkning och sexuella övergrepp inom militären.

2024 spenderade världens stater 2 718 miljarder dollar på militära utgifter, en ökning med över 9 procent från året innan, och den högsta från ett år till ett annat sedan slutet av Kalla kriget. Dessa investeringar i militär upprustning gynnar huvudsakligen män. Män utgör en överväldigande majoritet av dem som arbetar inom försvarssektorn, oavsett om man tittar på militära organisationer, privata säkerhetsföretag eller försvarsindustrin. De summor som investeras i militär upprustning är enorma jämfört med satsningar på konfliktförebyggande arbete.

När länder ökar sina militära utgifter påverkar det andra sektorer, som exempelvis hälsa och utbildning, negativt. Det drabbar kvinnor oproportionerligt hårt, då de ofta är mer beroende av offentligt finansierad vård och omsorg.

Djupdyk

Så ser det ut i Sverige

Samtidigt som regeringen gör historiska investeringar i det militära försvaret fortsätter bristerna i välfärden, och det är kvinnor som betalar det högsta priset. Dels för att det är en kvinnodominerad arbetsmarknad, dels för att brister påverkar kvinnors liv i större utsträckning än mäns till följd av existerande ojämställdhet. I den offentliga sektorn hittar vi kvinnor inom vård, omsorg, förskola och skola, de samhällsbärande yrkesgrupperna, vilka också ska fungera i händelse av kris eller krig.