Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI) publicerade förra veckan sin årliga bedömning av tillståndet för upprustning, nedrustning och internationell säkerhet. I rapporten ser vi att ansträngningarna för att minska kärnvapnens antal och roll vrids tillbaka flera årtionden till följd av att länder alltmer förlitar sig på kärnvapen som verktyg för nationell makt, trots att riskerna för missdömningar och eskalering ökar. Den upprustning vi ser är skrämmande och IKFF välkomnar att SIPRI sätter ord på det många ser.
SIPRI varnar för att kärnvapenstaterna rör sig mot ökad strategisk tvetydighet och oklarhet, och att en rörelse mot auktoritarism i vissa kärnvapenstater bidrar till alltmer oförutsägbarhet. Civilsamhällets och kvinnors roll i kärnvapennedrustning och krishantering samt krav på transparens och demokratiskt deltagande är därför viktigare än någonsin.
Kvinnors meningsfulla deltagande i nedrustningsförhandlingar är en förutsättning för hållbara resultat. FN:s säkerhetsråd slog fast detta redan i resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet, en resolution som IKFF aktivt drev fram år 2000. Forskning visar att fredsavtal som inkluderar kvinnor är betydligt mer långvariga, och detsamma gäller nedrustningsprocesser. Ändå ser vi gång på gång att kvinnor är kraftigt underrepresenterade i de rum där besluten om kärnvapen fattas.
FN:s kärnvapenkonvention (TPNW) är det första internationella avtalet som explicit erkänner kärnvapnens oproportionerliga effekter på kvinnors kroppar och hälsa, och som slår fast vikten av kvinnors deltagande i nedrustningsarbetet, vilket IKFF aktivt drev under förhandlingarna i FN år 2017. Det är ett viktigt steg, men det räcker inte. När kärnvapenstaterna nu ökar sin strategiska tvetydighet och oklarhet, minskar öppenheten och de diplomatiska kanalerna krymper, utestängs också de röster som forskning visar är avgörande för att förhindra eskalering.
Sverige bör gå före. Som ett land med lång tradition av att driva jämställdhet och aktivt fredsarbete har vi både möjlighet och ansvar att säkerställa att kvinnors perspektiv och erfarenheter får ta plats i alla nedrustningsförhandlingar, bilateralt såväl som i FN.
IKFF har tidigare lyft frågan om kärnvapen på svenskt territorium i samband med det amerikanska försvarssamarbetsavtalet (DCA-avtalet) och ställer oss fortsatt kritiska mot de svaga beskeden vi får från våra politiker om att kärnvapen inte ska placeras på svensk mark. Rapporten bekräftar att kärnvapen sprids ytterligare, bland annat via nya europeiska kärnvapendelningsarrangemang med Frankrike och Storbritannien.
Vi uppmanar landets politiker och makthavare att lyssna på vad experterna säger och aktivt arbeta för nedrustning. Sverige kan, och bör, göra mer. Istället för att normalisera massförstörelsevapen genom att delta i Natos kärnvapenövningar och föra samtal om en ökad roll för franska kärnvapen, måste Sverige ta sitt ansvar och göra mer för att stärka Icke-spridningsavtalet (NPT), förbjuda kärnvapen på svenskt territorium och ansluta sig till FN:s kärnvapenkonvention (TPNW).
