Analys av utrikespolitiska deklarationen 2020 - IKFF
Hem » Utrikespolitik » Analys av utrikespolitiska deklarationen 2020

Analys av utrikespolitiska deklarationen 2020

Idag den 12 februari, presenterade utrikesminister Ann Linde regeringens utrikespolitiska deklaration till riksdagen för första gången sen hon tillträdde.

Som vanligt efter den utrikespolitiska deklarationen ger vi ris och ros. Med utrikesministerns anförande på Folk och Försvars årliga rikskonferens i Sälen i början på januari i bakhuvudet är detta ett steg framåt. Grundläggande värden som folkrätt, diplomati, dialog och internationellt samarbete lyftes tydligare.

Den feministiska utrikespolitiken handlar om att applicera ett feministiskt perspektiv på alla områden och nivåer inom utrikespolitiken. Den ska vara utgångspunkten. Vi välkomnar att utrikesminister Linde lyfter att kvinnors och flickors rättigheter är under attack från konservativa krafter, inte minst vad gäller sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR). En trend vi ser runt om i världen, även i Sverige. Dock ser vi att den feministiska utrikespolitiken måste värnas och utvecklas. Kvinnors rättigheter och det feministiska perspektivet genomsyrar tyvärr inte deklarationen. Nedan följer ett antal områden som vi särskilt vill lyfta och som vi ser är centrala i det fortsatta arbetet.

Synen på säkerhet
Diplomatin lyfts i den utrikespolitiska deklarationen som Sveriges främsta försvarslinje. Det må vara sant men vi vill se en mer vågad utrikespolitik som inte enbart syftar till eller utgår ifrån Sveriges säkerhet utan som i grunden bygger på solidaritet, rättvisa och rätten till fred, demokrati och mänskliga rättigheter för alla människor oavsett var du lever. Det är endast på detta sätt vi också kan undvika att en politik för så kallade svenska intressen drivs på bekostnad av andras rättigheter.

IKFF är djupt oroade över den ökade militarisering vi ser i Sverige och vår omvärld. Militära medel aldrig kan uppnå verklig och hållbar fred. En feministisk politik måste våga ifrågasätta militära verktyg som legitima och effektiva och istället lägga fokus och resurser på att adressera grundorsakerna till väpnade konflikter. Att få bukt med dagens säkerhetspolitiska läge nås inte genom upprustning.

Det är också i denna kontext och i fokuseringen på militära samarbeten, där Sverige har ingått en rad nya sådana under försvarsminister Peter Hultqvists tid samt ett ständigt närmande till Nato, som avsaknaden av formuleringar kring konfliktförebyggande arbete i utrikesdeklarationen är särskilt oroande. Det går att förebygga väpnade konflikter men då måste vi prioritera att göra det. Vi måste omfördela resurser, våga utmana rådande föreställningar, satsa på civilsamhället där inte minst kvinnorättsorganisationer på lokal nivå finns och varje dag flaggar för tidiga varningssignaler och medlar.

Konfliktförebyggande är, förutom att det är mer effektivt och minst resurskrävande, också ett centralt arbetssätt i en feministisk säkerhetspolitik. Men det kräver ett globalt systemskifte där Sverige skulle kunna ta en ledande roll.

Klimat
Vi välkomnar även fokuseringen på klimatet och erkännande att ”Klimatförändringarna spär på motsättningar och konflikter” samt synliggörandet av det globala engagemanget för frågan där unga visar vägen. Men mer måste göras. Sverige ska vara ledande i arbetet men att vara bäst i klassen hjälper inte om vi inte når de mål som krävs för att undvika en katastrof. Vi måste radikalt förändra vårt samhälle, i samarbete med andra.

Vidare måste vi synliggöra hur militariseringen och den militära upprustningen bidrar till miljöförstöring och klimatförändringar genom enorma utsläpp. Det är ett exempel på hur militarisering i sig är ett hot mot vår säkerhet och bidrar till konflikt. Vi ser det även i Sverige, i Göteborgs skärgård, kring Vättern och i de norra delarna av landet där krig övas med konsekvenser för vår sårbara miljö. Att regeringens budget för försvaret är fem gånger högre än klimatbudgeten, som Svenska Freds och Greenpeace nyligen belyste i en debattartikel i Aftonbladet, visar tydligt prioriteringarna.

Civilsamhället
Utrikesministern nämner hur det runt om i världen demonstreras för frihet och rättvisa, för klimatet och mot orättvisor i Chile. Vi välkomnar regeringens satsning på demokrati. Samtidigt lyser civilsamhället med sin frånvaro i den utrikespolitiska deklarationen trots att civilsamhället är en centralt, avgörande, aktör för förändring, fred, rättvisa och demokrati. Det demokratiska utrymmet för civilsamhället krymper runt om i världen. Aktivister fängslas, hotas och mördas. Attacker och våld mot aktivister och civilsamhälle måste i alla lägen fördömas. Kvinnorättsaktivisters och -organisationer redan begränsade utrymme minskar allt mer. Deras arbete är gravt underfinansierat. De kräver vår solidaritet, vårt stöd, såväl politiskt som ekonomiskt, och att vi först och främst inte motverkar deras arbete genom militarisering, vapenexport, orättvisa handelsavtal och exploatering. Vi saknade också kvinnor, vilka många gånger leder rörelser för förändring, som aktörer i deklarationen. Aktörskapet är en hörnsten i arbetet med kvinnor, fred och säkerhet, som i år firar 20 år. Denna milstolpe och det arbete som har gjorts för att förverkliga den borde synliggjorts i en feministisk utrikespolitik.

FN
Vi välkomnar utrikesministerns uttalande om FN. FN är fortsatt en central och den enda platsen där nästan alla världens stater samlas och samtalar. ”FN spelar en viktig roll för fred och säkerhet, utveckling och mänskliga rättigheter, och är en central arena för Sveriges arbete med de globala utmaningarna. FN förblir en hörnsten i vår utrikes- och säkerhetspolitik”, sa utrikesministern i sitt tal.

Asyl
Linde lyfter i att asylrätten ska värnas och att Sverige ska tillvara rättigheter och öka skyddet för barn. Detta måste följas med handling. Asylrätten har urholkats i Sverige där unga skickas tillbaka till länder som Afghanistan och där människor nekas permanenta uppehållstillstånd och familjeåterförening. Asylrätten är inte förhandlingsbar. Den som flyr har inget val.

Nedrustning

Kärnvapen
Vi välkomnar utrikesministerns uttalande om att ”Nedrustning och icke-spridning är en central utrikes- och säkerhetspolitisk prioritering för regeringen.” Vi noterar dock att visionen om en kärnvapenfri värld samt de katastrofala humanitära konsekvenserna av kärnvapen inte nämns i deklarationen. Utvecklingen i världen är djupt oroande. Senast i fredags talade Frankrikes president Emanuel Macron om att Frankrikes kärnvapen bidrar till europeisk säkerhet och att han vill inleda en strategisk dialog med de europeiska stater som vill utveckla en europeisk kärnvapendoktrin. I en kommentar på Facebook under debatten tydliggjorde utrikesdepartementet att det nyligen utökade försvarssamarbetet med Frankrike inte involverar några kärnvapenaktiviteter.

Våra förväntningar på Sverige inför vårens översynskonferens inom icke-spridningsavtalet (NPT) är stora inte minst vad gäller att Sverige inte får kompromissa när det kommer till att sätta de katastrofala humanitära konsekvenserna i centrum. Vi välkomnar Sveriges initiativ men vet att det inte räcker, att endast fokusera på vapenkontroll och inte faktisk nedrustning är inte lösningen. Att stärka normen mot kärnvapen genom att gå med i FN:s kärnvapenförbud skulle stärka Sveriges initiativ (både Stepping Stones och Stockholmsinitiativet) samt icke-spridningsavtalet. Sverige måste också stärka genusperspektivet i sitt nedrustningsarbete och verka för att öka kvinnors deltagande.

Vapenexport
Vapenexporten är fortsatt en central målkonflikt i svensk politik. Vi välkomnar att tillståndet för krigsmateriel till Turkiet återkallades efter landets offensiv i nordöstra Syrien. Detta räcker dock inte. Svenska vapen fortsätter att säljas till stater som deltar i kriget i Jemen, en total humanitär katastrof med ökat våld mot kvinnor, barnäktenskap och svält som konsekvens. Detta trots att ett stopp för vapenexporten till stridande parter i Jemen finns med i Januariavtalet. Utrikesministern hade under den utrikespolitiska debatten, där detta lyftes av Vänsterpartiets utrikespolitiska talesperson Håkan Svenneling, inte något tydligt eller tillfredsställande svar utan hävdade att svensk vapenexport har försvars- och säkerhetspolitiska skäl samt möjliggör vår neutralitet. Vi motsätter oss detta och undrar hur svensk vapenexport till diktaturer och länder som kränker mänskliga rättigheter kan gynna svenskt försvar och säkerhet. En stor leverans av övervakningssystemet Global Eye är på väg att genomföras till Förenta Arabemiraten, ett system vars föregångare använts av Saudieledda koalitionen i kriget. Detta har regeringen utrymme i lagen för att stoppa. Utrikesministern undvek även att svara på frågan om att driva ett vapenembargo inom EU mot de stridande parterna.

 

Relaterade artiklar