Över två år efter att presidentvalet skulle ha genomförts fick till slut medborgarna i Demokratiska republiken Kongo (DR Kongo) gå till valurnorna den 30 december 2018. Efter dagar av förseningar meddelade sedan CENI, landets valkommisson, att oppositionskandidaten Félix Tshisekedi hade vunnit.
Valresultatet kom som en överraskning för många av landets medborgare men också för experter, internationella aktörer och civilsamhällsorganisationer. Resultatet är överraskande ur två perspektiv. Dels ledde den andra oppositionskandidaten, Martin Fayulu, med stor marginal i opinionsundersökningar innan valet, dels trodde många att CENI, som har nära band med den sittande presidenten Joseph Kabila, skulle manipulera resultaten till fördel för Kabilas efterträdare Emmanuel Ramazani Shadary, och att Shadary därmed skulle vinna.
Det hörs nu allt fler röster om att valresultatet kan vara en seger för Kabila, trots att det är en oppositionskandidat som har utropats som vinnare. Den långa tid det tog innan valresultatet presenterades ses som ett tecken på att Kabila har förhandlat med Tshisekedi och att de har kommit fram till en gemensam överenskommelse. Flera experter menar att det är det bästa alternativet för Kabila; han fortsätter ha makt och inflytande samtidigt som det ger ett sken av att landet har fått ett demokratiskt maktskifte. Kabilas efterträdare Shadary är så impopulär hos befolkningen att experter menar att det skulle varit för svårt för CENI att utropa honom till vinnare.
Enligt katolska kyrkan i landet, som har stort inflytande och som på valdagen hade runt 40 000 observatörer utstationerade i vallokaler, strider valresultatet mot deras siffror. Kyrkan har valt att inte gå ut med sina uppgifter men diplomater som har varit i kontakt med kyrkan säger att deras data indikerar att Fayulu vann en klar seger i presidentvalet. Fayulu själv säger att resultatet är en ”valkupp” och har lämnat in en överklagan om valfusk till landets högsta domstol.
Röstningen under valdagen kantades av flera problem, framförallt rörande de på förhand kritiserade röstmaskinerna. Det har bland annat rapporterats om att röstmaskiner levererades sent till vallokalerna, inte fungerade eller var för svåra för väljare att använda. Det har riktats kritik mot regeringens beslut att använda röstmaskiner i vallokalerna. Oppositionsgrupper har pekat på svårigheter att använda röstmaskiner i ett land med begränsad infrastruktur och tillgång till elektricitet och att användningen förenklar möjligheterna till korruption. Två veckor innan valet sattes en lokal i brand i huvudstaden Kinshasa. I lokalen förvarades 7000 röstmaskiner som förstördes i branden. Vidare har internet, som släcktes ned redan innan valet, fortsatt att vara blockerat vilket har väckt kritik och FN uppmanar regeringen att stoppa blockeringen.
Valresultatet riskerar nu att trigga en våldsspiral och många länder i regionen följer oroligt utvecklingen i landet. 2002 avlutades ett blodigt krig i DR Kongo, där åtta afrikanska länder var inblandade och 5 miljoner människor miste livet. Två mellanstatliga afrikanska organisationer har krävt att rösterna ska räknas om; Southern African Development Community (SADC), som består av 16 afrikanska stater, och The International Conference of the Great Lakes Region (ICGLR), med sina 12 medlemsstater. Även USA, Storbritannien, Frankrike och den forna kolonialmakten Belgien har uttryckt sin förvåning över valresultatet. Sydafrika och Zambia har i efterhand meddelat att de har valt att acceptera valresultatet.
Situationen i landet har länge varit orolig och våldsamma protester har regelbundet genonomförts mot att Kabila suttit kvar vid makten. I flera protester har människor mist livet. Enligt konstitutionen har presidenten endast rätt att styra landet i två mandatperioder. Kabila blev president 2001 efter hans far mördats, han valdes sedan om 2006 och 2011 och skulle lämna presidentposten 2016. Datumet för när valet skulle genonomföras har dock i två års tid skjutits upp med argumentet att bevara fred och säkerhet i landet. Kabila har även försökt att ändra konstitutionen för att ta bort tidsbegränsningen för presidentposten utan att lyckas. Kabilas försök har starkt ifrågasatts av oppositionella grupper och internationella aktörer såsom FN och Afrikanska Unionen.
DR Kongo har länge varit drabbat av konflikter och är ett av världens fattigaste länder, trots att landet är ett av världens mest mineralrika. Korruption är utbrett och rättigheter såsom yttrandefrihet och mötesfrihet förtryckts. Beväpnade grupper har stark närvaro i flera områden i landet och säkerhetsstyrkor har anklagats för att bryta mot mänskliga rättigheter. Många har därför satt stort hopp till att valet ska vara början på en förändring. Trots oroligheter och ovissheter om resultatet gjordes den 24:e januari den första fredliga maktöverföringen i landet sen dess självständighet då Félix Tshisekedi svors in som president. Om det är en vändpunkt för en mer demokratisk och fredlig utveckling eller om landet kommer skjutas tillbaka till ett tillstånd med våld och laglöshet återstår att se.
