I november var Ikhlas Mahmoud från IKFF Sudan på besök i Sverige för att delta på MR-dagarna i Linköping och Stockholm Civil Society Days. Där berättade hon om kvinnornas roll i protesesterna i Sudan som började i december 2018. Trots att Ikhlas belyste vikten av kvinnors deltagande och hur de hade en avgörande roll när diktatorn Omar al-Bashir avsattes, var det svårt att ignorera besvikelsen över hur deras politiska deltagande ser ut idag. Kvinnor knuffades åt sidan när det var dags att förhandla fram Sudans framtid efter protesterna.
När Omar al-Bashir avsattes efter mer än 30 år vid makten hade sudanesiska kvinnor en avgörande roll. Förtryck, tortyr och utomrättsliga avrättningar var förekommande under hans 30-åriga tid vid makten. Även strikta islamistiska lagar och regler som förtryckt de sudanesiska kvinnorna i decennier karaktäriserade hans styre. Exempelvis var barnäktenskap och våldtäkt inom äktenskap tillåtet och möjligheterna för kvinnor att röra sig, ta arbeten och klä sig fritt strängt begränsat. Kvinnor fick utstå hot och våld när de motsatte sig dessa lagar och särskilt kvinnor i den konfliktdrabbade Darfurregionen samt internflyktingar drabbades hårdast under Omar al-Bashirs styre. Detta förklarar varför cirka 60–70 % av de regimkritiska demonstranterna var kvinnor.
Women lead the political protests in Sudan. Now their participation is insignificant – Ikhlas Mahmoud, ordförande IKFF Sudan
När demonstrationerna mot Omar al-Bashir inleddes under mitten av december 2018 handlade missnöjet om minskade subventioner på mjöl och bränsle vilket resulterade i höjda priser på bröd. Studenter i staden Atbara började protestera mot den kraftiga prisökningen men det tog inte lång tid förrän missnöjet växte mot Omar al-Bashir och hans regim och protesterna spred sig över hela Sudan.
Dålig ekonomisk utveckling, brist på utbildad arbetskraft, korruption och kvinnofientliga lagar låg bakom det stora missnöjet mot Omar al-Bashir. Istället för att möta de fredliga demonstranternas krav valde regimen att sätta in säkerhetsstyrkor och svara folket med dödligt våld. Även internet stängdes periodvis ner för att hindra spridningen av protesternas budskap. Men missnöjet fortsatte att växa och efter ett flertal sittstrejker utanför parlamentshuset avsattes Omar al-Bashir den 11 april 2019 av militären.
Övergångsregeringen måste styras av civila
Politiskt kaos var ett faktum när militären tog över makten och istället satte upp en egen militärt styrd övergångsregering, ett så kallat militärråd. Demokratiska val och ett civilt styrt Sudan utlovades om två år av militärrådet. Men rädsla för att Sudan skulle gå tillbaka till hur det var under Omar al-Bashir utlöste ytterligare demonstrationer och missnöjet bland folket ökade. En övergångsregering styrd av enbart civila var vad demonstranterna krävde. Militärrådet vägrade ge ifrån sig makten vilket ledde till att våldet mot demonstranterna ökade och framför allt mot kvinnorna som löpande utsattes för sexuellt våld under hela demonstrationsperioden. Ett exempel är massakern i Khartoum den 3 juni 2019 då militärstödda milisen Rapid Support Forces (RSF), även känd som Janjaweed milisen, anklagas för att ha utsatt demonstranter som sittstrejkade utanför militärens högkvarter för dödligt våld.
Efter långdragna förhandlingar mellan militärrådet och en allians inom oppositionen nåddes till slut en överenskommelse i augusti 2019. Avtalet omfattade en maktdelning mellan militären och den civila oppositionen där ett råd med representanter från båda parter tillsammans ska leda landet tills dess att val kan utlysas om cirka tre år.
Men övergångsprocessen har varit allt annat än oproblematisk. Trots att kvinnor representerade en stor majoritet av demonstranterna knuffades de åt sidan när förhandlingarna inleddes. Istället var det en mansdominerad allians som tillsammans med militärrådet skulle förhandla fram Sudans framtid. Kvinnor hade genom organisering på gräsrotsnivå en ledande roll under protesterna i Sudan och deras perspektiv och erfarenheter är därför väsentliga för att uppnå hållbar fred i landet. Genom att utesluta kvinnor innebär det att deras upplevelser under konflikten inte erkänns.
Utan kvinnor vid förhandlingsbordet erkänns inte det sexuella våldet
Studier visar att sannolikheten är större att krigsförbrytare får straffrihet, framförallt för sexuellt våld, när kvinnor inte är delaktiga under fredsförhandlingar. Det är därför svårt att ignorera hur RSF-milisen numera är under militärens kontroll. RSF-milisen som länge haft en stark koppling till militären stod för mycket av det dödliga våldet mot demonstranterna, inte minst det sexuella våldet mot kvinnor. Milisen har även varit aktiva i Darfur-regionen där de anklagas för bland annat brott mot mänskligheten. När sådana beslut accepteras i en överenskommelse utan att ta hänsyn till kvinnors erfarenhet lämnas lite utrymme för att förändra det strukturella våldet som finns i samhället.
Sudan har en lång väg att gå för att komma åt de konservativa och kvinnofientliga strukturer som finns i samhället och som erkändes under Omar al-Bashir. Trots utmaningarna har framsteg för att närma sig ett demokratiskt samhälle redan gjorts. Utöver det gemensamma rådet med oppositionen och militären, har en regering tillsatts bestående av 18 ministrar, varav fyra är kvinnor. Den nya övergångsregeringen har även slopat den lag som kontrollerade kvinnors rörlighet, klädsel och vilka arbeten kvinnor fick ha. Fredssamtal med rebellgrupper i västra Darfurregionen, där systematiska övergrepp mot civila begåtts av al-Bashir regimen, har inletts i hopp om att fullfölja överenskommelsen om att ta fram ett fredsavtal inom sex månader. För att övergången till ett demokratiskt Sudan ska vara framgångsrik är kvinnors deltagande helt avgörande.
Text: Hala Massry
