« »

Sveriges arbete i säkerhetsrådet har satt kvinnors rättigheter i fokus – men mer kan göras

2018-07-03

Inför andra omgången av Sveriges ordförandeskap i säkerhetsrådet, som startade igår, har utrikesminister Margot Wallström lagt fokus på FN:s agenda för kvinnor, fred och säkerhet, barn i väpnad konflikt samt klimat och säkerhet. Inom denna ram kommer Sverige bland annat att bjuda in kvinnor från civilsamhälle i DR Kongo och Sydsudan samt en före detta kvinnlig soldat (ex-combatant) från Colombia för att höras i rådet. Även FN:s vice generalsekreterare, FN:s generalsekreterares särskilda representant i frågor som rör konfliktrelaterat sexuellt våldsamt Margot Wallström själv kommer att rapportera till rådet under Sveriges månad som ordförande.

Sedan Sverige tillträde som icke-permanent säkerhetsrådsmedlem i januari 2017 har rådets arbete med FN:s agenda för kvinnor, fred och säkerhet (Women, Peace and Security – WPS) ökat markant. En jämförelse mellan 2016 och 2017 visar att referenser till agendan i säkerhetsrådets ordförandeuttalanden ökat från 61% till 95%. Även civilsamhällets deltagande har ökat. Under 2016 deltog endast en representant från civilsamhället medan det under 2017 deltog civilsamhällesrepresentanter från DR Kongo, Nigeria, Sydsudan, Jemen och området kring Tchadsjön. Mycket av detta kan spåras tillbaka till Sveriges prioriteringar. 

Olof Skoog, Sveriges ambassadör till säkerhetsrådet. Foto: UN Photo/Rick Bajornas

Sveriges arbete med att öka deltagandet från civilsamhället i säkerhetsrådet och agendan för kvinnor, fred och säkerhet, har också lett till att andra medlemmar lagt mer fokus på dessa frågor. Exempelvis lade Peru under sitt ordförandeskap i rådet (april 2018) fokus på förebyggande av sexualiserat våld i konflikter och under Nederländernas ordförandeskap (mars 2018) deltog rekordmånga talare från civilsamhället.

En av Sveriges metoder under den förra ordförandeskapsperioden (januari 2017) var att lyfta frågan “var är kvinnorna?” och kräva starkare språk om vikten av kvinnors deltagande. Sverige nämnde ”kvinnor” under varje säkerhetrådsmöte under sitt ordförandeskap. Tyvärr fortsatte inte detta. I februari 2017 refererade Sverige till ”kvinnor” endast i ett av de 19 mötena.

Sverige har även drivit på för att stärka mandatet för kvinnor, fred och säkerhet i FN:s insats i Irak (UNAMI). Detta arbetet resulterade i en säkerhetsrådsresolution (UNSCR 2421) som slog fast att mandatet för FN:s särskilda sändebud i Irakbör genomsyras av ett genusperspektiv samt assistera den irakiska regeringen för att garantera kvinnors deltagande och representation. Även i de resolutioner om förnyade mandat för FN:s mission för arrangerandet av en folkomröstning i Västsahara (UNSCR 2351), FN:s interimstyrka för Abyei vid gränsen mellan Sudan och Sydsudan(UNSCR 2352) och Afrikanska Unionens uppdrag i Somalia (UNSCR 2372) inkluderades nytt språk om vikten av kvinnors deltagande.

Dock resulterade förnyelsen av FN:s biståndsuppdrag i Afghanistan (UNSCR2344) i att det mesta av språket om kvinnors rättigheter och deltagande togs bort. Sverige lyfte kvinnor, fred och säkerhet under debatten, men under konsultationer inför resolutionen valde Sverige att istället bara prata om mänskliga rättigheter och inga specifika referenser till kvinnor gjordes.

Sverige har arbetat aktivt med att få säkerhetsrådet att agera i situationen i Syrien, bland annat i form av utkast på resolutioner och ordförandeuttalanden. Dessvärre läggs inte samma kraft på arbetet med Jemen, där Sverige efterlyser politiska lösningar på konflikten men inte bidrar med konkreta lösningar. Sverige har istället vid flera tillfällen ifrågasatt andras konkreta förslag. Detta visar på en obalans när det gäller att ta itu med olika konflikter och är speciellt problematiskt i ljuset av att Sverige exporterar vapen till både Saudiarabien och Förenade Arabemiraten, som aktivt deltar i kriget i Jemen.

Informella expertgruppen (IEG) för kvinnor, fred och säkerhet

Sedan Sverige tog plats som medlem i säkerhetsrådet har de, tillsammans med Uruguay och Storbritannien, varit ordförande för rådets informella expertgrupp (IEG) för kvinnor, fred och säkerhet.Expertgruppens syfte är att förbättra flödet av kunskap och information till säkerhetsrådet, att påverka landspecifika situationer och underlätta översyn, samordning och bättre genomförande av agendan för kvinnor, fred och säkerhet.IEG sattes upp 2016 efter ett årtionde av uppmaningar från kvinnorättsorganisationer, däribland IKFF.

Under Sveriges ordförandeskap har IEG bland annat drivit; att FN ska samordna utvecklingen av ett landsomfattande program om konfliktrelaterat sexualiserat våld i Irak; ökad kvinnlig representation, genuskompetens samt säkerhet för kvinnorättsaktivister i frågor som berör Jemen; att sätta stoppa för vapenöverföringar till Jemen; samt att mer uppmärksamhet har lagts på implementering av agendan för kvinnor, fred och säkerhet i kvartalsrapporten från säkerhetsrådets insats i Mali. IEG har även haft ett nära samarbete med civilsamhället under Sveriges ordförandeskap, exempelvis genom konsultationer med representanter från kvinnorättsorganisationer under säkerhetsrådets resa till Tchadsjöregionen.

Nedrustnings har lyst med sin frånvaro i Sveriges arbete

Tyvärr ser vi att Sverige valt att inte lyfta nedrustning och icke-spridning som ett centralt verktyg för att implementera den konfliktförebyggande pelaren i agendan för kvinnor, fred och säkerhet. Sverige har under sitt medlemskap i säkerhetsrådet varken lyft den påverkan som spridningen av vapen har på kvinnors liv, säkerhet och möjlighet till deltagande, eller vikten av nedrustning och icke-spridning som en konfliktförebyggande metod. Detta är förvånande då handlingsplanen för den feministiska utrikespolitiken bland annat tar upp att Sverige ska verka för ett jämställdhetsperspektiv på nedrustning och vapenkontroll samt lyfta sambandet mellan spridning av små och lätta vapen och våld mot kvinnor och flickor i nära relationer.

Spridningen av vapen underblåser väpnande konflikter och ökar därmed fattigdom och ojämlikhet. Vapen fungerar som en så kallad ”violence multiplier” då de möjliggör våld. Vidare förstärker tillgången till vapen den redan ojämna maktrelationen mellan män och kvinnor, vilket leder tillatt flickor och kvinnor utsätts för en ökad risk för hot och våld både i hemmet och i det offentliga rummet. Spridningen av vapen påverkar inte bara kvinnors direkta säkerhet utan även kvinnors hälsa, deras sexuella och reproduktiva rättigheter, utbildning, ekonomiska egenmakt och tillgång till mat och vatten då det blir svårare för kvinnor att röra sig fritt i samhället, att verka som aktörer och delta i politiska processer. Vapen är starkt kopplade till maskulinitet och heteronormativitet, då ägandet och användningen av vapen kopplas samman med värden som makt, styrka och kontroll som i sin tur kopplas till föreställningar om maskulinitet. Nedrustning är en absolut nödvändighet för att skapa mänsklig säkerhet och för att mänskliga rättigheter ska respekteras, inte minst kvinnors rättigheter.

Vi uppmanar Sverige att i sitt arbete i FN:s säkerhetsråd:

  1. integrera nedrustning och icke-spridning som en viktig pelare för konfliktförebyggande och kvinnors säkerhet.
  2. uppmana FN:s säkerhetsråd att undersöka hur destruktiva maskulinitetsnormer påverkar krig och konflikt,
  3. kräva att företrädare för civilsamhället bjuds in för att informera rådet om situationen i Jemen under Storbritanniens ordförandeskap i augusti (IKFF:s internationella program PeaceWomenhar bidragit med förslag på personer).

Vidare måste Sverige ta ansvar för och sätta stopp för svensk vapenexport till Saudiarabien och Förenade Arabemiraten som ett led i att stoppa konflikten i Jemen.

Vi vill tacka Peace Women (vårt internationella program för kvinnor, fred och säkerhet i New York) som bevakar säkerhetsrådets arbete med kvinnor, fred och säkerhetsagendan och som bidragit med fakta till denna blogg.

TAGS →
 

© 2015 IKFF | Alla rättigheter reserverade | Om hemsidan | webbansvarig