IKFF har under våra hundra år av fredsarbete verkat för att bygga fred under och efter de båda världskrigen, följt den militära upprustningen, och sett hur den gång på gång misslyckats med att förhindra att krig bryter ut. Upprustningen har lett till att konflikter som hade kunnat lösas fredligt, om resurser funnits för diplomati, medling och motverkande av fattigdom och orättvisor, istället har lett till utbrott av väpnat våld och krig. Väpnat våld kräver vapen. Upprustning möjliggör krig. Vi har också sett hur avgörande föreställningar om kön är, vem som är beskyddare och vem som ska beskyddas, för att legitimera och driva krig och militarisering – och hur ökad jämställdhet fungerar konfliktförebyggande.
IKFF motsätter sig ett svenskt medlemskap i Nato. Nato och militära medel kan inte bygga hållbar fred och säkerhet. Nato är en del av den militarism och upprustning som möjliggör krig. Att gå med i Nato presenteras som ett “enkelt” svar på en komplex situation. Det finns inga enkla lösningar när det handlar om att skapa fred. Fredsbyggande och konfliktförebyggande tar tid och resurser och måste innefatta alla delar av ett samhälle.
Ett svenskt medlemskap i Nato är ett enormt och oåterkalleligt politiskt beslut som får konsekvenser.
Att överge alliansfriheten innebär inte att gå från inget till något. Som alliansfri har Sverige kunnat fokusera på diplomati, folkrätt och konfliktförebyggande, liksom markera mot stater som bryter mot folkrätten och de mänskliga rättigheterna. Ett Natomedlemskap begränsar Sveriges internationella handlingsutrymme och självständiga röst.
IKFF är djupt kritiska till de stora demokratiska bristerna som präglat processen om ett svenskt Natomedlemskap. På några månader övergavs 200 år av alliansfrihet utan en folkomröstning, ett riksdagsval eller ens gedigna utredningar om vad ett medlemskap innebär och får för konsekvenser.
Kvinnor, fred och säkerhet
Vi ser med stor oro på hur Natomedlemskapet riskerar att öka militariseringen av FN:s agenda för kvinnor, fred och säkerhet. Natos metoder är försvar och avskräckning, vilket står i motsättning till konfliktförebyggande, det som agendan bygger på. Vi befarar att det svenska arbetet med agendan kan komma att anpassas, och att resurser riktas om för att kanaliseras in i Natos arbete. Detta skulle få mycket kännbara konsekvenser för kvinnorätts- och fredsaktivister runt om i världen som med stöd från Sverige arbetar för att bygga fred.
Kärnvapen
Ett Natomedlemskap innebär att Sverige går med i en kärnvapenallians, att Sverige legitimerar Natos kärnvapenparaply och att hotet om kärnvapenanvändning mot Sverige ökar. Det innebär även att Sverige kommer att delta i Natos kärnvapenplanering och övningar. I praktiken betyder det att svensk militär kommer att planera för, öva sig i, och i förlängningen också delta i användandet av kärnvapen – ett massförstörelsevapen vars verkan aldrig kan vara förenlig med folkrättens krav om skydd av civila.
Trots löften om ett fortsatt engagemang har det redan skett en omfattande förskjutning och försvagning av Sveriges nedrustningspolitik som en direkt följd av Natoansökan. Sverige står inte längre bakom att kärnvapen ”aldrig under några omständigheter” får användas igen.
Utifrån det beslut som fattades i riksdagen den 22 mars 2023 om att ansluta Sverige till Nato finns det ingenting som hindrar Natobaser på svensk mark, att kärnvapen förs in på svenskt territorium eller att svenska soldater deltar i kärnvapenattacker.
Idag, den 14 maj 2023 i Malmö, på Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihets högsta beslutande organ, den nationella kongressen, kräver IKFF att:
- Sverige drar tillbaka sin ansökan om medlemskap i militäralliansen Nato,
- Sverige går med i FN:s kärnvapenförbud,
- Sverige inför ett förbud mot kärnvapen på svenskt territorium.