Idag röstar riksdagen om förändringar i flera lagar som syftar till att göra det enklare för Nato och utländska militära styrkor att verka på svenskt territorium (Förbättrade förutsättningar för operativt militärt samarbete 2025/26:FöU14). Förslagen innebär också att ytterligare makt flyttas från riksdagen till regeringen, något som redan skett genom flera tidigare beslut. Detta minskar det demokratiska inflytandet, eftersom riksdagen är folkets främsta representant.
Den nuvarande lagen om operativt militärt stöd ger regeringen rätt att begära militär hjälp från Nato, dess medlemsstater och EU-länder vid krig eller krigsfara. Den nya lagstiftningen ger regeringen ett betydligt bredare mandat att tillåta utländska militära styrkor att bedriva verksamhet i Sverige för avskräckning och försvar. Det behöver alltså inte föreligga något hot mot Sverige, eller ens handla om att försvara Sverige. Med regeringens godkännande skulle utländska styrkor kunna genomföra militära operationer mot andra stater eller aktörer från svenskt territorium, även i fredstid.
Detta väcker en rad frågor om hur begreppen avskräckning och försvar ska definieras, vilka konflikter Sverige riskerar att dras in i och vilka konsekvenser detta kan få för vår säkerhet. Det aktualiserar också frågor om folkrätt, demokrati samt internationell fred och säkerhet, inte minst när det gäller stater som Turkiet och USA.
Utöver detta föreslås ändringar i lagen om krigsmateriel, skyddslagen, kamerabevakningslagen och vapenlagen. När det gäller krigsmateriellagstiftningen innebär förslaget en minskad kontroll över vapenexporten då den ger regeringen makten att göra undantag från kravet om tillstånd för utförsel av krigsmateriel till Nato och dess medlemsländer. Detta riskerar att underlätta vapenexport till icke-demokratiska stater eller stater som bryter mot folkrätten, som Turkiet. Därmed riskerar demokratikriteriet i den nuvarande lagstiftningen att urholkas.
Förslagen innebär även att vissa polisiära uppgifter, det vill säga myndighetsutövning, ska kunna överlåtas till utländska militära styrkor. Detta motiveras med behovet av att upprätthålla ordning inom de egna styrkorna, men lagförslaget begränsar inte uttryckligen befogenheterna till intern verksamhet. I praktiken skulle de därför även kunna utövas gentemot svenska medborgare och invånare. Vi ser en risk att förändringarna kan minska säkerheten för civilbefolkningen då olika länders militära styrkor har olika trösklar för användning av våld. Särskilt problematiskt är det eftersom de kommer att omfattas av den nya lagen om förolämpning mot tjänsteman där vi ser en risk att befogenheterna används mot människor som utövar sin demokratiska rätt att protestera mot utländsk militär närvaro i Sverige.
Det är allvarligt nog att flera av dessa regler redan gäller för USA och, i flera avseenden, Finland. Att nu dessutom ge regeringen möjlighet att tillåta Nato, samtliga dess medlemsländer och EU-länder att verka på eller till och med bedriva militära operationer från svenskt territorium, även i fredstid, innebär ytterligare ett steg bort från nationell självständighet och demokratisk kontroll.
Förändringarna medför betydande risker för Sveriges säkerhet, inte minst genom att öka sannolikheten för att landet dras in i väpnade konflikter. De kan också få konsekvenser för civilbefolkningen. Militära organisationer är i grunden tränade för att utöva våld, och som vi visar i rapporten Försvarspolitikens konsekvenser för jämställdhet i Sverige finns det inom militära styrkor omfattande problem med våld och övergrepp. Att ge ytterligare militära styrkor befogenheter riskerar därför också att öka våldet i samhället.
Beslutsfattandet inom försvarsområdet går nu fort och flera av besluten försämrar vår möjlighet att påverka politiken. Besluten fattas också utan att grundliga konsekvensbedömningar på kort och lång sikt genomförts, det ser vi som en allvarlig utveckling. Den snabba militariseringen vi ser i Sverige riskerar att underminera demokrati och jämställdhet men även freden, den som dessa åtgärder säger sig skydda.
