2026 är världen mindre fredlig än på många decennier. Antalet väpnade konflikter är det högsta sedan andra världskriget, och över 122 miljoner människor befinner sig på flykt. Det är också valår i Sverige. Inför valet i september har IKFF skickat en rad frågor till samtliga riksdagspartier om fred, nedrustning, jämställdhet och ekonomiska prioriteringar.
Vad visar resultaten?
Inget riksdagsparti är redo att ekonomiskt prioritera fred framför militär upprustning. Svaren visar hur den breda parlamentariska överenskommelsen om försvarsupprustningen i praktiken låser fast budgetprioriteringarna. Även partier med höga välfärdsambitioner konstaterar att försvarsanslagen kommer öka mest under överskådlig tid. Redan eftersatta områden såsom vård, utbildning och bistånd trängs undan.
Att driva på för militarisering tillhör inte ett särskilt partis politik, det är inte en höger–vänsterfråga, utan idag en gemensam utgångspunkt för alla riksdagspartier. För den som vill rösta på ett parti som prioriterar fred och konfliktförebyggande arbete finns inget tydligt alternativ. IKFF ser detta som ett demokratiskt problem då rådande konsensus gör att alternativ tystas.
Tre insikter från undersökningen
Pengar: militären först. Samtliga partier prioriterar militära anslag före vård, omsorg och utbildning. I IKFF:s rapport Försvarspolitikens konsekvenser för jämställdhet i Sverige konstaterar vi att militära budgetsatsningar tydligt omsätts i investeringar i mäns ekonomi, arbete och ägande. Samtidigt får de långtgående konsekvenser för ekonomisk jämställdhet genom en underfinansierad välfärd vilket tydligt drabbar kvinnors arbetsliv och privatliv. Gällande biståndet stödjer en majoritet av riksdagspartierna 1-procentsmålet (att Sverige ska lägga 1 procent av BNP:n på bistånd), men av dessa uppger flera partier att de inte är redo att göra de nödvändiga prioriteringarna i närtid.
Nedrustning: Sverige backar. Vi ställde frågor om tre konkreta åtaganden: återinföra statsbidrag till fredsorganisationer, stanna kvar i Ottawakonventionen om landminor och tillträda FN:s kärnvapenförbud. Vänsterpartiet och Miljöpartiet stödjer samtliga. Det gör även Socialdemokraterna men de vill ansluta sig till kärnvapenkonventionen först på sikt. medan Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna avvisar alla. Moderaterna har inte än tagit ställning när det kommer till landminor. Att Sverige riskerar att lämna Ottawakonventionen och att så få partier arbetar aktivt för att ansluta sig till FN:s kärnvapenförbud är enligt IKFF ett allvarligt steg bakåt.
Jämställdhet: ord utan handling. En majoritet av partierna säger ja till en feministisk säkerhetspolitik, men svaren avslöjar en genomgående klyfta mellan retorik och praktik. Socialdemokraterna och Centerpartiet stödjer en feministisk utrikes- och säkerhetspolitik, men krävde varken jämställdhetsanalys vid Natobeslutet eller vid DCA-avtalet med USA. Liberalerna säger ja till feministisk säkerhetspolitik i stort, men säger nej till att kräva jämställdhetsanalys inför försvarsbeslut. Mönstret är tydligt: jämställdhet välkomnas som vision, men inte som krav. Så länge säkerhet definieras militärt kommer samhällets säkerhet i stort och kvinnors säkerhet i synnerhet alltid att underordnas.
IKFF grundades för över hundra år sedan av kvinnor som såg kravet för rösträtt som ett verktyg för fred. Då, precis som nu, verkar IKFF för att öka kunskapen om de grundläggande orsakerna till krig och hur en hållbar fred byggs, och vi vet att det krävs aktiva handlingar mer än vackra ord. Valet 2026 är ett tillfälle att ställa krav, och att synliggöra vad politiken faktiskt väljer bort.
Så här svarade partierna
Här hittar du information om partiernas svar. Undersökningen bygger på IKFF:s (Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet) enkät om fred, säkerhet och feministisk utrikespolitik till alla riksdagspartier. Källa: partiernas egna svar (Kristdemokraterna, Moderaterna, Liberalerna, Miljöpartiet, Socialdemokraterna, Centerpartiet, Sverigedemokraterna, Vänsterpartiet) samt partiernas budgetar och medieuppgifter.
