Svensk försvarspolitik befinner sig i förändring. De senaste åren har en rad stora beslut fattats som kommer att forma samhället under lång tid framöver, som Natomedlemskapet, DCA-avtalet och de enorma investeringarna i militär upprustning. I de utredningar som föregått besluten har regeringen gjort bedömningen att dessa inte har några konsekvenser för jämställdheten. Regeringen har heller inte rådgjort med eller bjudit in myndigheter och organisationer med kompetens inom jämställdhet som remissinstanser.
Det är dock ingen tvekan om att försvarspolitiska beslut påverkar män och kvinnor olika. I vår nysläppta rapport Försvarspolitikens konsekvenser för jämställdhet i Sverige kartlägger vi de risker vi ser för kvinnors rättigheter och säkerhet inom tre områden; makt och inflytande, mäns våld mot kvinnor och ekonomisk jämställdhet.
Rapporten togs fram inom ett projekt finansierat av Jämställdhetsmyndigheten och nu inleder vi ett nytt projekt för att sprida kunskapen vidare. Under året som gått har vi identifierat två huvudorsaker till avsaknaden av jämställdhetsanalys; låg kunskap om jämställdhet i relation till försvarspolitik samt brist på utbyte och dialog mellan olika aktörer. Vi har också sett att de risker vi lyfter behöver angripas både utifrån ett förebyggande perspektiv, alltså hur försvarspolitiska beslut fattas, och utifrån vetskapen att de beslut som redan fattats kommer att leda till konsekvenser som behöver hanteras.
I försvarspolitiken ligger makten över besluten på nationell nivå, men mycket av verksamheten genomförs lokalt. Det skapar specifika utmaningar som kräver dialog och kunskap. Under det kommande året kommer vi därför att arbeta för att öka olika aktörers kapacitet att identifiera, förebygga och hantera försvarspolitikens negativa konsekvenser för jämställdhet. Fokus ligger på dem som direkt berörs av försvarspolitiska beslut genom exempelvis stationering av utländsk trupp eller utbyggnaden av totalförsvaret, men vi kommer också fortsätta jobba med dem som fattar besluten.
