Text: Magdalena Ask
Hej allihopa, mitt namn är Magdalena och under hösten gjorde jag min praktik på IKFF:s kansli i Stockholm. På grund av covid-19 har det på många sätt varit en annorlunda praktikperiod. Jag har liksom övrig kanslipersonal nästan uteslutande arbetat hemifrån och som ni säkert vet så har pandemin i stor utsträckning påverkat de frågor som IKFF arbetar med.
I kölvattnet av en krympande global ekonomi kan konflikter, hunger och fattigdom förväntas öka i världen. Istället för 2020 som ett jubileumsår för jämställdheten, då Pekingplattformen fyllde 25 år och resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet fyllde 20 år, ser vi decennier av globalt feministiskt arbete för jämställdhet som riskerar att omintetgöras i spåren av pandemin. När våldet mot flickor och kvinnor i hemmet ökar, tillgången till sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter har försämrats och kvinnors ekonomiska egenmakt har försvagats. Civilsamhällets roll har underminerats i takt med ett krympande demokratiskt utrymme och kvinnorättsaktivister som redan innan Coronapandemin var oproportionerligt utsatta har påverkats extra mycket.
Att organisera oss, dela erfarenheter och sprida vårt viktiga arbete är i ljuset av detta avgörande och därför tänker jag berätta vad jag gjorde i november då vi äntligen genomförde den konferens jag arbetat mycket med under min praktik.
Sedan 2014 har IKFF Sverige årligen anordnat en regional konferens tillsammans med systersektioner i den afrikanska regionen. IKFF i regionen har växt mycket de senaste åren. Från fyra sektioner 2014 till de 18 sektioner som deltog 2020. Den ursprungliga planen för förra årets konferens var att den skulle hållas i Kenya under förra våren. Pandemin satte dock stopp för detta.
Tillsammans med två kollegor från kansliet, Tove och Marie, har jag under hösten därför arbetat intensivt med att planera och genomföra en två dagar lång digital konferens, som hölls i mitten av november. Eftersom flertalet av våra systersektioner saknar tillgång till stabil internetuppkoppling uteslöts snabbt möjligheten att hålla en livesänd videokonferens. Istället färdigställde vi ett kit med material, presentationer och videos från samtliga sektioner som delades med alla. Då vi ville skapa en känsla av en gemensam konferens, gjordes ett schema anpassat efter de fyra olika tidszoner vi befann oss i, så att alla deltagare kunde följa programmet samtidigt på var sitt håll. För att skapa en ytterligare känsla av samhörighet skapade vi en chattråd där varje sektion kunde delta. Under konferensens gång delade vi tankar, reflektioner, bilder och erfarenheter i tråden, som trots distansen lyckades skapa en härlig stämning. Allt material fanns på franska och engelska och chatten översattes simultant mellan de två språken.
De tematiska inriktningarna för konferensen var mördarrobotar, militära maskulinitetsnormer, kvinnor, fred och säkerhet, det regionala samarbetet, organisationsstrukturer, erfarenheter från pandemin samt kommunikation. Under konferensen antogs ett gemensamt uttalande från de afrikanska sektionerna utifrån de frågor som diskuterades. Du hittar det här.
Att inte träffas när så tunga ämnen ska diskuteras och analyseras är svårt. Men att ändå fortsätta diskutera och reflektera är otroligt viktigt. Trots svåra förutsättningar lyckades vi tillsammans skapa ett möte fyllt av samhörighet, inspiration, skratt, djupa reflektioner blandat med filmer och foton av dans och mat.
Trots den stora utmaningen med att genomföra en digital konferens möjliggjorde det för fler medlemmar delta. Covid-19 har tvingat oss alla till omställning och kreativa lösningar. Det är nödvändigt för att vi tillsammans ska möta de svårigheter som pandemin inneburit för kvinnorättsaktivister världen över.