I somras gjorde medlemmarna Gunnel Ståhl och Eva I. Ståhl från Landskrona en cykelresa genom Skåne för att uppmärksamma freden och klimatet. De mötte människor på torgen och diskuterade lokala perspektiv och utmaningar med ansvariga i kommuner som många kommer att påverkas av stigande havsnivåer.
Denna intervju publicerades i Fred&Frihet nr 2-3, 2021. Med anledning av klimattoppmötet i Glasgow, COP26, sätter vi klimatkrisen och kopplingarna till fred och konflikt i fokus.
Hur länge har ni engagerat er i IKFF?
Vi har varit aktiva i IKFF i tre år. Det startade med frågan om FN:s kärnvapenförbud, när Sverige i stället för att signera avtalet beslutade att tillsätta en utredning. I sökandet bland organisationer som var engagerade i frågan fastnade vi för IKFF, dels för att det var en så tydlig feministisk organisation, bildad av kvinnor och med ett feministiskt perspektiv på alla områden, dels för att det är en internationell organisation, med förankring i FN. Vi skrev redan 2019 till 13 kommuner i nordvästra Skåne för att uppmana dem att ansluta sig till ICAN:s stadsupprop och till fullmäktigeledamöterna att de skulle ansluta sig till ICAN Parliamentary Pledge.
Ni har under augusti gjort en cykelresa i Skåne för freden och klimatet, varför?
Vi tog upp tanken i IKFF:s klimat- och miljögrupp och fick stöd för idén. Vi arbetade fram en plan och när pandemin tillät så cyklade vi till skånska kommuner för att och uppmärksamma kopplingen mellan fred och klimat, samt att Sverige fortfarande inte signerat och ratificerat FN:s kärnvapenförbud och därför även uppmana kommunerna att ansluta sig till ICAN:s stadsupprop. Vi startade i Simrishamn där vi deltog i Fredsfestivalen och cyklade sedan till åtta kommuner med budskapet »Fred på Jorden och Fred med Jorden«. Vi besökte Ystad, Trelleborg, Malmö, Lund, Landskrona, Helsingborg, Höganäs och Ängelholm. Andra medlemmarna deltog i aktionen i olika kommuner och några cyklade delar av sträckan. I respektive kommun bjöd vi in till ett samtal och träffade kommunpolitiker. Det blev intressanta samtal om kommunernas lokala utmaningar och om klimatkrisen i ett större perspektiv.
Foto: Gustaf Mattisson
Eftersom vi var i många kustkommuner var havsnivåhöjningen ett återkommande tema. Alla kommunerna har ambitiösa planer och mål som förhåller sig till Agenda 2030. Däremot kunde vi konstatera att det inte pågår en levande debatt om det som vi tror är nödvändigt för att klara klimatkrisen – att komma bort från dagens konsumtionsinriktade samhälle med tillväxt som mått på utveckling, för att i stället komma fram till ett »nytt sätt att leva« i ett större samhällsperspektiv. Vi samtalade om vikten av att väcka debatt bland invånarna för att de ska bli delaktiga.
Förutom klimatkrisen riktade vi uppmärksamheten på kärnvapenhotet, då kärnvapen skulle vara förödande för kommunens invånare om de kom till användning, medvetet eller av misstag. Vi gav kommunerna argument att ansluta sig till stadsuppropet. Ingen vi träffade sa sig vilja ha kärnvapen!
När vi träffat politikerna gav vi oss ut och träffade människor på stan. Vi delade ut flygblad och informationsmaterial, förde samtal, höll korta tal och spelade fredssånger. På flera orter fick vi stöd av lokala freds- och miljögrupper, och en del cyklade även delar av sträckan. Några av de som hjälpte oss var, Ystad fredsgrupp, Kvinnor för fred, Kampanjen Kärnvapenförbud Nu, Jordens vänner, Nej till NATO, Vänskapens hus i Lund, Enhetsgruppen i Helsingborg och Naturskyddsföreningen i Ängelholm.
Hur känns det nu efteråt?
Vi känner oss väldigt nöjda med Cykelresan. Vi har samlat på oss kunskaper, knutit nya kontakter, fört ut kunskap och vårt budskap. Vi hoppas också att vi inspirerat människor vi mött att engagera sig och tro på att det går att påverka våra beslutsfattare.
