Klimatförändringarna är vår tids största säkerhetspolitiska hot. Tre till tjugo procent av världens väpnade konflikter har uppstått till följd av klimatförändringar enligt uppskattningar från den vetenskapliga tidskriften Nature. Nu menar experter att den här siffran kommer öka i takt med konsekvenserna av de pågående klimatförändringarna.
Denna text publicerades i Fred&Frihet nr 1, 2020. Med anledning av klimattoppmötet i Glasgow, COP26, sätter vi klimatkrisen och kopplingarna till fred och konflikt i fokus.
TEXT: Deborah Solomon
Tre regioner, Sahelregionen, Västafrika samt Afrikas horn, har använts som exempel av FN:s säkerhetsråd för att visa hur klimatförändringar kan leda till konflikt. Dessa regioner har visat hur konflikter mellan jordbrukssamhällen uppstår på grund av exempelvis torka och brist på livsmedel. Klimatförändringar kan även förvärra existerande konflikter eftersom de försvårar redan spända relationer. Enligt FN:s säkerhetsråd kan klimatförändringar framförallt leda till konflikt genom att:
- stigande havsnivåer i kustområden leder till ökad urbanisering samt konflikt i urbana områden då infrastrukturen havererar. Detta kan också leda till att det blir svårare att få tag på nödvändiga resurser som rent dricksvatten. Konflikter uppstår på grund av ökad konkurrens om dessa resurser.
- ökad kriminalitet då försörjningsmöjligheterna blir färre.
- företag och länder som slänger kemikalier och plastavfall i haven samt försurning kan hota livsmedelssäkerheten för de som förlitar sig på fiske som deras huvudsakliga källa till mat. Detta kan också leda till konflikter eftersom det destabiliserar ekonomin för de vars fiske är främsta inkomstkällan.
Malin Mobjörk, chef för programmet Klimatförändringar och Risk på fredsforskningsinstitutet SIPRI, menar att det främst är konflikter inom stater som förvärras av klimatförändringar.
– Det är framförallt subnationella konflikter som påverkas och i länder där människor lever i ett mer direkt beroende av naturen, vilket innebär att deras livsvillkor påverkas direkt av förändringar i naturmiljön. Det handlar exempelvis om konflikter mellan nomader och bofasta, eller olika nomadgrupper i östra och västra Afrika, säger hon.
Klimatförändringar sker inte i ett vakuum och det gör inte de efterföljande konsekvenserna heller. I en studie av forskarna Joe Barnett och Neil Adger menar att redan existerande maktobalanser riskerar att förstärkas. Social marginalisering, alltså att människor utesluts från makt och maktpositioner, fattigdom, ojämställdhet och sviktande stater är några faktorer. Alltså utsatta grupper blir ännu mer utsatta. Men också att dessa strukturer i sig bidrar till ökad risk för konflikt och väpnat våld. Att utgå från mänsklig säkerhet, alltså att tillgodose människors grundläggande behov, blir då ett sätt att komma åt konsekvenserna samt orsakerna till klimatförändringarna.
En annan aspekt av klimatförändringar är klimatmigration, människor som flyttar och flyr på grund av naturkatastrofer eller resursbrist. Forskare som Joe Barnett och Jack Goldstone menar att frågan är komplex och att migration inte nödvändigtvis är ett direkt resultat av naturkatastrofer som orsakas av klimatförändringar, utan av konflikterna som skapas på grund av dessa katastrofer. Andra, som Gunther Baechler och Ahsok Swain, hävdar att konflikt inte alltid kommer först, utan att migration är en konsekvens av klimatförändring och att konflikt kan uppstå vid destinationen dit människor flyr. Att redan existerande konflikter kan förvärras visades i en konflikt mellan El Salvador och Honduras under det så kallade Fotbollskriget 14–18 juli 1969. På grund av avskogning, vattenbrist och exploatering av mark migrerade människor från El Salvador till grannlandet. Det skapade stora spänningar och en väpnad konflikt bröt ut med 3000 döda.
– Väpnande konflikter har sällan, om ens någonsin, en enda orsak vilket innebär att det därmed blir viktigt att snarare förstå under vilka omständigheter ett förändrat klimat och förändrade naturresursförhållanden påverkar väpnade konflikter. Detta kan även bidra till att förstå hur dessa negativa effekter mildras, säger Malin Mobjörk.
Hon menar att klimatförändringar påverkar både livsvillkoren, och omständigheterna för när och var konflikten uppstår. En rapport från SIPRI menar att det är viktigt att konfliktförebyggande och fredsbyggande processer tar hänsyn till effekterna av klimatförändringar för att kunna skapa effektiva insatser. Det här gäller särskilt i länder med redan svaga demokratiska strukturer. Detta eftersom effekterna av klimatförändringarna inte bara leder till konflikter utan direkt kan förhindra fredsbyggande.
Foto: Patrick Hendry, Unsplash
Trots att klimatförändringarna påverkar kvinnor oproportionerligt diskuteras sällan genusaspekterna av klimatförändringar och konflikt bland makthavare. Enligt en rapport av International Union for Conservation of Nature (IUCN) är kampen om resurser såsom vatten och mark ett hot som kvinnor särskilt utsätts för. Kvinnor är i många sammanhang ansvariga för familjens matförsörjning. De hämtar vatten och samlar ved till elden och är ibland även de som sköter fälten. En annan aspekt är att kvinnor måste gå allt längre sträckor för att hämta mat och vatten. Detta ökar risken att utsättas för våld och övergrepp. Flickor kan även riskera att bli bortgifta i utbyte mot resurser.
Enligt FN:s ramkonvention om klimatförändringar UNFCCC ökar risken för våld i hemmet av naturkatastrofer då det sätter människor under hård psykisk press. Katastrofer och kriser leder ofta till inkomstförluster, att människor förlorar sina hem och får andra svårigheter som leder till osäkerhet. Våldet uppstår inte plötsligt vid en kris, utan förstärks. Det påverkar även de som flyr från katastrofer då det har rapporterats flera fall där kvinnor som är klimatflyktingar har utsatts för sexuellt våld antingen under flykt eller i flyktingläger. En ökande kriminalitet och en sviktande rättsstat leder också till att kvinnor utsätts för mer sexuellt våld då brotten inte kommer att få några konsekvenser.
Våld kan också utövas på ett strukturellt plan. Det är inte lika synligt utan ofta inbyggt i samhället. Politiskt, ekonomiskt och kulturellt förtryck drabbar människor på ett strukturellt plan. Det faktum att naturkatastrofer och andra former av kriser betraktas som könsneutrala fenomen betyder att hanteringsåtgärder inte tar hänsyn till kvinnors rättigheter och behov. På grund av detta kan konsekvenser för olika grupper osynliggöras och förvärras. När myndigheter, stater och organisationer inte tar hänsyn till hur olika grupper påverkas blir krishanteringen i sig en utövning av strukturellt våld. Ett exempel är när regeringen i Sydafrika skulle författa en ny klimatpolicy och anordnade konsultationer med civilsamhället online. Detta ledde till att småbrukare, mestadels kvinnor, som inte har tillgång till internet exkluderades från processen. På så sätt gick policyn miste om viktiga perspektiv som hade varit nödvändiga för en hållbar klimatpolicy och åtgärder som är centrala för den utsatta gruppen uteblir.
Klimatförändringar drabbar människor över hela världen. De som förespråkar mänskliga, miljö- och urfolksrättigheter är också utsatta för hot och hat. 40% av de mänskliga rättighetsförsvarare som mördades under 2019 arbetade med miljö- och urfolksrättigheter. Det är dock inte bara aktivister som möts med våld, även människor som enbart innehar mark. I Kambodja har befolkningen i tre olika byar givits order om att flytta och lämna sin mark för att staten och företag har ett intresse av att exploatera naturresurser i dessa områden. Om de inte lyder har de hotats med att militär och säkerhetsstyrkor ska sättas in.
