Inför riksdagsvalet 2026 ställde vi nio frågor till riksdagspartierna om fred, nedrustning, jämställdhet och ekonomiska prioriteringar. Även om vi inte ännu har en regering, är valresultatet klart och riksdagsmandaten har fördelats mellan partierna. Vad innebär det för freden?
Vad visar resultatet?
Utifrån valresultatet visar vår valundersökning att det nu finns en majoritet i riksdagen för att; återinföra en feministisk utrikespolitik, att Sverige ska vara kvar i Ottwakonventionen om personminor, att verka för att åter lägga 1 procent av BNP på bistånd samt att återinföra statsbidraget till svenska organisationer som arbetar med fred och nedrustning.
Huruvida det finns en majoritet för att kräva en jämställdhetsanalys inför försvarspolitiska beslut är mer osäkert. Socialdemokraternas svar klassades som ett Nja.
De frågor som inte har en majoritet i riksdagen handlar om att ansluta Sverige till FN:s kärnvapenförbud, att omförhandla eller säga upp det militära samarbetsavtalet (DCA) med USA samt omfördelning av resurser från militärt försvar till skola och sjukvård.
Som vi konstaterade i vår undersökning inför valet tillhör inte den ökade militarisering ett särskilt partis politik, det är inte en höger–vänsterfråga, utan idag en gemensam utgångspunkt för alla riksdagspartier. IKFF ser detta som ett problem då alternativ för hur vi bygger fred och säkerhet inte får ta plats i debatten.
Vad händer nu?
Nu måste vi säkerställa att de svar som partierna gett också blir handling.
- Ottawakonventionen: Den förra regeringen tillsatte en översyn av delar av konventionen på grund av att länder som Sverige samarbetar med militärt har lämnat avtalet. IKFF är remissinstans och kommer under hösten att skicka in ett yttrande. Konventionen får inte försvagas. Det riskerar att leda både till att användningen av personminor ökar och att internationell rätt överlag urholkas.
- Feministisk utrikespolitik: IKFF kommer att fortsätta att kräva en feministisk utrikespolitik värd namnet. Det innebär en politik som utmanar rådande maktstrukturer, omfördelar resurser och som är antimilitaristisk. Under den förra perioden med en feministisk utrikespolitik (2014-2022) var Sverige inte medlem i Nato, något som nu skapar större utmaningar och därmed krav.
- Bistånd: År 2026 beräknas Sveriges försvarsutgifter ligga på 2,8 procent av BNP, en historisk ökning som skett det senaste decenniet. Samtidigt övergav den förra regeringen 1-procentsmålet för bistånd, alltså att vi ska lägga 1 procent av vår BNP på internationell solidaritet genom att stötta kvinnorättsorganisationer, arbetet för att förebygga väpnade konflikter, fattigdomsbekämpning och mänskliga rättigheter. En majoritet av partierna (V, Mp, S, L och KD) vill nu återinföra målet men det finns ingen gemensam syn om när. IKFF fortsätter kräva att det genast blir verklighet.
- Stöd till fredsorganisationer: I nästan 100 år fick den svenska fredsrörelsen stöd för sitt arbete. År 2023 ströp den förra regeringen stödet i en tid då krig rasar i vår omvärld, mer pengar än någonsin läggs på militär upprustning och Sverige blev medlem i Nato. Beslutet försvagade fredsarbetet i Sverige och den granskande och informerande roll som civilsamhället har. Vi fortsätter att stå upp för ett starkt och brett civilsamhälle, en grund för en levande demokrati, och att förutsättningarna skapas för detta.
IKFF kommer även att fortsätta att synliggöra försvarspolitikens konsekvenser för jämställdhet i Sverige, kräva att Sverige går med i FN:s kärnvapenförbud, säger upp det militära samarbetsavtalet (DCA) med USA samt omfördelar resurser från militärt försvar till investeringar i fredsarbete, klimatomställning och välfärd.
