Jag heter Lina Hjärtström och kommer från Internationella Kvinnoförbundet för Fred och Frihet, IKFF. Vi är en 108 år gammal global, feministisk fredsrörelse, och vi var just här för ett år sedan.
När vi samlades här för ett år sedan hoppades vi att kriget aldrig skulle verklighet.
Vi hoppades att det urskillningslösa och fruktansvärda våld som just nu drabbar människor i Ukraina aldrig skulle ske.
Vi hoppades att Rysslands folkrättsvidriga invasion skulle stanna vid ett allt svagare hot från en ensam despot.
Vi hoppades att Putins oacceptabla hot om att använda kärnvapen aldrig skulle uttalas.
Vårt hopp kommer från vår övertygelse om att varje människa förtjänar trygghet och säkerhet. Hopp är en känsla, men det är inte bara det. Hoppet ger oss en riktning. När vi hoppas på fred så söker vi vägarna dit.
Vårt hopp delar plats med rädslan som bott i våra kroppar hela året, och av de två är det är hoppet som får oss att agera. Hoppet lever i våra handlingar.
Vi sätter vårt hopp till den kunskap vi har om hur krig kan ersättas med fred.
Vi vet att nationalism och militarism är förutsättningar för kriget. Så vi omvandlar vårt hopp till arbete för global solidaritet och nedrustning.
Vi vet att förtryck och krig tvingar människor att fly. Så vi omvandlar vårt hopp till arbete för öppna gränser och ett mänskligt och värdigt mottagande av dem som flyr.
Vi vet att kärnvapen använts för att möjliggöra invasionen och håller hela världen gisslan under hotet om massmord på civila. Så vi omvandlar vårt hopp till arbete för att eliminera kärnvapen.
Vi vet att kvinnor drabbas oproportionerligt hårt av våldet och utsattheten som krig skapar.
Vi vet att under krig reduceras kvinnor till endast offer, flyktingar, mödrar och osynliggörs som politiska aktörer. Under krig utestängs kvinnor än mer från besluten som fattas om deras liv och överlevnad.
Vi vet också att jämställdhet är den bästa metoden för att förebygga krig och bygga fred. Så vi är feminister, och sätter vårt hopp till alla som arbetar tillsammans med oss för jämställdhet.
Vi vet att fred byggs och skapas varje dag av människor som aldrig gett upp hoppet. Människor som samlas, organiserar sig, kämpar, utmanar makten och bygger samhällen som tar hand om varandra.
Vi vet att krig kommer tillbaka om det inte ersätts med en demokratisk, rättvis och jämställd fred.
Om vi inte hoppas på fred, vad hoppas vi då på? Om vi inte arbetar för fred, vad arbetar vi då för?
Vi står här idag i protest mot Rysslands vansinniga krig. Vi står här i solidaritet med människorna i Ukraina, de som lever och dör med kriget för varje dag som det pågår.
Vi som står här tillsammans idag står här för att vi aldrig ger upp hoppet. Vi fortsätter arbeta för ett slut på kriget för att bygga den fred som gör att det – aldrig – kommer – tillbaka. Tack.