Jag, Ida har tillsammans med Marie, internationell handläggare, precis kommit hem efter en veckas uppföljningsresa i Abuja. Syftet med resan var att utvärdera det projekt vi haft tillsammans med IKFF Nigeria senaste åren. Ett projekt som finansierats av Forum Syd och som bland annat fokuserat kring att skapa ett kvinnligt medlingsnätverk och stärka kvinnor i de politiska valen. I det här inlägget kan du läsa mer om vårt projektsamarbete.
Värmen från både sol och människor hänger fortfarande kvar i mig. Svårt att säga var exakt den värmen sitter, kanske i hjärtat. Det finns också en massa saker som skaver. Som pickar hål på den där värmebubblan. Som insikten om hur farligt det är att vara aktivist och arbeta för kvinnors rättigheter i Nigeria idag. En insikt som kommit att fördjupas efter den här resan.
Kvinnors organisering
I varje rum, möte och samtal vi har deltagit i under veckan är det särskilt en fråga som många i civilsamhället har återkommit till, nämligen kvinnors engagemang i politiska frågor.
En vecka innan vår ankomst brändes en kvinnlig politiker ihjäl levande i delstaten Kogi. Acheju Abuh var ledare för partiet Peoples democratic party. Mycket pekar på att det var anhängare till det styrande partiet i den aktuella staten som låg bakom mordet. De satte eld på hennes hus och låste dörren. En orsak tros vara att hon just var kvinna och politisk ledare.
Händelsen präglar bland annat den konferens vi deltar vid i samband med 25 november- dagen för avskaffandet av våld mot kvinnor. Konferensen ”Womanifesto” samlade flera hundra gräsrotsaktivister, studenter, forskare, politiker och andra yrkesverksamma som arbetar med kvinnors rättigheter. Under parollen ”The Nigeria we want” möttes kvinnor under två dagar för samtal, föreläsningar, paneldebatter och workshops. Här fanns hela programpunkter tillägnat det brutala mordet på Abuh och vikten av kvinnors politiska organisering. I det Nigeria de vill ha kan kvinnor organisera sig utan att göra det med risk för sina liv.
Under konferensen stämmer 600 kvinnor upp till sången ”Women Anthem”. Jag ryser. Dels för att det är så otroligt vackert. Men också för det är en sådan kraft att få vara i ett rum med hundratals kvinnor som organiserat sig för förändring. Som gör sina röster hörda. Som kräver åtgärder.
Shrinking space
För det är inte helt självklart att kvinnliga aktivister kan göra det i dagens Nigeria. Den senaste tiden har det också lagts fram ett lagförslag om att döma ”hate speech” med dödstraff. Det finns en stor oro bland civilsamhället att lagförslaget har kommit till för att tysta regeringskritiska röster. Det demokratiska utrymmet för civilsamhälle krymper- vissa har redan börjat tona ner sin kritik mot regeringen innan förslaget ens trätt i kraft, menar de vi pratar med. Bötessummor har också höjts. Mindre brott kan nu bötas med flera miljoner av den nationella valutan (minimilönen är 30 000 ngn i månaden). Hot om extremt höga böter är således också ett sätt att försöka tysta kritiska röster.
Det är även mycket svårt för kvinnor att rapportera brott, särskilt sexualbrott. Detta för att väldigt få kvinnor arbetar som poliser idag och många vill inte rapportera till män. Tidigare har gifta kvinnor inte fått tjänstgöra som polis. Något som gör att få kvinnor väljer det yrket. En domstol har dock precis gett en kvinna rätt att fortsätta arbeta som polis efter det att hon gifte sig. Men få känner till domen, och idén om att gifta kvinnor inte får arbeta i poliskåren lever kvar.
Women’s situation room
Mot den här bakgrunden kan IKFF Nigerias arbete inte ses som annat än modigt och otroligt viktigt i en politiskt svår tid. Under det senaste årets val, såväl på nationell som på lokal nivå, har sektionen använt sig av en modell som kallas ”Women’s situation Room”. IKFF Sverige har skrivit om WSR vid flera gånger tidigare, som är en del av vårt gemensamma projekt. WSR har använts sedan 2015 och nått ut till tusentals kvinnor. Den nigerianska sektionen har utbildat observatörer som placerats ut vid varje röstningslokal i hela sex stater. Observatörerna fick utbildning i våld mot kvinnor, däribland kunskaper kring förebyggande av våld och att kunna se tidiga varningssignaler. De har också utbildats i vikten av kvinnors deltagande i valen. En kunskap som observatörerna sedan har kunnat sprida vidare på sina respektive orter.
Ett callcenter upprättades på IKFF:s kontor i Abuja. Hit kunde observatörerna ringa för att rapportera våldsamheter vid lokalerna, tekniska problem med valsedlar eller andra svårigheter som utgjorde hinder och hot mot kvinnors möjlighet till att rösta. Callcentret var i direktkontakt med såväl polis som socialarbetare och kunde snabbt sätta in åtgärder då arbetet var koordinerat mycket effektivt.
Medling i konflikter
IKFF Nigeria arbetar också med att skapa fred genom medlingsnätverk. I flera stater förekommer militanta och beväpnade grupper, där Boko haram är den mest kända i västerländsk media. Situationerna är så pass allvarliga att UD avråder svenskar helt från att åka till flera stater. Samtidigt är det svårt ta in den bilden som utlänning i Abuja. Staden känns som vilken afrikansk storstad som helst. Det är en stad som präglas av rörelse. Nigeria har den afrikanska kontinentens ledande musik- och filmindustri med ”Nollywood” i spetsen. Den svenska ambassaden i Nigeria arbetar inte ens med bistånd- de fokuserar huvudsakligen på handelsfrågor. Överallt är människor på väg och på gång till något. Enorma trafikmassor överallt. Lokala marknader blandas med köpcentrum som ägs av transnationella företag. Som sagt, som vilken storstad som helst.
Men bortom Abuja pågår väpnade konflikter. IKFF:s medlingsnätverk vänder sig i första hand till kvinnor på gräsrotsnivå. Oluchi, som arbetar för WILPF Nigeria berättar:
– När det är konflikter i samhällen kan kvinnor vara del av dess interventionsprocess. Kvinnor kan ge sina egna bidrag, de kan ge lösningar. IKFF bygger kapacitet, vi ger de en plattform och vi tränar dessa kvinnor, säger hon.
Hon ger ett exempel med en grupp kvinnor som kallas Omada.
– En del kvinnor är idag del av fredsprocesser, men vet inte om att de är det. I ett samhälle finns det en grupp kvinnor som kallar sig för Omada-gruppen- de försvarar alla flickor som föds in i deras samhälle. Även om du som kvinna flyttar från samhället så bjuds du alltid tillbaka in vid fredsprocesser för att medla. Vi vill att deras status och makt ska erkännas, säger hon.
Oluchi fortsätter:
– Den här gruppen har gjort medling under en lång tid. Vi erbjuder de träning och kapacitetsbyggande möjligheter för att dem ska kunna sätta ord på vad de gör och bli en stark rörelse, säger hon.
– Jag brinner för detta. Det är på gräsrotsnivå som jag ser passionen, säger Oluchi.
Ja, jag kan bara hålla med om det Oluchi beskriver. Det är fantastiskt att få vara med och bygga en global rörelse som sträcker sig från Omada kvinnorna i Nigeria till de högpolitiska rummen i FN. Som finns i lilla Malmö där jag bor som så väl i stora Abuja i Nigeria.
Av: Ida Arneson, styrelseledamot förbundsstyrelsen
