När jag skulle söka prao så ville jag hitta någonstans där jag kunde lära mig något viktigt inför framtiden men även kanske utvecklas som person, och både de sakerna fick jag på IKFF. Trots att jag bara var på kontoret i tre dagar så fick jag ändå lära mig massor. Genom de intervjuer och möten som jag fått ha och sitta med på samt de texter som jag har läst har jag fått en ny förståelse för arbetet som civilsamhället gör.
Och kanske har just denna pandemi, som tyvärr kortade ner min tid på IKFF, visat att det finns andra hot för vår nation än de militära. Vi måste börja ifrågasätta militärens plats i vardagen och sättet som vapen ingjuter makt och en känsla av säkerhet i samhället. Istället för att rusta upp försvarsmakten behöver vi ge mer resurser till bl.a. sjukvård och IT-säkerhet. Men även utanför Sverige måste vi fortsätta att arbeta för kvinnors medverkan till fredsbevarande processer, för förbudet mot autonoma vapen och för utplåningen av kärnvapen.
Tack till alla på kansliet, som välkomnade mig med öppna armar och tack till Elin, som trots omständigheterna var en väldigt bra handledare.
Text: Gabriella Salazar Gustavsson
