Idag inleds den årliga debatten i FN:s säkerhetsråd om agendan för kvinnor, fred och säkerhet. Eftersom agendan firar 15 år har intresset och engagemanget från kvinnorättsorganisationer varit särskilt stort i år. Men debatten tidigarelades plötsligt med konsekvensen att kvinnorättsorganisationer inte kan vara på plats i New York när kvinnors deltagande ska diskuteras.
År 2000 antog säkerhetsrådet resolution 1325 efter hårt arbete från en grupp kvinnorättsorganisationer där IKFF spelade en central roll. Det var ett tydligt ställningstagande för kvinnors deltagande i beslut som rör fred och säkerhet. Nu firar den banbrytande resolutionen 15 år och har utvärderats av UN Women i en stor global studie som många av IKFF:s sektioner deltagit i. Men i september kom beskedet att säkerhetsrådsdebatten flyttats fram på grund av att Spaniens premiärminister Mariano Rajoy inte kunde få ihop sin kalender. Konsekvensen: hundratals kvinnorättsaktivister från hela världen kan inte delta.
– I år uppmärksammar vi 15 årsjubileet för säkerhetsrådets resolution 1325 som ska främja kvinnors deltagande i fredsprocesser och konfliktlösning. Det är paradoxalt att vid just detta jubileum, sker en aktiv exkludering av kvinnor vid FN. Det visar att kvinnors rättigheter och deltagande i fredsprocesser endast är handlar om läpparnas bekännelse. Det visar konkret exkluderingen och diskrimineringen av kvinnor globalt som vi ständigt möter på alla nivåer. Det är dags att agera. Kvinnor måste resa sig och kräva ansvar från FN. Vi kvinnor säger nej till exkludering! säger Joy Onyesoh, ordförande för IKFF Nigeria.
– På grund av knappa resurser finns ingen ekonomisk möjlighet för kvinnorättsaktivister att boka om resor och gå igenom nya visumprocesser. Spaniens och FN:s beslut, orsakat av en manlig ledares vilja att plocka politiska poäng för sin närvaro, är respektlöst mot de kvinnor som varje dag, med risk för sina liv arbetar för fredliga lösningar på väpnade konflikter. Det är ett skolexempel på hur dessa strukturer upprätthålls, säger Malin Nilsson, generalsekreterare på IKFF.
Den globala studien om resolution 1325 som släpptes igår, konstaterar även en allvarlig brist i finansieringen av arbetet med jämställdhet, fred och säkerhet i sviktande stater som drabbats av utdragna konflikter eller där risken för konflikt är stor. Enligt OECD:s biståndskommitté var det endast 2 procent av det fredsbyggande biståndet till dessa länder som satte jämställdhet i fokus under perioden 2012-2013. OECD:s konstaterar att kvinnorättsorganisationer som arbetar i dessa kontexter är mycket underfinansierade. Under 2012-2013 gick 130 miljoner dollar till kvinnorättsorganisationer i sviktande stater, av ett totalt bistånd på nära 32 miljarder dollar.
– Kvinnorättsorganisationer arbetar ofta i den lokala kontexten, de vet när konflikter riskerar eskalera och de bedriver långsiktigt arbete som främjar fred och utveckling. Världens militära utgifter ligger på cirka 1750 miljarder dollar om året. Pengarna talar sitt tydliga språk. Världens ledare prioriterar fortfarande män med vapen framför kvinnor som verkar för att förebygga konflikter och skapa hållbar fred, trots att de militära verktygen inte fungerar, säger Malin Nilsson.
I den globala studien lyfts kvinnorättsorganisationers arbete fram som absolut centralt för att agendan för kvinnor, fred och säkerhet ska realiseras. Det handlar bland annat om att öka kvinnors deltagande i fredsbyggande arbete och att stoppa det könsrelaterade våldet i konflikter. Men på grund av den osäkra arbetssituationen, hoten som riktas mot kvinnorättsorganisationer, och den alltjämt osäkra finansieringen, är det oerhört svårt för kvinnorättsaktivister världen över att bedriva det arbete som behövs. Viljan och potentialen är enorm, men pengarna saknas.
– När resolution 1325 nu fyller 15 år och arbetet utvärderas måste det bli en vändpunkt där staterna sätter pengar bakom de fina orden och ser till att kvinnorättsorganisationer och kvinnorättsaktivister får den finansiering som krävs. Så skapas en långsiktig, hållbar, och effektiv realisering av FN:s resolution 1325. Det gäller även Sveriges stöd som länge legat på endast 7 miljoner kronor, säger Malin Nilsson.
