Idag presenterade utrikesminister Tobias Billström (M) sin andra utrikespolitiska deklaration. Deklarationen lägger fram regeringens utrikespolitiska prioriteringar för året som kommer och följs av en utrikespolitisk debatt i riksdagen.
När en utrikespolitisk deklaration presenteras brukar den inledas med att benämna en stor aktuell situation. Förra året inledde utrikesministern med att kommentera jordbävningskatastrofen i Turkiet och Syrien, året innan lyfte den dåvarande utrikesministern Rysslands invasion av Ukraina.
I år var detta dock inte fallet. Istället för att benämna den ofattbara humanitära katastrofen som Israels urskillningslösa bombningar mot Gaza har lett till, inledde utrikesministern med att prata om vårt samarbete inom Norden och Baltikum.
Palestina och Gaza
I Gaza har nu över 28 000 personer dödats, varav 10 000 är barn. Nästan 68 000 människor har skadats och 1,3 miljoner människor befinner sig på flykt inom den mycket begränsade yta som Gaza utgör, över 600 000 av dem är barn. De platser de flyr till blir nya mål. Först flydde de, på uppmaning av Israel, söderut. Nu flyr de istället norrut, eftersom Israel attackerar Rafah, den sista säkra platsen.
Gaza ligger i ruiner. Det finns inte sjukvård, mediciner, mat eller ens vatten. Kvinnor får genomgå kejsarsnitt och barn amputeras utan bedövning medan bomberna fortsätter att falla. Det går inte att föreställa sig.
Först på sidan 11 i utrikesdeklarationen nämner utrikesminister Tobias Billström Gaza. Och han inleder då med Israels rätt att försvara sig. Vi är så långt förbi det. Den Internationella domstolen (ICJ) utreder just nu om Israels agerandet utgör folkmord. Den 23 februari ska Israel presentera en rapport över hur de efterlever de krav som domstolen ställt om att förhindra och inte begå folkmordshandlingar mot palestinier samt att säkerställa tillhandahållandet av humanitärt bistånd.
Att utrikesministern inte nämnde beslutet från ICJ är uppseendeväckande. Sverige är part i folkmordskonventionen och är därför skyldig att agera för att göra allt i sin makt för att Israel ska följa domstolens beslut. Om en stat fortsätter att stödja eller möjliggöra folkmordshandlingar kan även den staten bli medskyldig om domstolen slår fast att folkmord begåtts. Stater som exempelvis beväpnar Israel kan då ställas inför rätta.
Sverige måste omedelbart häva avtal om svenska inköp av krigsmateriel från israeliska aktörer och avbryta pågående förhandlingar och leveranser, inklusive avtalet med företaget Elbit. Israeliskt krigsmateriel som beskrivs som ”stridstestat” har använts mot den palestinska befolkningen.
Utrikesministern vill se ett humanitärt eldupphör, det är nödvändigt och akut. Men bombningarna kan inte tillåtas fortsätta efter en paus. En permanent vapenvila måste på plats och sedan måste en process som leder till en tvåstatslösning inledas. Fred är den enda vägen.
Utrikesministern försvarade i debatten beslutet att pausa stödet till UNRWA. Vi kräver att regeringen återupptar det. Det är oacceptabelt att kollektivt bestraffa en hel befolkning. ICJ har krävt att humanitär hjälp ska nå fram. UNRWA är det enda organ eller organisation som kan nå ut med hjälp till befolkningen i Gaza. Alla experter är överens om det.
Vi kräver också att regeringen återupptar utvecklingsbiståndet till Palestina. Just nu behövs organisationer som arbetar för fred, mänskliga rättigheter och kvinnors deltagande mer än någonsin. Det krävs långsiktiga investeringar, och att plötsligt avbryta insatser raserar nu år av arbete.
Vi välkomnar dock att utrikesministern lyfter att Israel måste ta itu med det oacceptabla bosättarvåldet på Västbanken, som har eskalerat sedan Hamas terrorattack den 7 oktober.
Läs mer i vårt brev till utrikesministern och bistånds- och utrikeshandelsministern om situationen i Gaza och Sveriges agerande.
Kvinnor, fred och säkerhet och jämställdhet
IKFF välkomnar att utrikesminister Tobias Billström erkänner det ökade globala motståndet mot jämställdhet, situationen för kvinnor och flickor i Afghanistan och Iran, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, och att jämställdhet är ett kärnvärde i svensk utrikespolitik.
Men utrikesdeklarationen är bara ord tills att den omsätts till handling. Regeringen har avskaffat den feministiska utrikespolitiken, minskat sitt kärnstöd till FN:s organ för kvinnors rättigheter (UN Women), och visat lite ledarskap i frågan.
I debatten nämnde Billström Sveriges nya handlingsplan om kvinnor, fred och säkerhet. Kärnan i FN:s agenda om kvinnor, fred och säkerhet är kvinnors deltagande. I praktiken innebär det ökad representation, ekonomiska förutsättningar, att kvinnorättsorganisationer ska delta i processer, få stöd och bli lyssnade på, att jämställdhetsexpertis finns i rummet. Men så väl processen som den nya handlingsplanen i sig, lämnar mycket att önska. Vi som arbetat länge med kvinnor, fred och säkerhetsagendan ser en tydlig sänkning av ambitionsnivån.
Utrikesministern lyfte det fruktansvärda sexuella våld som kvinnor utsätts för i kriget i Ukraina efter Rysslands invasion. Det är viktigt att det synliggörs. Det är brott som måste erkännas och straffas. Men vi saknar synen på kvinnor som aktörer. Kvinnor, inte minst i civilsamhället, måste vara en del av arbetet för fred och återuppbyggnad, i Ukraina och runt om i världen.
Nato och kärnvapen
Nato var så klart ett tema i utrikesdeklarationen. ”Sverige är redo att inträda som fullvärdig medlem i Nato, de västliga demokratiernas försvarsgemenskap” konstaterade utrikesministern. De allvarliga demokratiska bristerna i Turkiet och Ungern nämndes inte, inte heller de turkiska påtryckningarna och de överenskommelser Sverige gjort med Turkiet för att få Erdoğan att godkänna Sverige. Utrikesministern såg däremot positivt på EU:s förnyade engagemang med Turkiet.
Utrikesministern sa att Sverige fortsätter sitt engagemang för ”rustningskontroll, nedrustning och icke-spridning, däribland genom att aktivt delta i Stockholmsinitiativet för kärnvapennedrustning.” Samtidigt deklarerade han att Sverige står bakom Natos avskräckningspolitik, alltså att Nato kan komma att använda kärnvapen och att svenska soldater därmed kan komma att öva på, planera för, och utföra krigsbrott.
Regeringen har inte heller gjort någon reservation, eller presenterat lagstiftning till riksdagen, om att förbjuda kärnvapen på svenskt territorium som Natomedlem. Målet om en kärnvapenfri värld fanns inte med i deklarationen, inte ens förra årets ”försäkran” om att det inte är aktuellt med kärnvapen på svensk mark i fredstid kom med.
Detta är anmärkningsvärt i en tid när risken för kärnvapenanvändning är större än någonsin. Bulletin of the Atomic Scientists ställde i januari fortsatt sin domedagsklocka på 90 sekunder från midnatt, där midnatt symboliserar slutet för världen som vi känner till den.
Det enda som kan försäkra Sveriges befolkning att kärnvapen inte förs in är att riksdagen antar en lag mot kärnvapen på svenskt territorium (mark, luftrum eller i vatten) så väl i freds- som i krigstid, samt går med i FN:s kärnvapenkonvention (TPNW).
Demokrati, bistånd och civilsamhället
”Utvecklingssamarbetet har en viktig roll i att motverka den demokratiska tillbakagången på många håll i världen.” Det är viktigt att utrikesministern uppmärksammar demokratins allvarliga tillbakagång i världen. Uttalandet måste dock sättas i relation till att regeringen styrs med stöd från ett nationalistiskt parti med nazistiska rötter som givits långtgående inflytande över den svenska politiken. Demokratin och de mänskliga rättigheterna måste försvaras även i Sverige, i ord såväl som handling. Just nu monteras en lång tradition av stöd till ett starkt civilsamhälle, folkbildning och kultur ned i rasande fart.
Vi välkomnar att utrikesministern lyfter de grova och allvarliga kränkningarna av mänskliga fri- och rättigheter i Belarus och det stöd som ges till demokratiska krafter i exil. Vi önskar att detta stöd även ges till demokratiska krafter i och utanför Ryssland där regimens förtryck mot befolkningen och civilsamhället blivit än värre sedan invasionen av Ukraina för snart 2 år sedan.
”Genom den nya reformagendan görs en modernisering av svensk biståndspolitik” sa utrikesministern. Regeringen och Sverigedemokraterna har antagit en reformagenda för biståndet som innebär mer fokus på svenska intressen och mindre på utsatta människors behov, och där de gamla ledorden om ”global hållbar utveckling” har ersatts med ”hållbar tillväxt”. Även fred har fått betydligt mindre fokus i den nya agendan för bistånd. Såväl i deklarationen som i reformagendan lyfts aktörer i civilsamhället som viktiga. Men faktum kvarstår att stödet har minskat. Läs mer om reformagendan på CONCORD Sveriges hemsida.
Agenda 2030 och de globala målen för hållbar utveckling nämndes inte (i år heller) vilket är anmärkningsvärt då regeringen är ytterst ansvarig för Sveriges genomförande av agendan, något som alla FN:s medlemsstater åtagit sig att göra.
Vad nämndes inte?
Utrikesdeklarationen genomsyrades av ett fokus på vårt närområde, handel och nationella intressen. Sverige i världen, och världen som helhet, var (precis som förra året) i stort frånvarande. FN gavs lite plats och är uppenbart inte ett fokus för regeringen. Regeringen ser Sverige som en del av EU, vilket så klart är sant, men det egna aktörskapet saknas. Sveriges möjlighet att göra skillnad och driva på saknas. Det blir ett passivt inväntande på beslut på EU-nivå.
En stor global utmaning som inte lyftes i utrikesdeklarationen är den globala upprustning vi nu ser. År 2022 lade världens stater tillsammans 2240 miljarder dollar på militära utgifter, enligt Stockholms internationella fredsforskningsinstitut (SIPRI). Det motsvarar ungefär 23 tusen miljarder svenska kronor. Länderna i Europa har ökat sina utgifter mest, med den största ökningen på 30 år, alltså sedan kalla kriget. Detta är enorma resurser som skulle kunna investeras i att bekämpa fattigdom och klimatförändringar. Istället stoltserade utrikesministern med att ”Sveriges försvarsutgifter överskrider i år två procent av BNP och kommer fortsätta att göra det under överskådlig tid.”
Att vi står mitt i en skenande klimatkris, det största hotet mot vår säkerhet som mänsklighet märktes inte av i deklarationen. Fokus låg på Kina och Sveriges roll i den gröna omställningen. Läget är akut och stora insatser måste göras nu. En grön omställningen måste dessutom vara rättvis, elektrifiering är inte hela svaret om det leder till, och upprätthåller, väpnade konflikter i exempelvis Demokratiska republiken Kongo där situationen just nu förvärras. Att bemöta klimatkrisen är en förutsättning för hållbar fred.
