Medan försvaret rustas till tänderna sätts fred och folkbildning på undantag i regeringens politik för civilsamhället, vilket bland annat tar sig uttryck i de indragna statsbidragen till fredsorganisationer och skärpta demokrativillkor.
– Det är svårt att inte se ett mönster där man inte är så intresserad av att ha ett aktivt röstbärande civilsamhälle, säger Patrik Schröder på Fremia.
Läs hela artikeln som publicerades i tidningen Syre den 8 februari 2023
Statligt stöd till fredsorganisationer i Sverige har funnits i nästan 100 år. Det var 1929 som det i en riksdagsmotion föreslogs att ett upplysningsanslag för freden skulle inrättas. Sedan dess har staten stöttat civilsamhället i dessa frågor i större eller mindre utsträckning. Sammantaget fördelades under 2023 drygt 20 miljoner i stöd till 18 organisationer.
Bristen på svar kan samtidigt tolkas som ett svar i sig.
– Det är svårt att inte tänka att det ändå handlar om vilken typ av politik vi granskar, det vill säga säkerhetspolitik. De senaste åren har det blivit väldigt svårt att lyfta kritiska perspektiv eller andra perspektiv över huvud taget än den militära diskursen om avskräckning. Sedan Rysslands invasion av Ukraina är det inte lätt att prata säkerhetspolitik från freds- och feministiskt perspektiv, och med Natoansökan har det stärkts ytterligare. Sverige har snabbt gått från att vara ett land som uppmuntrar till debatt till ett land där det inte får finnas några avvikande åsikter när det gäller säkerhet. Det är så lite pengar, så det är inte en ekonomisk fråga, det är en ideologisk fråga, säger Malin Nilsson, generalsekreterare för Internationella kvinnoförbundet för fred och frihet.
Deras treåriga stöd om 2,3 miljoner löpte ut vid årsskiftet och nu kan de alltså inte söka något nytt sådant från FBA.
Något som alla kanske inte känner till är att civilsamhällets organisationer bidrar med expertkunskap inom sina områden till olika instanser och myndigheter. Det blir mindre av den varan nu, konstaterar Malin Nilsson.
– Den största konsekvensen är att vi inte kommer synas och höras, att de kritiska perspektiven inte fram. På ett sätt kommer de lyckas tysta våra röster. Det känns tråkigt. IKFF är en av få organisationer som granskar Sveriges agerande i FN. Det är ofta forum där inte ens media är närvarande, det är kostsamt och svårt att hänga med i processerna, det tror jag också helt kommer försvinna, den sortens arbete har vi inte råd med längre. Och vad Sverige gör i FN har konsekvenser, det har vi märkt inte minst med Gaza, det fattas viktiga beslut där som svenska folket inte får särskilt mycket information om. Å andra sidan gissar jag att Sverige inte kommer vara särskilt aktiva inom FN framöver, men att rapportera om det är också viktigt.
Ökad konkurrens
Eftersom IKFF samarbetar med systersektioner i andra länder får de indirekt programstöd från Sida och eftersom de organiserar kvinnor får de även stöd från Jämställdhetsmyndigheten. Men konkurrensen om andra medel, från fonder till exempel, kommer öka, tror Malin Nilsson. FBA-stödet hade den fördelen att det bidrog till långsiktighet just för att det i fredsorganisationernas fall inte var ett projektstöd.
– Vi har kunnat växa och utveckla vår expertis, våra rutiner, allt som behövs för att ha en fungerande professionell organisation, vilka är de krav man ställer, säger Malin Nilsson.
